Motgång + motgång = idag

Det finns ett stående skämt inom bondekåren. Man står där vid reservdelsdisken och berättar att visst var det otur att typ såmaskinen skulle gå sönder just nu då den behövs. Naturligtvis är det så att maskiner går sönder när dom används, inte när dom står stilla. Eller kanske ändå inte.

Den här helgen började dåligt. Det första som hände efter kaffefrukosten var att jag körde sönder en 800 kg säck med utsädeshavre. Tack och lov inträffade detta på betonggolv och då är det lättare att ta vara på och städa upp, men ändå är det multumirriterande att köra sönder säckar. Dels för att det blir extra jobb men kanske främst för att det är så frukansvärt dåligt för traktorförarens självkänsla, det händer ju inte om man ser sig lite för.

Gårdagen innehöll annat program så säcken och dess innehåll blev ett projekt för dagen idag. Det var ett utstående järn som skadat säcken men så pass nära tröskan att det mesta av innehållet rann ut under densamma och så kan vi förstås inte ha det. Man kan inte hermetiskt rengöra tröskan för att inga gnagare skall ha något att äta där, och sedan duka upp ett långbord undertill. Alltså skulle Claas, som redan inlett vintersömnen väckas och flyttas undan. Hämta batteri, starta, köra ut. Det är ju ännu varmt ute så det var inte så svårt. Utanför hallen lät jag tröskan gå medan jag skottade ihop havre inne i hallen. Bättre så än två kallstarter.

Sen skedde saker snabbt. Ett kort missljud, åtföljt av två konstiga smällar och så gjorde Claas en insats för miljön och stannade. Ute. I oktober och just innan mörkret lade sig över hembygden och lika just efter att meteorologskrået börjat prata om kallare väder.

Vad som hände har jag i skrivande stund ingen aning om. I bästa fall igensatta bränslefilter, i värsta fall vad som helst. Nåja, refererande till skämtet i början så gör det ju inte så mycket, för det är ju ingen högsäsong nu, och den är faktiskt också ganska långt borta tidsmässigt. Men att min favoritClaas sover ute i natt och kanske gör det länge ännu, i värsta fall hela vintern är ingenting som påverkar min sinnesfrid det minsta postitivt. Tvärtom.

Förbonkade havresäck…….

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort! Visa alla inlägg av Kalle