Alltid något nytt

I denhär butiken blir man inte gammal och van inte. Det spelar som sagt inte någon roll fast det redan ligger 22 + 10 odlingssäsonger i bakfickan, så gott som varje år uppstår ett “tummen i munnen syndrom”, dvs något som man inte upplevt förr och inte riktigt vet hur man skall hantera, än mindre vet hur man skall begripa.

I år var det grönskan i havren som inte lät sig begripas hursomhelst. Jodå, omogen havre är grön, det vet väl de flesta, många vet väl också hur mogen havre ser ut, dvs vit-gulaktig. Logiken är enkel, grön havre tröskar man inte, för den är helt enkelt inte mogen. Ofta har man dock problem med gröna kärnor, speciellt i sprutspåren om sprutningen blivit sen, men mot det finns det bot. Jag brukar köra en gång till i sprutspåren strax innan tröskningen för att köra omkull de gröna strån som man inte vill ha. Då gäller det att dom som ser vad man har för sig förstår det också, för annars kan nog nästa anhalt vara ett vitt madrasserat rum, så pass galet måste det nog se ut att köra omkring med traktor i en åker som skall tröskas senare samma dag. Ändamålet helgar dock medlen för gröna kärnor är av ondo allt genom hela processen, främst för att dom förlänger torktiden rejält, dom mognar alltså i torken, men också för att priset sänks om det finns alltför mycket gröna kärnor i partiet.DSC_0598

 

Detta om gröna kärnor. Det märkliga i år har varit att själva växten inte har gulnat och mognat trots att kärnorna gjort det. Jag har aldrig tidigare upplevt att den tröskade stubbåkern ser ut som en gräsmatta, grön istället för gul. Det enkla svaret borde vara att tröskaren är för tidigt ute, men det är inte så enkelt i år för kärnorna har definitivt varit tröskningsmogna, torktimmar på 4 – 5 är inget att gråta över när det gäller havren.

Inte vet jag heller om det är någon vits att gråta över den gröna halmen, men märkligt ser det i alla fall ut. Det som blir kvar efter Claas i år är inte en stubbåker, det är en saftig gräsmatta.

DSC_0603

Jag kan bara gissa mig till grannarnas menande kommentarer när dom kört förbi. “Sirmanpå. Kalle ha tröska grönfodre i år.” Nej bästa grannar, jag har tröskat 4800 kg bra havre per ha, men det ser inte ut så. Jag vet. Men förstår inte.

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort!

6 reaktioner till “Alltid något nytt”

  1. Har också sett samma sak på havren något år, gissade på stråstärkaren den gången. Är det lika överallt oberoende av jordart, besprutningar etc?

  2. Japp, nån av Er har helt rätt, jag vet bara inte vem. Hänvisande till mitt tidigare inlägg om liggsäd kunde jag bara konstatera att när tröskningen framskridit så långt att det var dags att ta itu med ligghavren så fanns inte detta fenomen där. Problemet är bara att det fanns både Delaro mot sjukdomar och Cyocel 750 mot liggsäd i den sprutan, så vilken som är boven förblir lite i dunkel. Men en av dom är det helt säkert

  3. Höstäpplen ska skördas när de fortfarande är hårda och sura men med kärnor som har börjat bli bruna. Sedan bör de eftermognas några veckor och håller sig sedan fina till slutet av november-december om de förvaras svalt och luftigt. Exempel på höstäpplen är Lobo, Gravensteiner, James Grieve, Signe Tillisch, Gul Rickard.

Kommentarer är stängda.