Uppstigning 06.30. Gäääääsp säger hon som gillar att sitta uppe och pyssla om kvällen, och gärna drar sej en liten stund under täcket på morgonen. Men nu är det slut med det. Slut, finito, the end.
Varför?
Jo, för nu har jag ett skolbarn i huset, hans skoltaxi kommer och hämtar honom kl 07.40, och då ska han vara på Kirjais, vid Ytterholmvägens vägskäl. Så det är bara att pallra sej upp, duka fram stadig frukost, och sen följa honom den kilometer han har att gå för att komma till skolstaxin. Genom grindar, genom fårhage, över bron, och så genom stora kusliga skogen, upp på berget, ner på andra sidan och sen är man framme. Nu är det ju inte så stora problem att hitta motivationen att stiga upp, men, den dagen när tredje veckans lervällingsföre infinner sej, solen inte skymtats på flera veckor, och östanstormen piskar nubb i ansiktet när man skall över till Kirjais sidan, då kan jag tänka mej att det kommer att kännas lite tradigare och motigare att traska iväg. Nå, den dagen den sorgen.
Att Mathias flyttat hem till Nagu är ordentlig omställning. Han har nu gått dagis och förskola i Geta, och alltså bott mest där, men nu kommer han alltså att börja skolan här, och bo mer hemma hos mej. Det kommer att innebära att jag förhoppningsvis kommer att komma igång bättre på morgonen. Inget lallande med kaffemuggen om mornarna, utan swips in med kaffet och så iväg till skoltaxin och sen börja arbetsdagen. Jobba flitigt fram till 13-tiden då Mathias kommer hem igen och sedan göra sådana jobb som Mathias kan vara med på resten av dagen.
Det är vad jag tänker mej… Hur det blir… Det är en helt annan sak…
I alla fall har vi kommit rätt bra igång med skolan de här första dagarna, både junior och jag. Vi har inte försovit oss, och Mathias verkar trivas rätt bra i skolan även om alla barn är helt främmande för honom.
