Igår var det allmän upprednings- och idéspånardag för Östensögårds växtodlingssammanslutning. Namnet till trots är det inte ett registrerat företag utan endast ett inofficiellt samarbete.
Grannen Jonas och jag har i åratal samarbetat kring växtodlingen. Jag harvar åt honom, han sår och tröskar åt mej, vi äger en vält tillsammans o.s.v.. Med tiden har samarbetet blivit så omfattande att vi blivit rätt beroende av varandra. Om den ene gör ett visst beslut kan det få konsekvenser också för den andre, även om han inte får vara med och ta själv beslutet. Därför gick vi 2012 ett steg längre och slog ihop våra åkerarealer när vi gjorde planeringen för årets odling. Båda gårdarnas areal betraktas som en helhet och ingår i samma växtföljd. Vi brukar hela arealen tillsammans som om det vore en gård och delar sen på försäljningsinkomsterna enligt areal.
Dels eliminerar det här dragkampen mellan “dina grödor” och “mina grödor” eftersom alla är “våra grödor”. Dels ger det oss bägge en mer varierad växtföljd än nån av oss kunde ha ensam. Vi har fem-sex grödor vi laborerar med och det ger rätt goda möjligheter att få en vettig och fungerande växtföljd. Dessutom är det faktiskt ganska kul att plötsligt ha en arbetskompis i fältarbetet. Skattetekniskt och i EU-stödrumban är det fortfarande två enheter, det är bara det praktiska arbetet vi slagit ihop.
Namnet Östensögård är ett numera utdött efternamn som funnits i byn och vi tyckte det passade bra, speciellt om vi i framtiden börjar med nån form av egen förädling. (Min försäljning av nötkött har faktiskt redan skett under namnet Östensögård.) Ett alternativ som länge var med i namndiskussionen var ViAgro, men det avstod vi från efter långt och utdraget övervägande. Fast visst hade det varit ett klangfullt namn…
Saldot för dagen var att vi borde fundera lite mer på logistiken kring tröskningen för att höja kapaciteten, eventuellt borde vi också ha en blåsvagn till. Vi skulle gärna pröva på att odla lite senap nåt år och vi överväger att ändra strategi i gödselspridningen. Alltid finns det nåt att fila på.
Spännande tankar. Jag och en kollega har några veckor nu löst spånat på samma sak. Om det skulle genomföras skulle vi ha ca 80 ha i Yttermark att röra oss på och det låter väldigt attraktivt.
Precis, den gemensamma driften ger i bästa fall samma stordriftsfördelar som en stor gård har utan att man nödvändigtvis måste växa. I bästa fall kan ni förmodligen halvera maskinparken; ni klarar er med en harv, en såmaskin, o.s.v.
Har man gemensam odling blir gemensam maskinpark egentligen en rätt enkel sak. Om man sen äger maskinerna tillsammans eller var och en har sin maskin själv är väl snarast en smaksak.
Det är nog bra med sammarbete, men det krävs att man har ganska lika värderingar i det mesta. Annars kan de bli ganska mycket strul och onödiga gräl.
Jo, det stämmer förstås. Ekonomi och maskiner kan man nog komma överens om ifall personkemin funkar. Just i vårt fall känns det hyfsat enkelt eftersom vi samarbetat från tidigare, vi vet att vi brukar komma överens om det mesta.
Och som sagt är en av tankarna med att slå ihop odlingen just att minska friktionen. Har man gemensamma maskiner och egna grödor är det lättare att hitta nåt att gräla om. Har man grödorna gemensamt blir maskinsamarbetet lättare. Det är t.ex. sak samma om vi tröskar min åker eller hans åker först, jag får ju inkomster av båda.