Även om jag alltid haft för avsikt att inte börja blanda ihop mina professioner på bondbloggen utan hålla detta som ett rent jordbrukartillhåll så skall jag nu göra ett snedsteg och skriva lite om brandskydd och det naturligtvis mot bakgrund av det som hänt både Nisse och Christer.
Jag kommer förstås här bara att skrapa lite på ytan, jag lämnar helt bort saker som handlar om försäkringsbolagens knepigheter, jag kommer inte dess mera att beröra nödcentralerna, utan kan bara i förtvivlan konstatera att dessa blivit kolosser på lerfötter som är alltför stora för sitt eget bästa. Inte heller går jag desto mera in på brandteori även om det är en grundsten utan vi kör enligt principen KISS (Keep it simple, stupid)
Det finns två saker som en gårdsägare kan göra för att begränsa sina brandskador. Det första är att se till att det inte börjar brinna, det andra att ha beredskap att släcka branden i sin begynnelse, för alla bränder oavsett storlek är små och lättsläckta i sin linda.
Hur ser man då till att det inte börjar brinna. Några saker som är bra att hålla i minnet är elen, sotet och skorstenarna.
Elen:
Allt som på något sätt har att göra med det elektriska är en potentiell brandfara. Det finns ingen fast eller lös installation eller apparat som skulle vara 100% brandsäker. De flesta apparater idag har olika sorters termostater och säkringar som gör att dom inte blir för varma även om dom glöms på (strykjärn, locktänger, värmebatterier) men ingen apparat kan vara helt felsäkrad. Därför brukar jag le lite åt sensationspressen som med jämna mellanrum slår upp det fantastiska med att en telefonladdare tagit eld. En dylik går på ström och är alltså lika eldbenägen som vilken elapparat som helst. Av detta kan vi då dra slutsatsen att inga elapparater skall vara anslutna till nätet i onödan. För varenda kontakt som dras ut när den inte används minskar vi brandrisken med någon promille. Jag har själv vid husrenovering låtit göra strömbrytare i varje rum som knäpper av alla eluttag i rummet, det är ett sätt, grendosor med strömbrytare är ett annat. En annan uppenbar brandrisk speciellt i produktionshallar är lysrör som antingen saknar sin kupa i dammiga utrymmen (torkar, fähus) eller står och stampar och försöker tända. Dessa bör bytas eller släckas omgående. Tändaren blir varm och finns då damm runtom om så blir det inte bra.
Sotet:
I den dyra brännoljans tidevarv eldar vi gärna med fasta bränslen. fasta bränslen är bra men ger upphov till mycket sot och framförallt aska. Få tänker på att askan är brandfarlig upp till en vecka efter att den plockats ur pannan. Ett vanligt brandscenario är några dagar gammal aska i ett kärl nära en vägg. Vinden vänder och askan får mera syre och återtänder. Många många hus har brunnit på det viset. Alternativet är förstås att vattna askan eller hålla den i slutna metallkärl
Skorstenar:
Även om vi idag bygger brandsäkrare och av bättre material så är fortfarande skorstenarna ett litet gissel. Det kan handla om dålig sotning eller dåligt gjorda genomförningar eller bara helt enkelt att en murad skorsten spricker. En skorsten av metall som ligger för nära trämaterial kan fungera bra i flera år men till sist är träet så genomtorrt att det helt plötsligt tar eld. Minimiavstånd mellan storsten och brännbart material är 10 cm.
Det var som sagt bara ett skrap på ytan men har man dessa saker under kontroll, och dessutom ser till att VARENDA fordon som man kör in i ett hus är försett med huvudströmbrytare så borde man nog komma rätt långt. Vaddå huvudströmbrytare? frågar sig vän av ordning, inte har ju personbilar någon huvudströmbrytare? Helt korrekt, och därför skall man inte köra in personbilar i nånting annat än i fristående garage eller biltak. Aldrig in i ett uthus. Fordon brinner idag mycket oftare än förr!
Min personliga tro är att den enskilda tingest som vi har att tacka det minskade antalet bränder mest för är brandsläckaren. Redan en 6 kg pulversläckare är fruktansvärt effektiv och är man bara närvarande (och hittar den) är den behövs kommer man väldigt långt med den.
Vad händer då om det ändå går åt pipsvängen och elden tar sig okontrollerat? Det är inte elden i sig som är farlig, den håller vi nog oss undan, utan det lömska i en brand är röken. Dels för att vi inte kan föreställa oss hur snabbt röken blir outhärdlig att vistas i men också för att brandrök otippat snabbt är dödlig. I våra moderna hus kan det räcka med några andetag för att slå ut oss så att vi blir kvar inne i brasan.
Det som är viktigt när elden hinner ta sig är att man på förhand tänkt genom hur man skall handla. Antingen genom att uppgöra en räddningsplan, som då alla gårdar med miljötillstånd måste ha, eller bara en egen liten plan. Har man funderat ut på förhand hur man handlar i en brandsituation kommer man att klara det mycket bättre än om man aldrig tänkt tanken. Viktigt är också att man tex i hemmet vet var de viktiga sakerna finns och hittar dom snabbt även om paniken grinar en i ansiktet. Människor som på förhand tänkt över dessa saker brukar få med sig bilnycklarna, datorerna, prispokalerna och hemmanspappren samt husfrassen ut ur branden, medan de som aldrig tänkt tanken brukar kunna rädda några lakan och en limpa.
Bara en sån liten enkel detalj som att förvara en säkerhetskopia av hårddisken hos grannen brukar kunna vara skillnad mellan succé och fiasko efter ett brandtillbud.
Det är naturligtvis helt omöjligt att gå igenom allt i en bloggtext, eller jo, jag orkar nog skriva, men inte en jäkel skulle orka läsa, så därför är detta bara en droppe i oceanen av all info som finns att få. Sök på nätet, lyssna på vad brandinspektörerna säger och framför allt; fundera själva.
Så lite reklam: Eftersom jag specialiserat mig på brandsäkerheten på jordbruksfastigheter kanske jag kan bidra med svar på några frågor som sådana finnes. Jag återfinns på Österbottens Räddningsverk / Närpes och det är bara att kontakta mig där. Om någon ÖSP förening eller Marthor eller nån tjurförening eller vad som helst är intresserad av en kvällsföreläsning i ämnet så står jag även till tjänst. Främst då förstås inom rimligt avstånd från hemmanet. Slut på reklamen
Så gå ut, se över Ert brandskydd och lägg på minnet att på några minuter kan Ni rädda allt eller förlora allt. Och jo förresten, köp ett par brandsläckare till i morgon, Ni har i alla fall inte för många. Och kolla brandvarnarnarna när Ni ändå håller på….
Så avslutar vi med en samvetsfråga till mig själv: Har jag själv alltid allt i skick? Det får Ni fundera på men jag kan ge en ledtråd, svaret är inte ja.
Bra information Kalle!
Det är precis som du säger viktigt att fundera över vad som räddas först och vad gäller “räddningsplan” så hade jag nog präntat in för alla i hushållet vilka lådor som bärs ut först ifall av brand. Problemet var bara att det gällde det gamla boningshuset där man tyckte sig se faror överallt inte i det nybyggda uthuset som man tyckt att man byggt brandsäkert efter gängse föreskrifter. Regelrätta övningar i utrymning av hus och hem kanske låter barnsligt men det är nog inte heller nån dum idé. Men tyvärr så är det mycket som man tror att inte händer en själv.
Sen var det där med brandsläckaren, du skrev som kommentar i Nisses inlägg att färgen inte håller. Vilken färg menar du?
Alltså den röda färgen den är målad med.
Ifråga om att blanda professioner så är brandskyd minsann en viktig del av en bondes vardag. Vi är redan två i det lilla bondbloggsgänget som råkat ut för eländet. Och alla bönder borde tänka och göra mer ifråga om brandskyddet för det går på ett par minuter. Brandkåren är till för eftersläckning här i glesbygden.