Fjolåret kastar ännu långa skuggor i form av djupa hjulspår. En mängd knäckta harvtinnar skvallrar också om besvärligt vårbruk. Ytan torkade supersnabbt i år men jag misstänker det finns en hel del kitt därunder som möjligen är tillklämt nu. Men det var bara att så kvickt nu ifall man tänkte få något i jorden. Nåja, det mesta hamnade nog i fuktig jord även om “duntarna” (kullarna) på lerjordarna var stenhårda och torra. Men det är de alltid.
Fjolårets problem syntes redan i groprovet. Zebran grodde uselt men så skördades den också till sist med över 30 % fukthalt. Till all tur har jag alltid överårigt utsäde så det mesta grodde bra. Jag skall i alla fall så en halv hektar med Zebra så får vi se hur det växer i verkligheten. Enligt groprovet borde jag så 1000 kg/ha men kanske jag nöjer mej med hälften av det.
I år satte jag Belarus framför Rapiden. Zetorn (8011) svänger bättre men var litet för svag. Det visade sej att Belarus 825 orkade bra och svängde alldeles tillräckligt. Bommen till såmaskinen hindrar i alla fall alltför tvära svängar. Men jag hade inte använt dubbelhjulen på en lång tid och det visades sej att det ena inte höll luft alls. Och så blev ventilen mellan hjulen … Nå, det fungerade i år därför att ytan var så hård. Inget mjukt ens i bottnen på gölarna.
Men i år gick sådden tvärtom. Vanligen börjar jag på mulljordarna men i år måste lerjordarna sås genast. Där blev det faktiskt panik. Vi hann i alla fall ut med lilla fjäderharven innan det blev kokor. Så det ser snyggt ut på ytan. Fast jag vet att det inte alls är bra under. Hjulspåren från i fjol är fyllda med torr lerjord och det kommer inte att gro om det inte kommer regn. Visst lovar de regn men ju närmare man kommer desto mindre blir det och till sist inget alls – utom i fjol.
Det är i alla fall bra att fylla på inomhus och så går det snabbt att få maskinerna under tak ifall det skulle börja regna. Om inte för annat så blir de så eländigt leriga då de blir våta. Men gödsel fyller jag numera på direkt från storsäck som hänger i lastaren. Det blev möjligt då jag fick den stora Zetorn som lyfter tillräckligt högt. Det var litet nervöst ibland med gamla MF65 och liten frontlastare från 60-talet. I den gamla såmaskinen rymdes heller inte en hel storsäck.
Sedan är det bara att tuta och köra. Vi har ju åkrarna nära så det är bara några hundra meter innan man sätter maskinen i jorden. Snart börjar den svagaste länken i kedjan vara gubben som inte orkar köra hela tiden i hettan. I glashytten kan det bli enormt hett och man sätter upp alla dörrar trots att halsen blir full av damm. Till sist är man så mosig i huvudet att man inte vet vilken spak som lyfter maskinen mera. Då måste man bara ta en kaffepaus. Förstås kunde man köpa ny traktor med luftkonditionering men med de priser vi har så får det hellre växa litet sämre på grund av försenad sådd. Det lönar sej inte att satsa så mycket.
Och så måste vi ju ha en “Traktor i motljus” (från “Älg i motljus” som anses vara en hemsk stereotyp av kultursnobbarna):
Nu är det bara att göra ren såmaskinen och så en liten bit Zebra (det mesta blev Reno). I år gick sådden – i motsats till i fjol – snabbt. På en vecka var allting klart. Om inte gubben skulle vara så slö så skulle det ha varit klart på 36 timmar. Grannen körde dag och natt men så har han också ett annat jobb medan jag numera är heltidsbonde. Rena lyxen efter 35 år med dubbla jobb.
Nu kan man börja njuta av våren. Lustigt nog så märker man att löven spruckit ut först då vårsådden är klar. Då man sitter i traktorn i hettan och dammet så är det svårt att njuta av den ljuvliga våren. Men jag märker nu att hela gårdsplanen är full av blommor. Lägg märke till att A-stolpen är borta ! Den togs bort just före sådden och det här var första året då jag kunde så utan stolpar …
