Det blev nästan lite konstigt dethär. Först skriver man bondblogg i flera år, träffar sina kolleger av och till och sen bjuder man hem alla till sig, upplever en helt underbart kul helg, och därefter försvinner man ut i tomma intet. Eller åtminstone antar jag att det måste ha verkat så.
Strängt taget är det väl så också.
Vad hände? Jo, jag har försökt mig på konceptet semester och det har varit en helt ny upplevelse.
Från början. Bondbloggträffen hemma hos Christer och mig har det skrivits så pass bra om att jag inte har något att tillföra, jag kan bara hålla med. Att se Christers maskiner och odlingar i verkligheten var spännande och för mig annorlunda, hela fredagskvällen hos Christer var alltigenom rolig – och god. Lördagen hemma hos mig var också jätterolig även om det kändes ovant att ha folk hos sig som var intresserade av min täppa och mina stundom valhänta odlingsförsök. Tack för en fin helg kolleger, och synd Sonja att du inte kunde vara med.
Alltså, jag som aldrig brukar vara ute och resa har alltså varit ute och rest. Strax efter träffhelgen åkte familjen och jag iväg med huvuddestination Riga, med bil förstås. Tåg och flyg kan man begagna om man behöver transportera sig nånstans, men reser, det gör man med bil. Lite nervöst var det nog för jag har ju visserligen kuskat omkring på landsvägarna så jag klarar mig, men numera är jag ganska dammig och dessutom var det helt nya omgivningar. Någon desto större reseskildring skall jag inte plåga Er med men jag kan konstatera två saker. Nu har jag första gången i mitt liv bevistat en turistsandstrand -Jurmala – och visst, det var spännande i fem minuter men sen var det mest bara sand. Flickorna badade och hade jätteroligt, det gällde dock inte mig, vilket nedanstående foto kan vara ett bevis på. Det heter “bortkommen bonde med Jalas-skor i badparadis”
Mycket interessant var också att köra runt på landsbygden och titta till deras produktion. Majs var en för mig ny växt, annars var det rätt lika som här, även om jag nog tyckte att växligheten var svagare där än här hemma. Maskinerna var dock större och mestadels nyare, åtminstone de jag såg från bilen, något som förvånade mig eftersom åkrarna generellt var mindre än i Finland. Lite förvånad blev jag också mellan Riga och Bauskas där det mitt ute i ingenting fanns en John Deere affär med ett traktorlager som får Agri-Markets Hyvingelager att se ut som en filial. Sen när vi åkte längre ut på landet, runt Jelgava blev det riktigt konstigt, för där var åkrarna finare, växtligheten bättre – och maskinerna mindre. Där var det mest gamla rostiga blåa Belarusar som gällde. En liten bit inne i Litauen hittade vi också en åker som enligt mitt förmenande innehöll BARA flyghavre. Undrar varför?
Hur som helst var det en ny upplevelse, både att var ute och turista på detta sätt, samt också att se nya länder och nya saker. Baltikum ÄR spännande. Rekommenderas!
Väl hemma några dagar jobb och sen iväg på semester nummer två. Denna gång till Sundsvall. På denna tripp var väl syftet främst att hälsa på bekanta, och det gjorde vi också. Även här hann jag med en liten bonde-outsider upplevelse eftersom en av våra bekanta däröver odlar tävlingshästar. Jag är inte så bra på hästar men jag har förstått att just dessa exemplar är fina djur som nått framgång i Sverige i sin genre. Där stod man då igen – född och uppvuxen på lantbruk och tittade på hästarna och hästarnas omgivning ungefär som ett stadsbarn i en spannmålstork. Även denna typ av naturbruk är helt främmande för mig, jag kan inget om hästar men jag är imponerad ändå. Fina djur
Juli började med Tomatkarneval som övergick i bondbloggsträff som följdes av Rigaresa och därpåföljande Sundsvallstripp. Väl hemkommen har ganska mycket varit ogjort så det har varit lite si och så med tiden att blogga.
Här hemma då? Hur ser det ut. Den kalla försommaren har ju avlösts av extrem värme och dito torka. Just inget vatten har vi heller fått ännu i skrivande stund, trots att jag föstått att det hävt ner i stora delar av landet. Ändå tycker jag växtligheten ser ganska bra ut, några toppskördar blir det knappast men helt hyfsat med tanke på extremvädret.
Det verkar nog som om teorin att spannmål klarar torka bättre än väta stämmer. Tom mitt katstrofryps har hämtat sig och ser bra ut.
He-he, du ser lika bortkommen ut som jag kände mej på min första och sista paketresa till en sandstrand. Det var i min gröna ungdom i början på 70-talet då resorna till Bulgarien var grisbilliga. Jag tror jag orkade inte ens fem minuter vara på sandstranden i Varna. Redan då var jag känslig för hetta. Så jag hoppade på en buss och åkte runt i bergen på egen hand i stället. Och svor en dyr och helig ed att aldrig mera åka på paketresa.
(Men vi var med familjen i London i slutet på 80-talet och det var svalt, regnigt och skönt. Och så de fantastiska museerna ! Jag var grymt imponerad av Science Museum och den stora ångmaskinen som flera gånger per dag arbetade tyst och gänsande. Det var RIKTIGA maskiner gjorda av RIKTIGA ingenjörer – vi är numera bara bleka kopior av dem.)
Undrar om vi alla bönder är likadana, finns det månne någon bonde som steker sig likt plättar både fram och bak på stranden? Kanske får vi tillräckligt med sol i arbetet? En bild av mig på stranden skulle antagligen vara snarlik den av Kalle 🙂
Mina utflykter brukar gå till något skidlopp tillhörande Worldloppet-serien, någon lantbruksmässa eller studieresa med kolleger. Besökte Baltikum på en dylik för tiotalet år sen och gjorde ungefär samma reflektioner som Kalle. Jordbruket i Litauen var då mest välskött (kanske når delar av svartmyllebältet södra Litauen?) av de tre baltstaterna med Estland på andra plats. Sämst såg växtligheten ut i Lettland trots att jag tyckte att de yttre förutsättningarna var minst lika bra om inte bättre där. Nya EU-finansierade maskiner var det då gott om där.