Att läsa nyheter… Då ska man vara på bra humör när man börjar, annars äter man depressionsmedicin innan man är färdig.
Sitter på båten, påväg över till Åland. Läser nyheter på internet. Först kan jag inte låta bli att fundera hur man kan gå och skjut ner ett flygplan “i misstag”. Typ: “de va vi som sköt, men de va i misstag!” Skulle det handla om en pojkspoling som skjutit sönder ett fönster med slangbella, då kunde man godta förklaringen. Men när det handlar om ett flygplan är det lite annorlunda. Må det sen än va vilket plan som helst. Voi voi, som dom härjar.
Jag flippar vidare och läser att Beyonce ska ställa ut alla sina scenkläder, och att prins George är senaste stilikonen… för ett-åringar. – Jaha.
Vattenbrist i Korpo. Nu igen… Börjar riktigt fundera vad som hänt, egentligen. Rouda vatten längs vägarna. Skulle det inte gå att laga tesil av korpo istället? Alltså borra borrbrunnar? Det kostar som —, men, vad gör man? Sådär kan dom ju inte hålla på? Eller? Nä, egen brunn, då vet man vad man har, och tar vattnet slut, då är man utan. Eller så går man till grannen och hämtar dricksvatten och duschanvatten finns det hos pappa, den brunnen ger mer än man hinner pumpa därifrån en skållhet sommarjulidag.
Jag fortsätter och kommer till nyheten om algläget som är en katastrof. Ja, det är det varje sommar.. Östersjön mår kakk, och det är främst bönderna fel om man läser kommentarerna när man skrollar neråt. -Jaja, men då ska vi väl sluta då odla då? Eller kanske alla skall bli ekologiska imorgon. Se fram emot en vinter med rötter av kål, det enda kållarven inte riktigt vill ha, morötter med tunnelbanesystem, och potatis med bruna ringar i. Nån brödsäd lär det inte bli tal om. Skruttor, skråttor, mögel och alla världens sjukdomar som härjar i sädesfälten. Kanske går det att baka på målla-frön? Eller så importerar vi rubbet, för de smutsar ju inte ner? Eller? Det är ju bättre om det smutsar ner någon annanstans än just här. Precis som med det mesta, så fungerar människan. Visst ska vi ha vindmöllor, men inte så att jag ser dem! Visst ska vi ha allemansrätt, men det här är min mark!!! Och visst ska vi rena Östersjön, bara det inte kostar mej nånting…
Hmm… mitt humör var närmast på topp när jag öppnade datorn. Men sakta dalar mungiporna neråt… Tills jag läser följande nyhet och får fnatt…
Jag läser, “Svenska grönsaker ruttnar på fälten”.
Jajjamen. Egentligen inget nytt under solen. Orsaken är inte några väderfenomen utan tydligen helt enkelt det att grossisten köper in billigare från Holland. ‘
Låter bekant… Har jag hört det förut? JADÅ!
Är man insatt i jordbrukets villervallor har man hört om det förut … mååånga gånger. Och lika förvånade blir folk ändå när mitt i allt en sån stor nyhet slår ner!
Näe, ingen nyhet. Sånt händer nästan alla dagar. Inhemskt ska det vara!!! JAAADÅÅÅ!!!! Men när konsumenten sen står där i butiken och köper sina lammkotletter från nya Zeeland, för dom är billigare… Hur tänkte hen då?
Först står man på barrikaderna och kör hård propaganda att inhemskt, det är grejjor det! Men, varifrån kommer din ost? Danmark? För den är billigare? Varifrån kommer din yoghurt? … Vet du ens det? Kanske den är ihopvispad i Finland, med mjölk från Estland…
Jag har själv råkat ut för problemet.
-Vill du köpa? Jag har nu fårkött hemma, kotletter, stekar m.m, dom är djupfrysta och hållbarheten är ca ett år. (Alltså borde det inte vara någon risk för en köpman att våga ta in lite närproducerat fårkött för att datumen hinner gå ut innan det är sålt, för nog borde det väl gå att sälja några färska frusna stekar?)
Men, nä.
Nähä. Inte det inte. Till lika ropar konsumenterna att det inte finns att få tag på inhemskt får- och lammkött…
Jammen hur ska bonden göra då? Ena säger si, andra så, och där står man vilsen som en treåring första dagen på dagis.
Nå, nu är inte alla grossister och butiker av samma skrot och korn, undantag finns. Och tur är det. 🙂
Men, visst, money talks. Och en bonde SKA inte köra skåpbil från 2013. Näe. Det ska inte vara så. En bil från tidigt 90-tal är ungefär lagom. Den feelisen får man av snack som går krokvägar förbi ens öron, men som ändå kan träffa en mitt i pannan ibland. Men, varför skall det vara så? En person som försöker se till att det finns mat i världen, är inte den personen värd någonting?
Jooodå, nog nånting, men så lite som möjligt. För, hen är ju “bara en bonde”…
När man hör sånt skulle jag ibland vilja säga “censuuur”. (Detta skall också kunna läsas av barn och språket jag skulle vilja använda lämpar sej inte i dagsljus)
………………………………………………..
I det här skedet lyser öronen röda och jag inser att jag blivit alldeles för arg och gnällig. Det ska jag ju inte vara, jag ska ju vara kärringen som kämpar mot strömmen även om nån drar krokben på mej! Bära eller brista, huvud före rakt fram! Fundera på ngt annat och var glad, världen går inte att ändra på de tre timmar jag ännu kommer att sitta på detta flytetyg. Jag ska ju på Mathias simskoleavslutning imorgon! Han som äntligen lärs sej simma “ända till pappa”. Hur långt det är har jag ännu ingen aning om, men det gör ingenting, killen är stolt som en tupp och jag antar att jag skall få världens förevisning så fort vi kommer i närheten av en strand 🙂
Jag stänger av nyhetssidorna, men håller facebook öppet. Där brukar det finnas nån som har någon glädjande nyhet emellanåt, det som främst stillar mitt humör denna dag är alla “om du klagar på värmen, titta på dethär hehe…” – statusar, med bilder av insnöade bilar, snömådd och trafikstockningar. Ja, säg vad ni vill, men jag är tyvärr så pass mycket vän av vintern att jag nog lite längtar till den dagen första snön faller. Ombyte förnöjer, och jag anser att nu kan jag det här, jag har svettats färdigt.
Jag blir lite ledsen när jag läser hur du beskriver den ekologiska maten. Jag är själv uppvuxen på en ekogård och största delen av den mat jag köper i butiken är ekologisk. Visst kan det vara utmanande att odla ekologiskt, men inte så pass att kvaliteten och utbudet på långa vägar skulle lida så som du beskriver det.
Hejsan Ika! Jag kan förstå att du är … förmårrad. Helt ok. Tufft att du sätter ner foten och säger stop, det här går inte jag med på! Eftersom jag insåg att det här kräver lite mer utrymme än en vanlig kommentar så har jag skrivit en skild blogg, som heter “svar till Ika”. Önskar att du kikar lite på den. 🙂 Mvh. Charlotta