Johanni gick i hobbyns tecken – alltså jordbrukets. Det börjar allt mer likna en riktig hobby med stora utgifter och inga inkomster. I samband med ogrässprutandet så körde jag över alla åkrarna och intrycket från i våras förstärktes. Jorden är alldeles för tät efter vinterns usla väder utan tjäle under snötäcket. Broddarna varierar från riktigt bra på de lättare jordarna till ren katastrof på leran. Sällan har jag sett så stora variationer.
Det åskregn som kom direkt efter vårsådden fick svackorna att bli sjöar på leran eftersom ytan är så tät att vetet helt enkelt drunknade. Rötterna behöver luft och det är dåligt med det i år. På lättare jordar märks det inte men vi har tyvärr mest lerjordar. Det hade varit bättre att plöja förra hösten om man hade vetat att det inte skulle bli någon tjäle alls. Då hade ytan varit litet mera lucker och tiltorna hade släppt in luft till rötterna. Förra hösten och vintern var ungefär det sämsta väder man kan tänka sej för direktsådd på lera. Vi harvar visserligen litet på våren men bara för att jämna ut ytan. Gammaldags bearbetning med höstplöjning och vårharvning vann överlägset den här gången. Med den metoden fick man en såbädd som var mindre tät.
Jordstrukturen på leran behöver antingen tjäle eller torka som spräcker upp den speciellt efter våta höstar. Nu hoppas jag på torka. Det finns tillräckligt med fukt i jorden och torka skulle spräcka upp leran. Men den här skörden blir det inte nånting av mera. På de lättare jordarna ser det inte illa ut men på lerjordarna är brodden förstörd. Det blev inte bättre av att kvickrotsbekämpningen misslyckades fullständigt. På sina ställen borde man göra pinan kort och spruta bort kvickrot och det lilla vete som där finns och plöja upp eländet genast. Men det får man inte för byråkraterna så nu blir jag kvickrotsodlare.
Nu fungerar ogräsbekämpningen bra. Vädret har varit perfekt nu då det torkat upp efter de skurar vi hade fram till mitten på juni. Tistlarna som är i stark tillväxt fick sej en omgång. Då man sprutat på kvällen så har de krökt sej redan till morgonen. Annat besvärligt ogräs har jag inte mycket av. Leidärgresi (svinmålla) är lätt att bekämpa även om det finns mycket av det.
Sprutandet har gått bra även om jag vinglat omkring som en skadskjuten kråka. Jag har i 30 år haft sprutspår men i motsats till Kalle så slutade jag med dem. Jag gillar sprutspår men med den nya såmaskinen så ändrades systemet. Förr körde jag med frässådd och den lilla Simultan som var fäst bakom fräsen kunde man vända med på en femöring och köra tillbaka bredvid det slag man kommit med. Det var bara att ta på styrbromsarna på Zetorn. Men nu är vändradien mycket större och jag måste övergå till att köra runt skiftet. Vändtegen blev för stor på våra små skiften.
Hela systemet måste ändras. Den nya såmaskinen är tre meter och sprutan bara tolv meter. För sprutspår måste man ha en spruta som är tre eller fem gånger såmaskinens bredd – annars blir det för krångligt. Så det behövs nio eller femton meters bom och nio är för litet. Jag har funderat på att byta till en femton meters spruta eftersom min gamla Hardi har 40 år på nacken även om vissa delar är nyare. Men 15 meters är dyra och urvalet av begagnade litet (nä, nä – en ny kommer inte på fråga).
Så jag satt och funderade på annorlunda sprutspår. Det är lätt att följa såmaskinens linjer om man lämnar ein skraamå (en skåra) mellan slagen då man sår. Och då 4×3 meter är lika med 12 så skulle det passa med sprutan. Så jag tänkte i framtiden lämna ett litet mellanrum vart fjärde slag vid sådden. Nu är bara problemet att våga köra tillräckligt långt från föregående slag. Jag har kört med 2,5 meters maskin sedan 1975 och det är så svårt att hålla tillräckligt avstånd med en tre meters maskin. Jag försökte riktigt på allvar och trodde jag lämnat en meters skraamå på ett skifte men det blev under 50 cm. Vanans makt är stor.
Men någon sorts sprutspår skall det bli i framtiden. Det är så mycket lättare att spruta då. Speciellt på oregelbundna skiften är det nästan hopplöst utan spår. Jag fick förstås motion i år då jag var tvungen att hoppa ned från traktorn och stega upp avståndet till föregående slag i hörnen.
Och så märkte jag att myggorna minskat en aning men det har kommit massor av brömsar (bromsar) i stället. Traktorn var ibland som en surrande bikupa. Man är tvungen att ha på sej en tät rock mitt i hettan (+28 grader i skuggan). Men det är det ljuvliga livet på landet …
Plugga en såbill längst ut på maskin så får du ju markering var sjätte meter sen kör du bara varannan med sprutan!
Det kunde fungera om man kör fram och tillbaka men jag måste köra runt i samma riktning för att minska på vändtegen på våra små åkrar. Då blir det tre meter mellan spåren och man borde köra vart fjärde spår.
Men tanken är god. Rapiden har en räknare för antalet varv (egentligen antalet lyft) så jag kan använda den för att få rätt slag för spåret. Nu gäller det bara att fundera ut hur man skall köra för Rapidens spår sätts bara på vissa billar. Men jag kunde kanske skilja åt hela alltihop och flytta spårbillarna ? Och bara använda en spårbill som jag kopplar på vart fjärde varv …
Ja det borde gå att flytta avstängarna till en kant på maskin och sedan få en bred rand att följa med traktorns mittdel. Sätter du exempelvis två avstängare längst ut på högerkanten så markerar du var tredje varv om du kör motsols.
Jo, eller så använder jag bara en spårmarkör och kör med hjulet i det spåret. Då blir mitten på sprutan ungefär i skarven mellan två slag och bommen täcker två slag åt vänster (=6 m) och två slag åt höger (=6 m). Då kan jag börja med spåret på andra varvet och sedan vart fjärde varv … Det blir att mäta litet.