Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Dödsfällor.
Dödsfällor finns det många av i skog och mark men vill med detta inlägg påminna om en som är aktuell så här års. Rotvältor efter vindfällen som lämnats att stå på kant har tendens att falla ner nu när marken tinar upp. Jag brukar om möjligt bryta ner dem med skogskran eller köra ner den med traktorn för att undvika risken att folk eller fä skadas. Det är inte alltid som det lyckas ifall marken är hårt frusen men speciellt i närheten av bosättning är det säkrast att försöka få dem nerkörda. Vill minnas att jag i samband med någon arbetsskyddsskolning fått höra att några lekande barn förolyckats i Tammerforstrakten då de lekte intill en rotvälta som av vårsolen tinade upp och föll igen.
En kvarlämnad rotvälta som befinner sig intill tjäl- & snömätningslinjen.
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Visa alla inlägg av Christer
6 reaktioner till “Dödsfällor.”
Det harmar litet att jag inte kom att ta en bild av den största rotvältan vi hade innan jag skuffade omkull den med lastaren. Den var ganska tunn men över tre meter hög och fem meter bred …Det var en riktigt stor gran som hade blåst omkull. På mossjorden går granens rötter inte alls djupt och i de stora granarna har blåsten stor makt. Då man börjar ta bort de stora träden ett ställe så blåser garanterat andra stora träd omkull vid öppningen.
Joo, dom kan vara massiva och är inte att leka med under arbetet med vindfällena. Finns risk att dom faller bakåt också och då kan skogsarbetaren i samband med kapningen komma i kläm. Brukar i osäkra fall säkra dem med kran under arbetet. Man får ta det säkra för det osäkra när man jobbar ensam. Här har vi till all lycka skonats rätt bra från stormfällningar i flera års tid.
Tar du Nisse annars bort endast de största träden i ditt kontinuerliga skogsbruk?
När jag var på en kurs på Korsholms Skolor (Christers gamla arbetsplats) runt 2005 så lärde dom ut åt oss brandmän (vi var målgruppen för kursen) att man tar vara på ett vindfall från toppen. När man då har en stocklängd kvar som då sitter fast i stubben tar man kran eller en frontlastare (ibland går det bara med tyngdlagen) och välter tillbaks rotvältan med stocken kvar. Sen till sist sågar man ner stocken från stående ställning och alla problem är lösta. Man tar bort risken med att rotvältan faller över en när man sågar vid stubben, och eliminerar också problemet med kvarvarande rotvältor i skogen. Så har jag gjort sen dess och det har gått bra varje gång. Hittills
I princip tar jag bort alla stora träd (i flera repriser) där det kommit upp riktigt bra ungskog. Halvstora lämnar jag. Just nu sysslar jag mest med att ta bort monstergranar för jag är litet efter i förnyelserna och en mängd granar har hunnit bli alltför stora.
Principen är den att de som lämnas kvar inte skall hinna bli överstora innan det blir dags att hugga stock. Sedan har det också betydelse om de finns invid vägar för då är det lättare att ta bort dem senare utan att förstöra ungskogen.
Man får litet överväga hur man skall få in ljus (men inte för plötsligt), organisera fällning utan att förstöra ungskogen, hindra gräs att ta över och också planera lämpliga körväga. Det är en massa faktorer som borde beaktas så man skall vara aktiv skogsägare och kolla sin skog varje vinter.
Nu har jag en del halvstora skogar som jag tänkte glesa ut försiktigt så att stockträden får rum – men inte så mycket att det kommer nya plantor för de hinner då bli för stora innan man tar bort stockträden. Bäst är om man fläckvis kan hugga bort stora träd och så få in ljus och föryngring. sedan utvidgar man öppningarna allt efter det halvstora träd växer till sej och låter föryngringen gå vidare stegvis.
Så det handlar om att “hugga in till stock” men inte ännu “glesa ut för att få föryngring”. Jo, det är precis lika luddigt som det låter :-).
joo, jag har ju också skogsbrukarexamen (nästan i alla fall, planteringsdelen och examensprovet fattas) och då gick vi också igenom säkert arbete i stormfälld skog så metoden är bekant. Arbete i stormfälld skog är ju ett kapitel för sig, det är svårt att ge klara direktiv om hur göra men det är bäst att ta det lugnt och fundera lite emellanåt. Speciellt om det ligger många träd kors och tvärs. Det är alla gånger inte så lätt att komma fram med traktorn bland alla rotvältor heller.
Jag har ingen examen alls men har sågat något hundratal vindfällen och rotvältor. Teorin kan vara fin men har inte mycket med verkligheten att göra. En rotvälta stöds ganska bra av stammen så ytterst sällan kan den över huvud taget falla åt “fel” håll. Och då ser man det ganska bra.
Som Christer skrev så kommer man bara i teorin fram med en traktor till rotvältan förrän stammen är borttagen – utom i specialfall.
Det som däremot är viktigt vid vindfällen är att se upp för spänning i stammen. Jag brukar då mäta upp trädet från roten och börja kapa från toppen. Därför har jag alltid specialbeställda 20 meters måttband. I en bröt med fem sex lager av stammar kors och tvärs är det inte lätt att se vartåt spänningen går i en stam så jag har alltid två motorsågar med. Den andra för att såga loss den första som fastnar :-).
Jag anser att rotvältor är småsaker i jämförelse med inspända stammar i bröt. Bäst är att hålla i stammen med gripen då man kapar men sällan kommer man åt. Stormfällda träd tycks alltid ligga i en stenbacke som man inte ens utan liggande träd kommer fram i …
Det harmar litet att jag inte kom att ta en bild av den största rotvältan vi hade innan jag skuffade omkull den med lastaren. Den var ganska tunn men över tre meter hög och fem meter bred …Det var en riktigt stor gran som hade blåst omkull. På mossjorden går granens rötter inte alls djupt och i de stora granarna har blåsten stor makt. Då man börjar ta bort de stora träden ett ställe så blåser garanterat andra stora träd omkull vid öppningen.
Joo, dom kan vara massiva och är inte att leka med under arbetet med vindfällena. Finns risk att dom faller bakåt också och då kan skogsarbetaren i samband med kapningen komma i kläm. Brukar i osäkra fall säkra dem med kran under arbetet. Man får ta det säkra för det osäkra när man jobbar ensam. Här har vi till all lycka skonats rätt bra från stormfällningar i flera års tid.
Tar du Nisse annars bort endast de största träden i ditt kontinuerliga skogsbruk?
När jag var på en kurs på Korsholms Skolor (Christers gamla arbetsplats) runt 2005 så lärde dom ut åt oss brandmän (vi var målgruppen för kursen) att man tar vara på ett vindfall från toppen. När man då har en stocklängd kvar som då sitter fast i stubben tar man kran eller en frontlastare (ibland går det bara med tyngdlagen) och välter tillbaks rotvältan med stocken kvar. Sen till sist sågar man ner stocken från stående ställning och alla problem är lösta. Man tar bort risken med att rotvältan faller över en när man sågar vid stubben, och eliminerar också problemet med kvarvarande rotvältor i skogen. Så har jag gjort sen dess och det har gått bra varje gång. Hittills
I princip tar jag bort alla stora träd (i flera repriser) där det kommit upp riktigt bra ungskog. Halvstora lämnar jag. Just nu sysslar jag mest med att ta bort monstergranar för jag är litet efter i förnyelserna och en mängd granar har hunnit bli alltför stora.
Principen är den att de som lämnas kvar inte skall hinna bli överstora innan det blir dags att hugga stock. Sedan har det också betydelse om de finns invid vägar för då är det lättare att ta bort dem senare utan att förstöra ungskogen.
Man får litet överväga hur man skall få in ljus (men inte för plötsligt), organisera fällning utan att förstöra ungskogen, hindra gräs att ta över och också planera lämpliga körväga. Det är en massa faktorer som borde beaktas så man skall vara aktiv skogsägare och kolla sin skog varje vinter.
Nu har jag en del halvstora skogar som jag tänkte glesa ut försiktigt så att stockträden får rum – men inte så mycket att det kommer nya plantor för de hinner då bli för stora innan man tar bort stockträden. Bäst är om man fläckvis kan hugga bort stora träd och så få in ljus och föryngring. sedan utvidgar man öppningarna allt efter det halvstora träd växer till sej och låter föryngringen gå vidare stegvis.
Så det handlar om att “hugga in till stock” men inte ännu “glesa ut för att få föryngring”. Jo, det är precis lika luddigt som det låter :-).
joo, jag har ju också skogsbrukarexamen (nästan i alla fall, planteringsdelen och examensprovet fattas) och då gick vi också igenom säkert arbete i stormfälld skog så metoden är bekant. Arbete i stormfälld skog är ju ett kapitel för sig, det är svårt att ge klara direktiv om hur göra men det är bäst att ta det lugnt och fundera lite emellanåt. Speciellt om det ligger många träd kors och tvärs. Det är alla gånger inte så lätt att komma fram med traktorn bland alla rotvältor heller.
Jag har ingen examen alls men har sågat något hundratal vindfällen och rotvältor. Teorin kan vara fin men har inte mycket med verkligheten att göra. En rotvälta stöds ganska bra av stammen så ytterst sällan kan den över huvud taget falla åt “fel” håll. Och då ser man det ganska bra.
Som Christer skrev så kommer man bara i teorin fram med en traktor till rotvältan förrän stammen är borttagen – utom i specialfall.
Det som däremot är viktigt vid vindfällen är att se upp för spänning i stammen. Jag brukar då mäta upp trädet från roten och börja kapa från toppen. Därför har jag alltid specialbeställda 20 meters måttband. I en bröt med fem sex lager av stammar kors och tvärs är det inte lätt att se vartåt spänningen går i en stam så jag har alltid två motorsågar med. Den andra för att såga loss den första som fastnar :-).
Jag anser att rotvältor är småsaker i jämförelse med inspända stammar i bröt. Bäst är att hålla i stammen med gripen då man kapar men sällan kommer man åt. Stormfällda träd tycks alltid ligga i en stenbacke som man inte ens utan liggande träd kommer fram i …