Så va de nyår. Tjong så va de 2014 och ett år har snurrat igen, men vad gjorde jag hela 2013 egentligen?
Jag kommer ihåg när jag skrev en tillbakablick över året förra året. Då satt jag och lät fingrarna flyta över tangenterna … känn ironin flöda… ( jag kan ibland sitta som för 5 år sen och peta och peka med pekfingret för att få bokstäverna på rätt 😉 ) Men, nu då? Ja, året som gick, gick så fort. Igen. Och jo, det säger väl alla, men ibland känns det helt enkelt så. Tiden flyger och inget blev gjort. Eller?
Börjar och fundera från början, vintern…
Ja, hur va det nu igen… SNÖ! Det är det första jag tänker på. Massor med snö! Vi öste och måkade snö överallt med spadar, vantar, traktorer, fyrhjulingar… ja, allt…
Och sen mot vårkanten blev den sådär hopplöst grynig så det var som att köra i 30 cm skithala styroxkulor. Min egen mönkkiä var ny då, och de va första gången jag satt fast med den riktigt ordentligt. Jag låg och krälade på alla fyra runt den och öste hala snökulor med vantarna, som inte alls var skapade för snömåkas. De va på norrängen, i andra diket… Hujeda så jag var arg. Underligt att inte snön smalt så arg som jag var… Det packade fullt med snö under magen på den, så den steg upp, och hängde upp sej, och hjulen spann så fint och det bildas en fin isformation under, framför och bakom hjulen. Precis så vacker, jämn och skålformat som man kan tänka sej. Va gjorda jag dit egentligen kan jag ju fråga mej nu…
I övrigt då? Ja, jag ordnade åt mej skaplig flunssa lagom till nyåret som inte sku ge sej. Sen blev de diskbrock i nacken som jag arbetar med ännu, och kommer säkert få hålla på i evinnerligen tid med… Nåja, så länge de hålls i schack med gymnastik, så är det bara att jompa på. Krage gick jag med halva vintern och halva våren. Rädd för att falla var jag hela året. Om jag slintar till och knycker i kroppen kan det säga krax i nacken igen. Och det vill jag inte! Men det har gått bra, men så går jag omkring som en mommo också när det är lite halt. Rädd att skena på strandstenar och hala berg har jag aldrig varit, förrän nu, men det har lite börjat släppa. Men hoppar gör jag inte på samma vis mer som förut. Rädd om nacken. Jag har ju bara en, och säger det krax i den en gång till ramlar väl huvudet av. Men all min egen ved högg jag i allafall, där blev lite åt pappa också, och ett nytt bete fick sej en ordentlig uppsnyggning. Vedlidret är smockfullt inför den här vintern och det känns bra. Har till och med ved så jag inte skulle behöva hugga alls den här vintern. Men nog ska jag ut med sågen igen. Förra vintern tassade jag iväg med såg , dunka och matkasse på vattukälken efter lunch varje dag jag inte hade annat för mej. När det började skymma gick jag hem, eller om jag eldade så kunde det bli riktigt mörkt innan jag lämnade brasans sken. Mysigt att gå hemåt över åkrarna i månens sken. Trött och genomsvettig, men nöjd. Den känslan!
Våren
Med lamm och isen som aldrig ville ge sej… Och båtbottenmålningen som stod mej upp i halsen, men vad göra, det var bara att måla på. Runt 50 båtar bottenmålade jag, tror jag. Det går bra att bottenmåla tidigt på våren, men sen kommer det så mycket annat att göra hemma på holmen att man måste hållas hemma och försöka börja med bondelivet där ute. Lamningen gick, vad jag minns bra. Kanske jag drog ut något lamm, men inte några juverinflammationer, och det är tacksamt, eller var där nån som hade nånting lurt på gång, som jag smörjde och grejjade, men sprutor klarade jag mej utan. Det är en liten seger i sej. Upptäcker man juverinflammationer i tid, vårdar och pysslar, smörjer, mjölkar osv, så kan man reda ut en inflammation utan mediciner. Det är lite av ett mål i sej. Ju mindre mediciner – desto bättre för djuren. 🙂 I övrigt då? Tja, Det var väl sådär som de brukar, man skenar på och mitt i allt är det midsommar. Får hit, får dit, lamm hit, baggar dit. Snurr snurr… Men jag börjar tycker jag själv få “pejl på läget”. Börjar ha gjort alla mina misstag (säger dock inte att de inte kommer att bli fler) så jag tycker fårflyttandet, baggskiljandet på våren börjar löpa rätt bra. Har ju hållit på med det X antal år, så det mesta börjar vara beprövat och sätten att göra saker och ting bäst på, börjar ta form 🙂
Sommar sommar sommar….
Och bondbloggsträff. Ja, jag tycker det är så roligt! Alla så olika, ändå så lika. Att alla tog sej tid att komma hit, snudd på till världens ände, DET lyfter jag på hatten för. När vi styrde bilarna mot sydväst efter besöket hos Sonja, sade jag ungefär såhär : Vägen blir mindre och mindre och när ni tror att ni kör till världens ände och att ni aldrig nånsin kommer att komma tillbaka till civilisationen mer, då börjar vi snart vara framme, och vi ska bara åka lite båt till. Och alla följde snällt efter, och fram kom vi 🙂 Dagarna före var det lite ett som annat som jag försökte få ordnat före jag skulle få besök. Städa skulle jag också ha behövt få gjort. Jag funderade lite i vilken ände jag skulle börja. Men så kom jag att tänka på att det ju är bönder som skall komma på besök, så jag beslöt mej för att strunta i fårskiten, myllan och leran som följt med stövlarna in innanför dörren och satsade några timmar på att få hemåkern städad istället. Slog och balade den så den inte såg för rojsig ut. Det gjorde den nämligen före jag slog den… 😉
I övrigt gick sommaren som brukligt snabbt förbi och inga större katastrofer inträffade. Gräftade potatis, slog och balade gräs, vattnade gurkor, seglade allmogebåtstävling, fiskade och fick skarv i nätet, åt hamburgare på lokala krogen, och åt nyrökt flundra med fingrarna, på en bergsklack i solens sken, tvättade mattor så det skulle regna, paddlade gummibåt, ja listan kan göras lång… Steg snett lyckades jag med också, men nu har den börjat reda sej, foten. Men sjuk var den länge. Seglade gjorde vi också. Jag och Mathias började segla optimistjolle, och roligt var det! Men sommaren går ju så fort. Och mitt i allt har alla sommarfåglar flugit sin kos. Sommarfåglar – både dom med och utan vingar. Fåren hämtas från sina holmar och hösten knackar på. Dags att gå upp på vinden och börja gräva i lådorna man just bar upp, efter vantar och yllesockor. Löven faller, allt blir stilla och slakten inleds.
Allt gick bra i år. Alla papper fick jag i ordning som dom skulle, och allt fungerade ungefär som tänkt. Det är så tacksamt när saker och ting fungerar som de ska. När man planerat, funderat och har stora summor på svaj, när man kan lita på att de personer man har att göras med, att de försöker, anstränger sej lite, kommer ihåg en, och försöker göra sitt bästa för att allt ska bli bra, då är det roligt! 🙂 Marknaderna gick också smidigt. Visserligen med flera dagars funderingar och förberedelser, men sen gick det som i ett huj 🙂
Nu är det bara att invänta vintern. Min mommo sade säkert 5 gånger senast jag var och hälsade på henne att “-inga sko man kon tro en julen vari reidan tå man sir ut ginom fönstre, he e så grönt å inga e he kaalt heldär, nej, he e no inga rikit normalt såsom e nu e…” Men, nja, det är inte många vintrar sen, som det var mer normalt att julen var grön, och man blev så förvånad när det sen mitt i allt blev snö en jul. Men man glömmer så fort. Nu har julen varit, grön och varm, runt 5 grader, och nyåret blev likadant. Jaja, säger jag, kikar i almanackan, tittar lite på planetställningen och förvåningen stillar sej. Hur sku de kunna bli nån vinter sålänge vädret står på väst? De e bara vatten och värmegrader som kommer därifrån…
Som avslutning ska jag sätta in en liten filmsnutt som jag filmade i våras. Snart är det vår igen, förhoppningsvis med många nya lamm att släppa ut på bete. 🙂 Önskar alla ett gott nytt 2014!
