I lite samma spår som Nisse är jag nu, jag väntar också vinter, för jo, snart kommer den. Den är stor, och mörk, och kall, och lång, och alldeles underbar… 😉 Om det blir en skaplig vinter med is och snö förstods… Slaskeplasket som hela förra vintern var, klarar jag mej bra utan. Jag vet inte varför, men på nåt krumbuktigt vis har jag alltid tyckt om vintern. Kanske är det bara så att ombyte förnöjer? Visst längtar även jag till sommarsol och värme när tårna är som isbitar och det regnar nubb och ritstift… Men, det kanske är det där med ombyte i själva vintern också som gör det, för om tårna är som isbitar kan man sätta sej i bastun en halvtimme och bli genomvarm på nytt. Man kan tända en brasa i kakelugnen, ta nåt varmt att dricka och sätta sej i fårskinnet i gungstolen framför brasan. När det blir glöd kan man öppna luckan och grilla sej en korv eller köttbit eller nåt annat mumsigt.
Nu när jag sitter och tänker på det och skriver, får jag riktig längtan efter första skitvädersdagen i oktober då man redan klockan 6 på kvällen kan ta sej kväller och bara vara… Men det får bli då det, nu lovar dom sol igen tills imorgon! Hör och häpna, det börjar vara uppe i en handfull dagar utan regn! JEJ!
Det är lite som att sommaren går på i 100 knyck. På vintern är man nere i ca 50. Riktigt behagligt för en virrpanna som jag. Det är så mycket som skall kommas ihåg och rustas och grejjas den här årstiden, medan man i januari och februari inte måste göra sjuttiotolv saker på en dag, för följande dag kan det vara för sent! Nej, man kan ta det lite mera piano. Men, för att kunna ta det piano då, så måste en del av alla dedär sjuttiotolv sakerna göras nu. Och jag är redan efter….
“Vedn ska va kluvin tå kokko roopar å inburin ti missomar” – Veden skall vara kluven när göken gal och inburen till midsommar”. 🙂 Gammalt talesätt. Ska man vara riktigt petig så ska veden också huggas vid en speciell tidpunkt för att bli perfekt… Eftersom jag inte riktigt brytt mej om det, utan hugger när det passar, och nästan hela vintern och lite till, så kommer jag inte riktigt ihåg när det var, men det var vid nån fullmåne i februari då träden står som torrast… Eller nåt sånt.
Själva klyvandet går väl att få inpetat före göken gol sin första trudelutt om våren, men, in före midsommar!!??! Ne, det kan man nog se i stjärnorna efter i år… Visserligen började jag rada in ved redan för ca en månad sedan, men före kokko ropa, de va de inte! Nå, bättre sent än aldrig och jag har ved vad jag behöver, men, lite till skulle jag allt bra gärna peta in, bara det inte skulle komma en skur regn varannan dag!
Mitt vedlider är inte stort, men tack vare lite extra värme ur jorden så räcker det bra till. Trots att jag skulle kunna köra hela huset på jordvärme så är jag ändå så snål jag kan med den. På den kalla årstiden har jag fyr i vedspisen i köket, nästan från morgon till kväll, och så lägger jag en större brasa i kakelugnen en gång om dagen. Fördelen med att ha jobbet utanför dörren är att man är hem flera gånger om dagen.
Anledningen till att jag radar min ved är ganska naturlig, det ryms så mycket mer in då än om man kastar, och så kanske det på så sätt finns lite extra utrymme för alla andra saker som tråttas in så fort det finns en kvadratmeter som inte är upptagen. 🙂
Jo, det fina är just växlingen mellan årstiderna. Jag gillar också hösten med regn och rusk. Fast slaskvintrar kunde man vara utan.
Att vara bonde är att tänka framåt. På sommaren skall allting förberedas för vintern för annars blir det lätt för sent. Ungefär som i sagan om myran och gräshoppan. Myran slet och arbetade hela sommaren medan gräshoppan spelade och hade roligt. På hösten kom gräshoppan och knackade på myrans dörr och frös och var hungrig.
Vi har fliseldning men använder ändå ved i spisen och kakelugnarna. Nu tänkte vi ändra litet på vedhanteringen och samtidigt måste uthuset repareras så det kan bli en hel del ändringar. Förresten trivs jag med att hugga ved. Jag fick en äkta Fiskars klyvyxa till julklapp :-).
Snyggt vedlider !
Det ska nog vara en gamal Billnäs om det ska gå bra, med nya Fiskars flyger ju klabbarna flera meter åt sidan. Dom är dessutom för tunga för att klyva med en hand.