Möte och röjknoppning

Så kom snön. Hurra!!!  … eller så inte…

Jag pulsade till fåren, kom hem för att byta kläder och så iväg. Jag var lite sen, så jag sprang. Det är ungefär en kilometer till bilen när man går över bron. Snön gick i drivorna upp till knäna men när jag kom ca halvvägs fick jag springa i spåren efter en mönkkiä som tidigare på morgonen kör samma sträcka som jag skulle.

Bilen startade snällt och klöste sej riktigt bra iväg genom drivorna som hunnit svepa ihop sedan morgonens plogning. Jag mötte totalt 2 bilar på de ca 20 kilometrarna till kyrkbacken. Där väntade kaffe 🙂 Och en hel del likasinnade som väntade att dagens program skulle börja. Det var ju alltså det där möte/jubileet jag skulle på 🙂

Vi fick under dagen höra om både det ena som det andra, åsikter ventilerades, emellanåt flitigt, och vartefter som dagen gick höjdes ljudnivån i salen och till slut var det emellanåt nästan svårt att få tyst på församlingen.

Men blev jag klokare då?

Nja, nä, eller ja, kanske, men egentligen mest informerad. Alla föredragshållare hade bra poänger och pointer med det dom hade att berätta och alla var lika intressanta att höra på även om ämnena ibland inte berör mej över huvudtaget. Eller ja, det är ju också helt fel att komma och säga, jag både handlar och äter jag också, så visst berör allt inom spannmålsodlingen även mej.

Mingel. Alltid lika roligt att prata med folk som har inställningen i huvudet på samma våglängd som man själv.

Hela dagen snöade det. När jag skulle hem och tänkt fara förbi “baren” och tanka så fick jag inte upp tanklocket på bilen. Jag svor en stund, bankade försiktigt och bröt och bändade med luckan en god stund tills jag fick hjälp, en farbror kom och hjälpte mej så jag drog i spaken och han tog då vackert upp luckan som om inget hade suttit fast. När jag kom in för att betala och sade att jag hade sånt problem med tankluckan sade damen bakom kassan: Du är inte den enda idag… Nej, det tror jag det…

Snön öste ner, riktigt som om det skulle ha funnits en skild lucka där uppe som någon stod och öste ner snö ur. Kallt blev det på det, så snön ligger kvar och röjknoppningen infann sej, så nu är det bara att räkna ner veckorna tills isen lägger sej.

Lite blåis lägger det i vikarna, men den är inget att hänga upp sej på. Ännu i alla fall. Men bråkar gör det med oss. Båtarna fryser fast, det lagar iskakor kring snurrorna och ingenting vill fungera som det ska. Värmepistoler och blåslampor söks fram. Men förhoppningsvis blir det mildare igen, inte för att jag önskar plaskvädret tillbaka, men jag har lite ärenden på vattnet ännu och så skulle det så gärna få frysa till jorden ordentligt innan vintersnön riktigt lägger sej.

Avslutningsvis skall jag lägga upp en bild jag tog på vägen hem igår.

“En bild säger mer än 1000 ord” sägs det, men ibland behövs inga.

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick. Visa alla inlägg av Charlotta