Bondbloggar – Mats var inne på ett ämne jag länge tänkt få ner lite text om, nämligen att sälja produkter hemifrån.
Själv säljer jag också kött “hemifrån”. Men lätt är det inte…
Man skall ha så många lov, rättigheter och utrustning att det nästan är omöjligt att göra det, men med ett envist pusslande av bilar och kontakter i många ändar så går det.
I stort sett går det till så att fåren körs till ett litet slakteri i grannkommunen, 2,5 timme härifrån, där slaktas de och så körs köttet vidare till styckeri/rökeri och sen tar jag hem det och säljer det som färskt direkt till kunden eller så säljer jag det som rökt på marknad direkt till kunden.
Det låter enkelt, men gubevaremejväl vilken rumba det är. “-Men varför gör du det då om det nu är så besvärligt?” Kanske någon frågar sej…
Svaret är enkelt, jag har inte råd att sälja köttet till någon förmedlare/kötthandlare. En siffra som kom emot mej när hösten närmade sej och en kötthandlare som jag samarbetade med, och sålde köttet åt ifjol hörde av sej och frågade mej om jag hade något kött att sälja åt honom, var att jag skulle få 3euro/kg för kött av djur som är över ett år. Observera, det är gigantisk (!!!) skillnad på kött och kött, är det över ett år innehåller det riskmaterial och får inte styckas och behandlas alla ställen, skilda lov krävs och då sjunker priset till botten nivå… eller kanske ännu lägre. En annan skillnad, enligt mej i alla fall, är att kött från djur på ca två år är det bästa köttet som färskt, tillräcklig massa, och inte ännu “träigt”. Om man pratar om sådant som skall rökas är det bättre med lite äldre djur, enligt mej, men smaken är som bekant… delad.
Nåja, 3 euro/kg … Jaha ja. Nu är det inte en massindustri vi talar om, utan en mindre kötthandlare som anses vara som man säger på finska, reilu.
Anta att ett djur (över ett år) som slaktat väger någonstans mellan 18-25kg. (Det är inte köttras vi talar om, utan mina finska får som inte blir som bulldozers…) Det skulle ge i mindre fall 54euro/slaktkropp, i bättre fall 75e/slaktkropp. Nåja, helt hyggligt kanske… Men, då skall man komma ihåg att JAG, som fårägare skall stå för slaktkostnaderna. De varierar och ligger någonstans kring 32-35 euro ( Observera, det är stor skillnad från slakteri till slakteri! ). Drar man bort 35 euro från 54 har man 19 euro kvar, använder man sej av siffran 75 och tar bort 35e, har man 40.
Så 19 – 40 euro för ett djur på över ett år… Det kan då handla om kött som är i prima kvalitet från djur på 2 år eller redan 370 dagar… Då är det över den magiska gränsen, ett år.
Denna summa, 19 eller 40 så har jag bara dragit av den direkta slaktkostnaden. Alla transporter – pråm, bil, bränsle osv, är inte inräknade…
Hur lågt sjunker priset man får för ett djur? Ja, att det skulle gå på minus när allt är räknat skulle inte alls vara omöjligt…
Ska det vara så?
Ja, tydligen enligt kötthandlaren. Hans prislista ut till kunden, i hans lilla butik ser inte alls likadan ut… Visserligen vet ju även jag att han också har omkostnader, hyra, personal osv… Men, han säljer ju trots allt mycket mer än bara fårkött och antalet kilo som lämnar hans disk om dagen räknas inte i tio-tal utan betydligt mer… Vad jag stod och frågade mej själv var att varför är det jag som egentligen har framställt köttet som inte någonting ska ha? Varför skall inte jag få någonting för att jag utfodrat djuren, tagit hand om dem, sett till att de fått ett behagligt liv och slaktas i lugn och ro på ett litet slakteri och inte i ett stort maskineri där allt går helautomatiskt på löpande band efter att djuren stått och väntat i någon trång samlingsfålla någon dag först… Arg var jag, och då blir man talför, så, jag frågade!
Svaret jag fick var att det inte gick att höja på priset ut till kunden mer, smärtgränsen var nådd, och han måste också göra vinst. “-Jahaja. ” sade jag och tackade för mej, jag har inte råd att sälja kött till honom. Det bara inte går! Han tyckte han kom med ett bra bud, ett bud som inte någon annan kunde matcha. Han tyckte att han med sina 3 euro/kg gav ett bra bud åt mej och påpekade att det fanns de som blev erbjudna bara 1e/kg också! Jaha sade jag och visste precis var man får det budet, ( världen är liten 😉 ) Och kontrade med att berätta för honom att det kanske det finns, men då är ju det ett hyggligt bud eftersom uppköparen/slakteriet då står för slaktkostnaden! Jag fick inget direkt svar på det… men öste på, “-Jag är bara 30 år, men har varit med förr!” Diskussionen var slut. Han hade inget att komma med. Kanske har jag bränt mina broar där. Men det må vara hänt. Att han skulle göra en vinst på minst 15 euro/kg när jag står kvar med alla kostnader bara inte gick in i min lilla hjärna.
För tillfället har jag rökt kött “hemma” (det är ju inte förvarat i en garderob, utan i kylrum på 3grader enligt alla krusiduller) och väntar nu på julmarknadsdagen.
Förberedelserna och beställningar tar upp min tid. En fiol åt henne, en bogrulle åt honom, en plastkasse med korv och stekrullar skall hämtas den och den datumen och så vidare. Det är ett pusslande och kom i hågande, men till lika så är det roligt att komma i kontakt med folk, kunna erbjuda produkter som är “rena” och fria från hokuspokus. Jag vet att det jag säljer är “reilu”, köttet är lokalproducerat, naturbeteskött från skärgården och helt stressfritt, det är bara jag som börjar vara lite stressad 😉
Hej Charlotta
Håller med dig fullständigt angående priset på köttet.Frugan var igår till marknaden på Gamla Malmen och nån sålde där bl.a rökt fårkött och nån korv.Tyvärr har vi redan nästan ätit upp det mesta, omöjligt att låta bli då det var väldigt gott.Men det var helt andra priser än de du nämnt här.
Skulle köpa oftare men det är svårt att få tag på dylikt här i skärgårdsstaden.
Och vi är villiga att betala också . Har följt med ditt jobb på din holme via nätet och det är inte lätt att skära guld denna bransch.
Men du är duktig .
Frågar dig nu (om det är rätt eller fel här på forumet vet jag ej ) , var säljer du dina produkter ?
Bästa hälsningar
från grannholmen
Hej på dej nästan skäribo
Det jag här har beskrivit är en del av alla kringelikrokar, om man sen vill röka köttet och den rumban blir det ytterligare kostnader och krusiduller på linjen. Det är inget man bestämmer sej för att göra i en handvändning. Mycket pengar skall ut och ovisst är om man får det tillbaka. Säljer man allt? Får man mycket kvar? Hur skall man göra då? Förvaring, hur ordnar man det?
Fräckheten man bemöter som djurägare från slakterier/uppköpare av är inte alltid helt ok. DOCK skall man inte dra alla över samma kam, visst finns det säkert bra kötthandlare och slakterier bland med, men mycket skall man tåla. Eller så inte… Men alternativen man har är inte så många.
Det här är ju ingen reklamkampanj, utan en berättelse om det som sysselsätter mina dagar. Det är bättre att ta kontakt direkt i fall av intresse.
Det är nu jag får svar på hur duktig fåraherde jag har varit det senaste året. Det jag säljer nu har ett början för länge sedan. Det jag gjorde, eller inte gjorde för 16-14 månader sedan (egentligen ännu längre tillbaka om man börjar peta i “jorden” och tänka på alla avelsplanering, tackval osv… ) speglar sej i det jag har till försäljning idag.
Skickar hälsningar tillbaka till grannholmen. Finns många, och att göra det är lite som att skicka ut en raket i rymden och hoppas att den träffar en stjärna. 🙂
Bekant historia……. därför avslutade jag min fårfarmarkarriär för sisådär 25 år sen. Tyvärr så går historien igen för de flesta primärprodukter idag.
Sen har jag en annan kommentar också men kanske någon annan kommer med den, om inte så kanske jag kommenterar lite senare då du lugnat ner dig lite 🙂
Jo, nog är det sorgligt att den som det verkliga jobbet gör går miste om tacken. Vad man läst om partihandeln, de stora kedjornas monopol osv. gör en deprimerad, när man ser att Finlands egna producenter oftast inte får ens hälften av vad kundmassan betalar i affärerna. Detta i synnerhet som man utnyttjar EU och dess “konkurrensdirektiv” så om en inhemsk producent inte går med på “gratispriser” hotar man med import, och i sämsta fall fuskar man med varor från Kina eller Polen som sedan “behandlas” i hemlandet och därmed får “inhemsk” stämpel!!! Vart är vi på väg?
Hej Christer
Jo, för sisådär 25 år sedan var det fler fårägare som tänkte som du, jag var inte så reslig då som jag är idag 😉 men jag vet att det fanns många fårfarmare som gjorde som du, lade ner. När de sålde till slakteriet och började få räkning därifrån började de göra något annat. Sen gick det en tid, så började jag med får för ca 10 år sedan, lite kärringen mot strömmen. Det var inte många fårägare i trakten, men nu är det som om det skulle vara lite “hippt” med får. Man hör om stora nya besättningar och också små, men, mången fårfarmare ligger och funderar om det verkligen skall vara värt mödan idag, lite som kanske du gjorde då för 25 år sedan.
Det har varit en bra och fin utveckling inom fårsidan, den har växt och mått hyggligt bra. MEN, ska den fortsätta att göra det måste det hända något på slakteri/köttsidan.
Den här ordväxlingen jag beskriver med kötthandlaren, utspelade sej för någon månad sedan, i september-oktober, i princip till lika som det bökades upp,, eller snarare inte bökades upp potatis ur lervällingen. Då var det inte alls muntra miner kan jag tala om. Den ena ( Dånömatte ) hamnar att lämna 5ha potatis i jorden till lika som regnet öser ner, och den andra (jag) får skambud på köttet och får kasta runt alla planer för hela hösten. Sedan dess har jag hunnit fundera igenom allt många gånger. Skulle jag ha lagt ner text då skulle det inte ha blivit så varierande ordval, utan mer ett enda bannande och mårrande. Nu har jag hunnit fundera igenom det hela många gånger och är inte arg mer, snarare fundersam, lite som i svt.s “på spåret” , “Vart är vi påväg?”
Den där “tillstånds- och övervakningsrumban” är onekligen spännande… Jag har haft turen att få ihop hela kedjan som underleverans, d.v.s. jag har egentligen inga utrymmen alls själv. Efter att djuret åkt från gården kommer det inte mer tillbaka. På så sätt har jag inte själv behövt bygga kylrum, få godkännande från hälsoinspektör eller nåt annat.
Nån gång i tiderna laborerade jag lite smått med tanken på att rent bygga ett litet slakteri, men konstaterade att min entusiasm nog inte hade räckt till riktigt för den satsningen. 🙂
Hej Charlotta
Antar att du är på nån marknad nu före jul, i Nagu kanske ?
Vi kommer att ta kontakt via telefon, så får vi reda på vad du har till salu.
Det tycks vara samma sak med att få tag i tex inhemsk fisk, strömmingen betingar ett pris på 7 …8 euro per kilo färdigt filerad!
Och är ytterst svår att få tag på.
Det var bättre förr när det levde yrkesfolk på holmarna, nu är den tiden förbi för alltid, tyvärr.
Har också hört om en fårägare som inte kunnat inreda slakteri hemma då det lär finnas en massa helt sjuka regler om hur man bör eller inte bör inreda detta utrymme.Minns inte exakt men det hade ngt att göra med tvättutrymmet, wc ,osv som var helt sjukt.EU regler?
Och alldeles svindyrt skulle detta bli också.
” Vart är vi på väg ” är lindrigt sagt
hälsningar från Pargas
Hej Mats!
Jo, den rumban är en salig soppa jag aldrig blir klok på… Allt har ju en poäng, ja, men till lika kan vissa av alla åtgärder, vara helt obegripliga. Jag brukar ibland fråga slaktaren om vad som är nytt för i år och är det inte ombyggnation av slakteriet ( mer dörrar, mer väggar, vindfång, mer metall osv… ) så har det kommit till diverse papper, ansökningar, lov och kontroller osv… “Det gick förr också” brukar det sägas…
Som det nu är finns det ett slakteri (för får) i den här änden av landet. Sedan finns det slakterier längre upp och vida ikring som också används av fårägare härifrån. Men många fårägare här saknar slakteri närmare. Många drömmer om ett eget slakteri och det finns dom som också utforskar möjligheter till att bygga slakteri, men frågorna som ropas ut förblir svarslösa. Det finns ingen som vågar ta det stora ansvaret från myndigheter att säga ja, det här blir bra. Ingen vågar bygga så länge de inte har svart på vitt att de inte behöver bygga om inom något år.
Den här biten är ett stort problem och kastar stora käppar i hjulen för allt som kan kallas närproducerat, sow-food och allt vad det heter. Det som konsumenterna vill ha och ropar efter har man som fårägare svårt att svara på. Jag har “råvara”, men innan det är färdigt för stekpannan är det problematiskt.
Inom nötkötts sidan finns det bättre möjligheter att få det att löpa. Det finns en linje, liknande som den du pratar om Mats, att efter att djuren lämnat gården far det på en fungerande linje. Från slakteri till styckeri och så hämtas det ut till kunden. I min drömvärld drömmer jag om att det skulle finnas någonting sådant även på fårsidan, närmare än 4-5 timmar bort. Men, än så länge förblir det drömmar. Anledningen är pengar, och ansvarstagande från högre makter!