Ännu en frostnatt.

Jag var ju lite kaxig här om sistens då jag drog Frosten vid näsan men får se om den inte drar det längre strået till sist, det har varit både stolpskott och ribba ut de senaste nätterna. I natt (klockan är nu 1:15) är det fortfarande +5°C så det kanske klarar sig med knapp nöd om den lilla vind vi har fortsätter natten igenom. Nästa natt lär också bli kall men sen skall det väl bli aningen varmare och det börjar vara på tiden för som det är nu så gör kylan och torkan att växterna börjar krypa ner i jorden igen.

Global uppvärmning?

På senare tid har man fått höra att den globala uppvärmningen skulle komma att ge oss i kalla norden varmare och fuktigare väder så man har ju envisats med att odla sådant som är lite på gränsen för breddgraden. Man har hoppats att nästa generations skulle få det lättare genom att urvalet odlingsväxter skulle öka. Men just nu känns det som om man vore tillbaka till bonden Paavos tid och det är både kallt och torrt. Vad är det frågan om? Kom expertisens utsagor på skam? Som det nu ser ut så tror jag att man till nästa år rådfrågar Kalle när man börjar fundera över odlingsplanen, han verkar ju förstå sig på det här. Senaste natt frös en hel del potatis i Sydösterbotten och även om det fortfarande kan bli hyffsad skörd blott sensommaren och hösten blir fin så minskar nog skördemängderna för varje frostnatt när vi nu är så pass långt in i växtsäsongen som vi är. Vi får väl se, vi bönder är ändå obotligt optimistiska för annars skulle vi inte våga sätta och så nånting på våren utan kanske fundera på att beskoga åkrarna. Men inte ens det verkar vara nåt alternativ för nu lär till och med årsskotten på granarna ha frusit 🙁

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda. Visa alla inlägg av Christer