Hemslakt/nödslakt?
“Ibland, då måste man!” Sa Tjorven i Saltkråkan, och visst är det så, ibland, då måste man. Vare sej man vill… Eller egentligen riktigt kan?
För den som är intresserad av att se hur det kan gå till vid en hemmaslakt, så kan jag tipsa om att gå in på skargardensfarklubb.fi och där söka upp en videofilm som projektet Know sheep gjort. Gå in under rubriken “kunskap och resurser”, sedan vidare till “litteratur och film”, där hittar man den.
Videon är en jättebra film som visar hur man skall hantera, och göra saker och ting om man vill, eller behöver slakta hemma. Den visar utan förfinade krusiduller hur det går till att slakta får.
Man ska dock komma ihåg att man inte får slakta hursomhelst, det finns många regler och krusiduller som livsmedelssäkerhetsverket Evira stakat ut.
Oftast är en slakt välplanerad. Man vet vilket djur som skall slaktas, man planerar in en dag, förbereder sej någon dag innan osv, men, det är inte alltid en slakt blir så jätteplanerad. Ett brutet ben, ett rivet får, eller nästan vilken olycka som helst kan leda till att man som fårfarmare kan behöva göra en nödslakt. Har man aldrig slaktat ett får kan det bli mycket att fundera på, på en gång…
Många gör väl så kanske, att de ringer en bekant som kan “ta hand om det”. Det är ju jättebra om man kan det, men finns ingen att ta till får man lov att göra det själv. Talesätten “själv är bäste dräng”, och “ska man ha någonting redigt gjort, ska man göra det själv”, ligger ofta i mitt bakhuvud. Sånt man kan behöva göra, ska man lära sej, förr eller senare. Pappa, som är van jägare och inte har tummen mitt i handen, kan och har varit med och slaktat diverse olika djurslag. Jag har efterhand lärt mej, jag har stått med “näsan ovani” och sett på sedan barnsben hur man slaktar. Och drar mej inte för att ladda bultpistolen, smälla av och börja stå och kåra i ullen för att tappa blod skära, sprätta och kapa. “Det går inte alltid som på strömsö”, men det mesta brukar reda sej. Man får inte vara så handfallen bara. Som tur är hör nödslakt till ovanligheterna. Men sådant händer, och kan hända närsomhelst.
Kollade filmen, informativ och välgjord. Inget stresshormonkött här inte.
Den väckte en del gamla minnen från min tid som fårfarmare. Största skillnaden var kanske att blodet inte togs tillvara.
Dylika filmer kunde kanske användas i huslig ekonomi undervisningen för att visa eleverna varifrån maten kommer?
..enda felet är att många skulle lämna sina blodplättar oätna. Har förstått att många företag direkt förbjuder att man filmar processerna – det man inte vet om (eller lyckas förtränga) lider man inte av när man äter sin korv :).
Men nyttigt att veta varifrån maten kommer, o ja! Skulle kanske lite minska ‘nyhjälplösheten’ och lära folk förstå hur vi hänger ihop med naturen. … och också den biten att bra mat helt enkelt måste få kosta lite.
DVDn som producerats inom projektet KnowSheep i samarbete med Veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors Universitet komme att användas i undervisning för kommande veterinärer och naturligtvis som uppslagsverk på gårdarna. Den heter Avlivning av får och slakt för eget bruk – Lampaan lopetus ja teurastus omaan käyttöön yksityistaloudessa. Egentlig nödslakt i dess olika bemärkelser berörs inte. Här tas köttet tillvara. DVDn har ljudspår på svenska, finska och estniska. / Sonja Tobiasson, projektledare, knowsheep, Pargas stad
Hejsan
Ja, sant Sonja 🙂 bra point. Nödslakt berörs inte i filmen på det viset, men principen är den samma. Vid nödslakt måst man ju väga in fler faktorer, där kommer ju funderingarna om dugligt kött in i bilden. Nödslakt förekommer inte bara vid tex sjukdomsfall, då man för övrigt inte ska rådda, pröva och testa köttduglighet, då är det “avliva-skicka” som gäller, men om man tex klipper fåret i pulsåder när man klipper ullen kan det vara ett nödslaktstillfälle, bryter dom ben vid i, eller urlastning av något fordon kan det vara ett annat osv… Det finns så mycket som kan hända, och vare sej man ska eller kan ta köttet tillvara så är avlivning, bultbössa o.s.v det samma 🙂