Jag har mer eller mindre halva hösten lovat hustrun att “harsäkra” våra äppelträn inför vintern. Vi har ett antal harar som håller till kring knutarna och de förser sig rätt friskt i trädgården vissa vintrar. Harskyddet brukar bestå av galler, företrädesvis gammalt hönsgaller. Trots försöken att skydda träden brukar hararna ändå lyckas komma åt åtminstone de nedersta grenarna på träden, om inte förr så när snölagret blir tillräckligt högt.
För några år sedan planterade vi ett par nya äppelträn och ett av dem har trots mina skyddande galler blivit rätt hårt åtgånget av harpaltarna. Jag är inte helt säker på hur mycket stryk det tål och tyckte därför det var skäl att satsa lite extra på skyddet den här vintern. Därför kompletterade jag det traditionsenliga gallret med en veritabel palissad av tre gamla lastpallar. Kom igen Jösse Hare, klå den där om du kan!
Funkar inte det här blir det betongelement nästa år.
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
Hej 🙂
Jag har ett vildäppelträd utanför knuten. Det är ingen skönhet, förutom när det blommar och tanken har varit att ta ner det, men, det har såna små roliga äpplen som inte faller till marken när hösten kommer! Vad det är för ett vildäppelträd sku va lite roligt att veta, och varför bladen faller men inte äpplena förundrar jag mej lite över… Kanske någon som läser vet lite varför det kan bli så? Nu är äpplena ruttna, fåglar kommer och hackar i sej av dem, och så faller något till marken nu som då, och då är hararna där och smaskar. Dom kanske inte har det så lätt nu… tanken har slagit mej att dom små är hungriga och kanske skulle vilja ha något lite färskare äpple emellanåt, och jag har varit fem före att gå in och kasta ut något lite fräschare, men till lika vet jag att ajjabajja, då kommer dom väl antagligen att bli förargade den dagen det inte kommer äpplen och fara och ta barken på mina kanel-träd istället… Återkom gärna med ett utlåtande om denna barrikad i vår 🙂
Jag skall meddela hur det gick. Lite skeptisk är jag tyvärr nog. Det är inte helt säkert otänkbart att de kan pressa huvudet mellan bräderna. Dessutom kan det ju bli så mycket snö att de kan ställa sig på bakbenen och äta av toppskottet. Kanske man borde ha tak på också?
Hur vore det att slänga ett trastnät över härligheten (sådant man täcker bärbuskar med) och hålla det nere med någon batting, sten el.dyl.? Jag skulle inte heller lita på brädmellanrummen, möss kommer ju som känt in där var man får tummen i ett hål, och småharar har nog inte så stort huvud de heller.
Innanför träverket finns ett lager nät, så själva stammen är säkrad. Det är snarast grenarna de kan komma åt. Trastnät är onekligen en tanke. Finmaskig armeringsmatta kunde också tänkas. Hmm, kanske det vore enklast med betong i alla fall…. 😉
Detdär ser ju spännande ut. Jag antar att det inte går att ha äppelträd i jättekrukor och flytta dem till något harsäkrat växthus eller liknande till vintern. Såsom de gör med apelsin och citronträd i Italien på vintrarna. Det skulle ju se lite bättre ut än betong 🙂
Det enda som riktigt säkert hjälper mot hararna är nog blyloppor i pälsen….
Här ute på vischan är inte hararna något större problem, det finns ju lodjur, berguv och en och annan jägare som håller stammen lämpligt låg. Däremot inne i centrum är de ett större problem eftersom ingen jagar dem där.
Begagnat räv- eller minknät har visat sig vara både billigt och bra, trampar man upp en tillräckligt vid cirkel runt trädet så att marken fryser brukar inte sorken heller bli något problem, men undvik att trampa för nära trädet under vintern då tjälen kan skada rotsystemet.
Vi har tidvis haft lodjur och räv i trakten, men hararna klarar sig förvånansvärt bra ändå. Beträffande blyloppor i pälsen var det faktiskt en tanke som föresvävade mej ett tag. Jag är ingen jägare, men när villebrådet frivilligt söker sig så nära huset att man kunde ha verandan som jaktpass känns det nästan som ett vettigt alternativ. 🙂
Ti komber att kräka över. Akut blyförgiftning är nog bästa alternativet
och som grädde på äppelmoset får du ju harstek. God Jul!
Harstek på julbordet låter onekligen lyxigt. Då måste jag bara få jaktkort före helgen. 🙂 God Jul till er också.
Vi väntar på att pojken skall hinna skaffa sej jaktkort. Jag satte upp nät men insåg snabbt att de skall vara minst 2 meter höga med de senaste årens snömängder.
Den bättre hälften har ympat ett hundratal träd med gamla äppelsorter som borde skyddas då de skall planteras ut. Uj-uj, det blir mycket jobb. Kanske man borde plantera in varg …