Sommararbeten på hösten

Allt som borde ha gjorts på sommaren blir det bråttom med nu på hösten – som vanligt måste man väl erkänna. “Te lat fåår bråått opa löördaain” (Den late får bråttom på lördagen) som de gamla gubbarna brukade säja. Varje höst undrar man vad man egentligen gjorde under sommaren … Nåja, i år vet jag åtminstone en sak som fördröjde allting med en månad och det var tröskeländet.

Nu är tröskandet i alla fall undan och då börjar alla höstarbeten (och de sommararbeten som är ogjorda förstås).  Sprutandet tog en hel del tid i år eftersom jag körde över alla åkrar mot kvickrot efter fjolårets katastrofala misslyckande med sprutandet. Regnandet drog ut på tröskandet i fjol så att det blev alldeles för sent och inte fungerade alls. Men i år bet glyfosatet. Ovanligt nog var mulljordarna bättre (mindre kvickrot) än lerjordarna. Vanligen är det tvärtom. Kanske det berodde på torkan.

Sprutan skall rengöras och tömmas så pumpen inte fryser sönder. Tröskan skall likaså göras ren så gnagarna inte härjar i den (ett år var nästan alla ledningar avbitna). Och så skall allt byggande klaras av inför vintern. Flispannan har jag sotat men där finns ännu en hel del som borde repareras och förbättras. I går bytte jag ut en radiator inne i huset för att få mera värme i de rum som inte har kakelugnarna kvar. Huset är ett typiskt parstugehus med en “stuvu” (stuga) i var ända och kammare i mitten. Förr byggde man fyrkantiga stugor och då det behövdes mera utrymme så byggde man två bredvid varandra som sedan byggdes ihop med en kammare i mitten.

Vårt hus är troligen byggt i början på 1800-talet men har ovanligt nog två rum i stället för den “andra stugan” som vanligen var finstuga och oeldad största delen av vintern. Namnet Arstu (uttalas “Aarstu”) kommer just från “andra stugan” eller “aadär stuvun” som det heter på fornskandinaviska. Men då kammaren mellan stugorna skulle värmas så murade man inte en tredje pipa utan kopplade ugnen till en av stugornas pipor med en liggande rökgång. Draget blev dåligt och det krånglade med sotandet så därför revs kakelugnarna i mitten av huset då vi fick centralvärme på 50-talet. Till all tur finns de kvar i bägge ändarna för vi eldar i dem varje vinter under den kallaste tiden.

Tanken var att kvickt byta ut radiatorn i mittenrummen men det gick förstås inte alls så enkelt. Den nya radiatorn var större (vilket ju var avsikten) och det blev en hel del jobb att få allting att passa. Det är alltid nån liten del som saknas och så måste man  åka till staden efter den. Men jag hade tur och hittade två av de klämringar som jag inte kommit ihåg att köpa då jag skaffade radiatorerna. Så nu är värmen på och radiatorn blir varm. Inte läcker den heller.

Det var förstås det kalla vädret som fick igång mej men så blev det varmare igen och jag måste stänga av värmen i hela huset – det blev alldeles för varmt. Vi är inte vana att gå halvnakna omkring i huset som man gör i staden. Langkaliisjen (långkalsongerna) får vänta ännu en tid. Förresten skulle vi kunna spara ett helt atomkraftverk om man lärde stadsborna att klä på sej så de kunde sänka temperaturen inomhus. Om vi har mer än 18 grader så storknar vi nästan. Det är praktiskt att klä på sej ordentligt då man hela tiden måste jobba utomhus. Håller man lägre temperatur inomhus så behöver man inte klä på och av sej hela tiden.

Det borde stiftas en lag att langkaliisjär är obligatoriska för alla. Det skulle minska energibehovet och den globala uppvärmingen radikalt.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen. Visa alla inlägg av Nisse