Kasta gräftan och skena

Varningslamporna blinkar … ladda batteri. Beep beep beep … Ladda batterierna!!! Low energy… Varningsklockorna ringer, LADDA BATTERIERNA!!!! Jamen, jag ska bara…

Jo, det är mina egna batterier som tydligen håller på att ta slut, låg energinivå och visst vet jag det, jag åt för lite mat som ger “lång energi”, jag borde äta igen , och jo, det ska jag, men jag ska bara…  Till slut säger kroppen till att NU ska det vara energi. Man blir knäsvag, folkilsken och lite småskakig, och till slut får man bara lov att släppa det man har i händerna och gå in och “tanka”.

Raskt travar jag in, med stövlar, handskar och allt, raka spåret till kylskåpet och river åt mej en rågbrödsbit och saftflaskan och blandar mej ett glas saft. Sitter ner en stund och gnagar på den halvtorra brödbiten, och så lugnar kroppen ner sej. För mej själv konstaterar jag att jo, jag har slarvat nu igen. Det var länge sen senaste gången jag blev så utan energi, men nu igen. Ajjabajja. Mårrar lite för mej själv…

Det händer sej ibland, inte ofta, men nångång nu och då. Skaplig mat ska det vara, inte så jättestora mängder åt gången, men lite hela tiden. Idag åt jag en bulle till 2-kaffet… tydligt och klart helt värdelöst mellanmål i förhållande till det jag grejjat med – gräftat potatis och rett nät. Det är inte så energikrävande, men tydligen var det för lite för att 18 – tiden kasta gräftan och skena in och äta. Det kan väl också vara ett tecken på att kroppen börjar känna av att det hunnit bli mitt i sommaren – man är trött.

Jag har massor på “att göra listan” men inget som “står om livet”. Alltså jorden ramlar inte omkull om det inte blir gjort just NU! Det betyder att man kan unna sej att göra någonting roligt också emellanåt. Som här om kvällen så prövade jag för första gången mej på att segla optimistjolle, och gudars va de va roligt 🙂 Den som ju egentligen skulle segla var Mathias, men både mamma och morfar tyckte det var så roligt så han fick nästan inte styra alls 😉

Det där med att segla, det är någonting som jag inte riktigt förstått mej på. Man hinner liksom inte, har man en båt med motor, då använder man den för att ta sej från A till B. Sitta på sjön “bara för att göra just det”, de gör jag inte, det finns liksom ingen poäng i det. Ofta måste det finnas en mening, en poäng, ett mål med det jag gör. Men det här va roligt och redan bara det att lära sej hur segling fungerar är en liten utmaning, och poäng. Jag har bara seglat några timmar en dag med en allmogebåt förut, så det finns lite kvar att lära sej…

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick. Visa alla inlägg av Charlotta