badunks…. badunks… badunks……
Det ömmar, smärtar och värker på en och samma gång i vänster arm. Fingertopparna är smådomnade och man är lika försiktig var gång man tar i nånting, ska det göra ont i fingrarna… men det gör det inte, det är inte sjukt, bara så konstigt… Det promenerar på mina nerver… bokstavligen! Nerv i kläm.
Men vad har hänt?
Tja… för dumt huvud fårkroppen lida heter det ju… och jo, stämmer, och det gör jag. Att “komma dit jag är idag” var inga problem, det gick ungefär till såhär:
Januari och februari småflunssig och snuva som kom och gick nonstop. När jag just kände mej bättre och började grejja på lite mer så kom flunssan tillbaka som en bumerang. Jag höll mej lite lugnare, såg till så jag inte blev kall och så blev det bättre. Började grejja och så kom bumerangen tillbaka igen tills den en dag bosatte sej i mina bihålor. Kur 1. huvudet kändes som ett enda stor bowlingklot och släppte aldrig, kuren tog slut och trycket i huvudet var i princip oförändrat. Kur 2… Dunderkur. Och jag tänkte, jag måste hållas stilla! Så jag gjorde bara det som var nödvändigt, inget annat – mata fåren morgon och kväll. Frid och fröjd om inte det vore så att jag, småblåst som jag är, alltid håller i högaffeln som jag måkar ensilage med på samma sätt… Och så blev det lite aj i ryggen… Tänkte inte så mycket på det… Inte blir det så farligt, jag håller mej stilla bara och gör inget annat än ger mat åt fåren. MEN, det var ju just det som var det tokiga… att arbeta i samma ställning morgon och kväll och inte göra olika jobb och rörelser så “slitaget” skulle bli mer jämnt, vänster hand längre ner, höger uppe i handtaget och så sträcka ut vänster arm, “greppa” ensilage och draaa… Aj aj.
Aj aj förvandlades till AAAJJJ! Och jag kände igen känslan som kröp ut i armen och jag raka spåret till fysio och läkare. Hem med nack-jomppainstruktioner, nya fysio tider och mera brickor med piller att knäcka och knapra. + 12 dagar sjukskrivning… PAPPA!!! HJÄLP!
När man inte sover på natten, går med ständig värk i armen, matlusten kryper ner till en obefintlig nivå och det till lika förvandlas till kaosartade förhållanden i fårhuset emellanåt vet man inte riktigt vilken fot man ska stå på. Gör jag något på dagen, något mer än lagar mat, äter, jomppar nacken, tar några promenader, byker en maskin byk, och lite sånt, så tycker nerven i nacken inte alls om mej, och jag ligger sömnlös till mitt i natten tills jag somnar för att jag är så trött och slut, inte för att jag finner frid och ro att sova.
Tack gode gud så hjälper pappa mej med att mata fåren. Men inte kan jag hållas därifrån ändå, det är ju mitt i lammningen!
Men, det är på bättringsvägen. Jag försöker vara flitig att jomppa, och gör små framsteg varje dag, men det tar tid … tid det måste få ta, men som jag egentligen inte har, MEN, har jag inte hälsan och kroppen i skick så behöver jag inte ha någonting annat heller…
Hur har nerven kommit i kläm? Du har väl inte stångats med bässen eller. Kotknackaren borde hjälpa bättre än mediciner ifall nerven kommit i kläm. Det kan ju inte vara fråga om några åldersbetingade förslitningar i ditt fall. Hade själv en kotförskjutning efter att ha stigit snett, musklerna började krampa av smärtan men naprapaten granngårds fixade saken på knappa timmen. Lider med dig då jag vet hur sjukt det gör, hoppas du kryar på dig.