Älgarnas favorit.

Har konstaterat att älgarna har en av mina favoritgrönsaker som sin favorit de också. Kålrabbina och rödbetorna verkar vara de första som dom ger sig på när dom är ute på finsmakaräventyr. Och visst förstår man dem, mjällare och sötare grönsak får man leta efter. Själv föredrar jag dem – alltså kålrabbina 🙂 –  som råa, brukar skala dem och äta som äpplen. Rårivna är också gott men de bör ätas omgående efter finfördelningen för “nedbrytningen” börjar snabbt och de får lite bismak av att stå i kylskåp. Kanske har bloggläsarna egna “recept” att dela med sig av? Kålrabbisäsongen börjar annars vara förbi för i år så det blir nog att vänta framåt midsommar nästa år innan vi kan gotta oss med kålrabbi igen……….

Grön kålrabbi
Grön kålrabbi
Lila kålrabbi
Lila kålrabbi
Efter älgarnas fest har man inte mycket att hämta......
Efter älgarnas fest har man inte mycket att hämta……
...av den upptrampade stigen att döma så vet dom vart dom skall söka sig.
…av den upptrampade stigen att döma så vet dom vart dom skall söka sig.

 

Vad gäller älgarna så tror jag att de lokala jaktlagen börjar ha höstens kvot fylld vilket är lite synd då det verkar finnas kvar av de “åkerälgar” som fått smak för grönsaker. Jag brukar be jaktlagen plocka bort de älgar som håller till i mina odlingar till först men det är väl inte så lätt alla gånger. Jag är ju ingen jägare så jag vet väl inte riktigt hur det går till men har ibland lekt med tanken att rigga upp en vajersnara längs stigen som leder till åkern. Av “trafiken” att döma borde det inte ta länge innan fångst? Känner någon till hur pass grovt träd som behövs för att tjudra en älg?

 

 

 

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

4 reaktioner till “Älgarnas favorit.”

  1. Det här är ju ändå mycket små skador jämför med de som kommer när väl vildsvinen etablerat sig! I Sverige gick det mycket fort när vildsvinen på drygt 20 år ökade från ca 500 till nu ~200 000!

  2. Jo Kurt, i år är det försumbara skador på endast nåt hundratal euron förorsakade av fåglar och vilt. Som värst har det rört sig om tiotalstusen euro. Vildsvinen “plöjer” ju upp allt så dem vill vi inte ha hit.

  3. Synd att jag hittade kålrabbin först den här hösten. Den är verkligen god, fast en större grönsak kan ha tidigare områden.

  4. Du får försöka minnas den till nästa sommar Agneta för årets börjar vara slut. Den är ju snabbväxande så till midsommar har vi nog ny skörd, den som väntar på nåt gott… 🙂

Kommentarer är stängda.