Sesådärja, se guda då, äntligen – det var något år sedan, tack ska du ha, det jag väntat på, vilken glädje, hurra hurra… Eller så inte. Känn ironin flöda.
Nä, någe jättelycklig blev jag inte när jag, efter att Mathias, som var förste man på plats tjöt av glädje och ropade, det kommer lamm det kommer lamm, kunde konstatera att jaha, då hade man åter ett fall av slidframfall. Blark. Jag fick ha en lång biologilektion för Mathias om vad som var på gång. “-Det är inte ett lamm som är påväg, det är så trångt inne i tackan att lammen puttar ut det som inte ryms där.” Två klotrunda ögon tittade på mej som ett enda stort ? Och sa sedan med nån slags besserwisser-supertrots i blicken, “-jaja, no vet jag dedär… suuck…”
Bilden är kanske inte så gullig och givande, men såhär ser det i alla fall ut.
Nu önskar jag bara att det är så att den här tackan, som är en första lammare har lagom många lamm, som vuxit bra och att det inte blir mer problem, OM jag behåller henne ett år till. Det kan vara så att det nästa år blivit mer rum för lamm i magen på henne, så att allt i fortsättningen ryms på insidan. Hoppas på det, men, först återstår det att se hur sista tiden kommer att bli och gå. Det kan också vara så att hon “har det”, alltså att hon är sån som alltid kommer att få framfall i slutet av dräktigheten, ingen höjdare…
Vill det sej bra, kommer det kanske att bula ut en liknande bula nångång emellanåt, den sjunker nämligen oftast snällt in tillbaka så länge den är bara liten, och så “skidar det av” utan större krumbukter. Lamningen går smidigt och lammen är inte allt för många men istället friska och lagomstora, mot större sidan.
Till lika som jag skriver sitter jag och småskrattar åt mej själv… Ha ha ha… Vilken solskenshistoria!
Nä, det kan också gå så att bulan vartefter som lammen växer, bular ut ännu mer och ännu mer, den kan bli som en mindre fotboll om det vill sej illa, den måste pressas in med kraft, tackan pressar ut och jag in, och det kan jag berätta att en tacka är väldigt stark i bakändan om hon sätter den sidan till. Den måste pressas in tillbaka, tackan får inte varken pinkat eller släppt ut pärlor om den hänger där i vägen för alla kanaler. Dessutom skall den vara inne av alla de möjliga orsaker. För att förhindra att tackan pressar ut bulan så fort man fått in den finns det speciella framfallsbyglar. Dessa är inte så vansinnigt enkla att montera… De ser ungefär ut som ett stort T. Man ska enligt beskrivningar knyta fast snörena från den i ullen så att den hålls på plats… Men att knyta fast någonting i ull som är såpahalt av fett är inte enkelt. Det brukar bli att knyta snören kors om tvärs runtom hela tackan innan man har den lilla bygeln någorlunda stadigt på rätt. Följande morgon kan tackan ha pressat ut alltihopa igen, bygel och bula, och så står man där igen och får sej en dusch av kiss och bajs när alltihop skall tråttas in tillbaka.
Den gyllene medelvägen … Ja, det är väl någonting i den stilen jag hoppas på. Återstår att se…
Är slidframfall på får nåt som kan dyka upp under en dräktighet och hållas borta i nästa? På nöt brukar det nämligen bli värre och värre för varje dräktighet och kor med benägenhet till framfall gallras därför bort.
Hej Mats. Ja, jo, skillnaden mellan får och nöt är ju den att nöt oftast får en kalv, i princip lika stort, medan fåren får allt mellan 1 till 4, mycket sällan, men ibland fler. Att reda ut alla erfarenheter och funderingar som jag redan haft om det här tror jag ingen skulle orka läsa. Som jag skrev kan det vara så att hon “har det” alltså det sitter i generna, dom kan få det varje år och jo, det kan bli värre och värre. Men, det kan också vara så att hon nu när hon inte är så stor och kanske har många lamm ( 3-4, vem vet…) får det av den orsaken, får hon mindre antal lamm ( typ 1 eller 2 ) ett annat år, kan det gå hur bra som helst. Man dömer ju ut ganska fort alla får som har något problem, slidframfall kan gå i arv och det vill man då verkligen inte ha. Hur det ska gå för denna maduska återstår att se, får hon + eller – i svarta boken. Jag har haft av alla sorter snart tror jag.
Tackor som har svåra framfall riskerar jag inte att spara till nästa år. Då är risken för stor att det kommer åter, med besked… Men är det som i den här tackans fall bara lite, det har ordnat sej självt hittills, bara att hålla koll på att det inte blir värre och att det inte blir smutsigt osv, kan man, om det i övrigt är en bra tacka, får fina lamm osv spara henne ett år till och se vad som händer då. Blir det samma rumba då, eller värre är det bara att slakta bort, kolla upp hennes avkommor, gå igenom dem och slakta bort. Jag har haft första lammare som haft exakt som den här tackan, lite framfall, men inget som blivit värre. Lammen har varit fina, så jag har sparat tackan till ett annat år, och då har det gått hur bra som helst, allt har hållits på insidan. Deras lamm, och lamm-lamm och lamm-lamm-lamm … osv, har inte haft problem med framfall, alltså har det då kanske inte berott på att det varit ärftligt utan bara för många välväxande lamm i förhållande till tackans storlek. Det är inte vanligt att en första lammare har 3 ibland till och med 4 lamm, men det händer… Att dom får så många lamm som första lammare är, enligt mej, inte bra, men det beror lite på omständigheterna på hösten och generna, hur många lamm det blir. Även om jag inte flushar dem kan de få många lamm. Endel jublar när det kommer många lamm från en första lammare, men ofta resulterar det i att lammen är som sparvar, växer dåligt, tackan är lite ung och småkorkad och lammen får klara sej bäst dom kan. Nej, hellre ett eller två lamm för första lammare, men jo, får den här tackan bara ett lamm, och ändå har framfall så kommer jag antagligen att låta slakta bort henne. Så liten insida får hon inte ha, att hon måste få framfall för ett enda lamm. Då kan man tänka sej hur det blir om hon får tre ett annat år… I väntans tider…
Ja just, det där med antalet avkomlingar borde man ju kunnat tänka ut själv. Klart det är mer trångt med flera lamm.
Varje dag lär man sej nåt nytt. 🙂
skicka henne ti åbolands, där fixar vi framfall 😉