Det är den 16 maj på kvällen. Jag har just inlett vårbruket – starkt försenat. Eller vårbruk, ja vår är det, och någon slags bruk hölls jag väl med så det kanske var ett vårbruk i alla fall, fast det inte verkade så.
Egentligen är det mot all kunskap och allt vett att ge sig ur och harva dylik jord men jag anser mig inte ha något val eftersom jag absolut vill ha vetet i jorden innan 10. maj och nu ligger vi då en vecka efter det, och en vecka i vårbrukssammanhang är mycket.
Ett normalt vårbruk brukar ske i damm och elände och jorden brukar vara stenhård och nästan omöjliga att smula sönder, men så icke i år. Jorden var kolsvart och föll sönder nästan som blomjorden man köper i påse. Det dammade ungefär lika mycket som i ett badkar, och hade något stigit upp hade jag nog hållit det för sjörök.
Jorden som jag känt sedan barnsben var sig inte alls lik, och nu får vi då bara vänta och se vad som händer. I morgon blir det att hava en gång till och sådd blir det väl på lördag. Gissar jag rätt blir detta en yta som kommer att slamma igen genast det kommer ett regn så vi får hoppas att åtminstone vattnet håller sig borta tills brodden är uppe.
Orsaken till att jag krampaktigt håller mig fast vid vete trots att man borde göra ett omfall och fundera på andra grödor i den sena timmen är av utsädestekniska orsaker. Jag har inte betat och rensat utsäde så att det skulle räcka om jag lämnade bort vetet nu, och 2500 kg betat vete kan jag inte förvara på något vettigt vis till nästa vår. Så vi får se vad som händer, men roligt att inleda vårbruket, det var det inte i år. Till på köpet sprack en oljeslang av på harven så det blir att börja dagen med reparation i morgon.
Information för kalenderbitare: Hur länge tar det att harva 7.07 ha med en sex meters harv? Jo exakt lika länge som låtarna i en ESC semifinal. Ungern var bäst.
Gonatt
