I går stack jag till Lovisa och firade 50-årsjubel med studentklassen 1965 från Lovisa svenska samlyceum. Vi har varit en väldigt sammansvetsad klass och alla som inte var döda var på plats utom Ethel som kan få förlåtelse för hon bor i Kalifornien. Det var som vanligt väldigt kul även om jag var litet frånvarande eftersom vi den gångna veckan äntligen kommit igång med sådden och det var svårt att slita tankarna från den.
Henrik (primärodlare) var i alla fall hemma och körde det sista skiftet med vete. På kvällen fick jag ett textmeddelande: “Kveithasi” varvid jag utropade “Hasi !” mitt i Folkes tal. Han trodde att jag tyckte talet var för långt och slutade tvärt så jag fick förklara att “hasi” betyder att ett arbete är färdigt (se Hasi för vårsådden). Nå, Folke har humor så ingen skada skedd …
För 50 år sedan täckdikade vi sista skiftet och efter studentexamen fick jag kvickt byta till arbetskläder och börja köra ut rör och sand. Jag var bland de första studenterna från byn och då ansågs ännu studenter vara fina herrar så gummorna beskärmade sej: “Tii staar te nyyblivi studentn opa ååkärn å teckdiikar …” (Där står den nyblivna studenten på åkern och täckdikar).
I stället för en bild från vårsådden sätter jag nu in den officiella 50-årsjubelbilden:
Gubben i hatten är undertecknad.
Ai sidu, du ha gått med Flobo i skolan 🙂 Vi had honom som fysik/kemi lärare i höstadiet. Men, kvart e din kviita mysså?? 😉
Joo, he e ein rikti filuur. Te kviit myssån va tjööft opa realisatjoon å blei sidan ein tåfsmysså näär ja blei teknålååg å hånå haar ja int meir så ja too fafas tjörkhattn :-).