Samma sol….

….som hos Nisse 🙂

Morgonstund har guld i mun....... åtminstone lyste solen guldgul i morse.
Morgonstund har guld i mun……. åtminstone lyste solen guldgul i morse.

Även här var det tidig väckning för att få ut det sista virket ur skogen innan värmen och regnet blötte upp plogtiltorna. Vi har nu till all lycka haft några kalla morgnar och under morgontimmarna har jag lyckats få ut det sista virket som jag högg längs de sista dikeslinjerna. I och med att jag är tvungen att köra över både kumminåkern och grannens plöjda åker för att få hem virket så vill man ju inte spåra sönder marken och då är det bra med lite tjäle. Någon egentlig tjäle har vi inte haft men i och med några kalla nätter i följd så har ytan frusit till lite.  I går var det fruset nästan hela dagen och idag gick det bra fram till regnet på eftermiddagen så jag lyckades få ut allt som jag avverkat den senaste veckan. Ännu fattas det lite flisvirke för nästa vinter men i och med att dikeslinjerna nu är klara kan jag flytta till fastare mark med bättre bärighet.

Risbädd.

På avverkningsplatsen i skogen har frånvaron av tjäle inte gjort så mycket skada ifall man har fått till en rejäl risbädd. Det är egentligen helt otroligt hur bra en rejäl risbädd av granris bär tunga virkeslass. Men man kan ju inte hugga nya vägar överallt för att få ris att köra på så visst har det varit lite spännande att se om marken håller på transportsträckorna. Med att sätta lite mindre lass och plocka gamla stubbar i hålen har det i alla fall lyckats. Men nog är det knöligt att köra över stubb och sten när det är snöfritt, man har fått “krypa” fram för att hållas kvar i sätet. Man är dessutom väldigt tacksam för bomstyrningen på vagnen som möjliggör lite slalomåkning runt de värsta knölarna.

När dikeslinjerna är igenväxta som på bilden är det ingen brist på ris till risbädd.
När dikeslinjerna är igenväxta som på bilden är det ingen brist på ris till risbädd.
Risbädden fortfarande intakt efter flera lass trots blöt kärrmark i botten.
Risbädden fortfarande intakt efter flera lass trots blöt kärrmark i botten.

Egentligen borde jag fått några dagar fint skogsväder till för att hinna gallra igenom resten av beståndet runt dikena men det får nog bli till en ny vinter. Jag får be grävmaskinsföraren jämna till dikesvallen så att jag kan köra där nästa vinter. Hade det inte varit för problemet med bärigheten så skulle det nu varit idealiskt att jobba vidare………snöfritt, korta stubbar, några minusgrader på förmiddagen och långa ljusa dagar med fågelkvitter……..kan det bli bättre?

 

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.