Reviret ringde och undrade om jag huggit upp för skogsdikningen. Nä, det hade jag inte. Så jag tog motorsågen och åkte till Tallmosan. Det var inte så lätt att ens få början för bredvid diket hade det växt upp så tät småskog att man inte fick omkull nånting. Dessutom hade yrsnön bildat drivor just där. På de gamla lerhoparna gick snön upp till knäna men i groparna upp till midjan.
Så jag började snabbt fundera på att ta en processor. Det borde vara lätt för allting skall bort bredvid diket. Sagt och gjort. Men det jag inte kom att tänka på är att man borde röja först. Så igår var jag tillbaka i snön som under tiden smält och frusit så den inte brast och inte bar. Man tog ett steg och så vilade man upp sej och så tog man ett steg till – eller kravlade sej upp ur gropen. Det var ju det här jag hade tänkt undvika genom att ta en processor …
På kvällen var jag slut och röjningen var det också slut med. Det får vara tills snön smultit. Röja ska man på hösten före snön lägger djupa drivor. Men förra hösten var för jäklig och höstarbetena på åkrarna drog ut tills snön kom i december.
Jag hörde annars att det varit rena katastrofen med skogskörningarna på mossarna i år. I går läste jag i Landsbygdens Folk att det går så bra att hugga i Österbotten i år. Nå, här är det tvärtom. Nån tjäle finns det inte. En stor grävmaskin med band står och väntar på att de skall köra ned sej med traktorerna och så drar den sej fram med skopan till platsen och försöker få upp dem.
I dag återvänder jag till hemskogens stenbackar och de stora granarna. Där har rötterna “växt upp” så att man egentligen inte behöver skyffla snö alls. Snövintrar skall man inte röja och gallra utan såga stora träd. I den här åldern borde man ha lärt sej det redan.
Det där med att röja inför skogsdikning brukar inte vara så brådskande som det gör sig gällande många gånger. Jag tror att du hinner fixa det flera gånger om ännu i bra förhållanden, utan att behöva göra det när grävmaskinen är en kilometer bort.;)
Jag läste också att vi har bra tjäle här i Österbotten i år. Det varierar nog, jag lyckades hitta ett blött hål där skogsvagnen sjönk som en sten. Det var fruset i de gamla spåren men när vagnen halkade av spåret så var det hänt. Är väl kanske den senaste tidens regnande som har blött upp det lilla som var fruset. I dag var det annars torrt och bra i skogen men traktorn går trögt framåt i skarsnön.
Nä, men jag tänkte att jag för en gångs skull borde hugga upp dikeslinjen i tid. Inte för att jag är så förtjust i skogsdikningen. Det har gått många vintrar till spillo bara för huggandet vid dikeslinjerna och nyttan är åtminstone för mej ifrågasatt.
Men i går morse hade vi fina vägar för det hade varit -18 på natten. Tyvärr kom det snö nu i natt så alla spår måste köras upp på nytt. Köld är bra, snö är illa för skogsarbetet.
Jag kom att tänka på Skogsreviret, när skall den tänkta dikningen påbörjas. Min en bekant som nuförtiden är pensionär, och inte mera jobbar på skogsreviret, han sade åt mej en gång att vad talar du om skogsreviret då du skall tala om skogsröveriet. Jag gissar vad han menade men det får var och en ta ställning till, men det kanske gäller att vara på sin vakt då dom stora pojkarna VILL bestämma i varje fall dom som tror att dom är allsmäktiga.
Jag har alltid kommit bra överens med reviret även om vi förstås har litet olika synvinkel ifråga om skogens skötsel ibland. Jag är inriktad på min egen plånbok och hur mycket jobb det blir för mej vilket reviret inte alltid kommer att tänka på.
Det är bra att noga lyssna på rådgivarna men förstås måste man kunna tänka och besluta själv enligt egna kriterier. Jag har alltid lyssnat nog – och sedan gjort precis hur jag vill :-).