Att lappa eller inte lappa ?

Likt Hamlet står jag nu där som åsnan mellan två hötappar och funderar på om jag ännu ett år skall lappa ihop snökättingarna för 165:an. MF165 är en fin traktor så den skall vara i bruk ännu länge men inte är den riktigt någon huvudtraktor mera. Den har för litet hästkrafter och saknar hydraulikfunktioner. Men den är fantastisk för småköror och just nu för att köra upp spår i skogen. Men till det behövs kättingar – annars sitter man kvickt där utam att komma varken framåt eller bakåt. En enda isig stubbe eller sten räcker till.

De gamla kättingarna som farsan köpte begagnade på 60-talet börjar vara slut. I fjol hann jag bara köra ut traktorn ur verkstaden så var ett par kättingar av.

Det är lätt att skarva eller byta en tvärlånk men nu börjar huvudkättingarna vara slutslitna. De går också bra att skarva men tyvärr finns det så många slitna länkar att jag snart har enbart skarvar … Och det lönar sej inte.

Så jag tittade på nya kättingar och priset är ganska tufft. Jag behöver inte så starka och fina kättingar för att köra upp spår. Det tunga dragandet får de nya traktorerna sköta och de har starka kättingar. Men någon sorts kättingar måste jag ha till 165:an i alla fall. Så jag tittade på Blocket – min huvudleverantör – och visst finns det lämpliga kättingar till hyfsade priser. Problemet är bara att de finns i Örnsköldsvik och Dals-Ed (nära norska gränsen). Nya (16.9-30) kostar 850 euro och de begagnade 2000 kronor så jag kan resa för 600 euro och ändå gå på plus. Det skulle alltså löna sej att ta en liten turisttripp men så går det ju en hel del tid också.

Vi sysslar med Blocket-turism så vi kombinerar nytta och nöje. Jag förstår inte varför man skall åka till heta ställen där folk steker fläsk (sitt eget) då man kan upptäcka helt fantastiska miljöer på närmare håll (och svalare). Jag söker reda på nånting förmånligt på Blocket.se och så åker vi och hämtar det. Man kan hamna på de mest ovanliga ställen där en turist aldrig någonsin satt sin fot och träffa intressanta människor som turister aldrig ser. Ofta får man höra lokala historier som aldrig sätts på pränt (eller på nätet). Och i stället för att betala för resan så förtjänar man pengar på den.

Nåja, det blir att fundera om man skall köra ett par tusen kilometer eller lappa ihop kättingarna ännu ett år. Troligen går det lika mycket tid att lappa ihop eländet som att åka till norska gränsen. Grym beslutsångest men snart måste jag börja köra upp spår. Det måste göras innan det kommer så mycket snö att jag inte kommer fram med lilla 165:an. Men det borde frysa så mycket som möjligt först för annars blir det magplask i mossen. Så nu lägger jag in en beställning på köld utan snö.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen. Visa alla inlägg av Nisse