Nu har det varit ett par dagar med sol och sommarvärme och det är vi glada över. De klara nätterna har förstås varit kalla men ännu ingen frost. Korn och havre har man tröskat men vetet är ännu omoget. Fast det börjar också byta färg. Vi talar ju inte om “mogna” här utan säjer “kveiti fäärdnar“.
I förgrunden syns vårt vete och i bakgrunden grannens korn. Minst en vecka med värme behövs ännu för vetet men tiodygnsprognosen ser tillsvidare ganska bra ut. Litet regn i slutet på nästa vecka men prognosen ändras varje dag …
Andra satsen flis torkade bra i sommarvärmen så den kan snart köras ned i flislagret. Med litet svalare nätter har jag fått flismatningen att fungera utan att pannan börjar koka. Jag satte på värmen till huset för att hålla balansen men det blir så varmt att man ibland får svårt att sova. Vi har blivit vana vid litet svalare inomhus och speciellt i sovrummet. Men barnbarnen som springer omkring behöver litet varmare.
För ett dumt huvud får kroppen lida säjs det och det stämmer precis. Jag lyfte ensam ett par stora mellanväggar till torken fastän Henrik var hemma. Han har bråttom med jobbet (på distans) så jag ville inte störa honom. Men nu linkar jag omkring och äter värkpiller igen. Troligen är det ischiasnerven som kommit i kläm. Men isjas är ju nånting som bara gamlingar lider av och jag är ju inte gammal … :-).
Nu skall jag försöka klura ut varför tröskan bränner säkringar varje gång man stänger av den. Det ordnar sej med en automatsäkring men det retar mej i alla fall. Ett ganska underligt fel.
Och så skall torkarna städas och repareras. Alltid är det nånting som behöver göras. I höst skall vi också fira den äldre torkens 40-årsjubileum. På dörren till huvudkanalen är det inskuret 17.7 1975 och det var då jag på allvar började ta över jordbruket. Det året sålde vi kossorna och gick över till sädodling. Torken hade jag planerat helt enligt eget huvud och det är ju trevligt att den ännu fungerar bra efter 40 år. Plasten har vi varit tvungna att lappa under takfönstren där solen lyser men det är inte så underligt. Grundprincipen har i alla fall fungerat. Speciellt solvärmen (som kom till litet i misstag) har fungerat bra. Man ser på torktemperaturen precis när solen går i moln.
Just nu håller vi bara tummarna för att vädret fortsätter att vara varmt och torrt.
Hej Nisse!
Hopp finns nu att säden mognar, om vi får hålla ett sådant här väder nu hela september och ännu i oktober då är det bra. Hos oss är kornet tröskat, havren blir riktigt nu o sen vetet , vår tröska “strejkar” delen kommer kanske på måndagen o så ska nya delen monteras, men allt som används slits, maskinerna liksom vi . Hoppas att din isjas försvinner för annars är du inte “i bruk” då det behövs.
Ni firar 40 år med “pompa o ståt” inte illa för en tork.. vi är lite efter för vår är först 32 år med över 9 tusen timmar , dessutom finns på arrendegården två varmtorkar från -60 talet som vi använder o kall-lufts-torkar , men de är så arbetsdryga så bara i nödfall är dom på.
Då vi sökte bygglov till vår paket-tork -81-82 så kom lovet tillbaka med “röda hängslar” på , orsak, PASSAR EJ SÅ BRA PÅ LANDSBYGDEN… gubben frågade om den måste byggas i centrum av Borgå ,, sen räckte det inte så länge innan godkännande kom.. Vi torkade hösten -83 första säd-lasset och det lättade på allt vis torkningen..
Soliga hösthälsningar till alla odlare i när o fjärran.. hälsar vi båda.
Visst finns det hopp och vårt vete börjar äntligen hårdna. Tröskan fick jag igång efter att ha bytt acku och flisen börjar vara torr. Torkarna borde litet repareras men ganska bra har kalluftstorkarna fungerat. Om man svänger påfyllnadsröret då man fyller på så behöver man inte använda skyffeln så mycket. Tömningen går helt med luft. Men våra kalluftstorkar är litet speciella – helt egna konstruktioner. Om jag hinner så skall jag presentera 40-åringen i ett inlägg.
Hej Nisse!
Det är roligt att läsa din blogg.
Hur många år har du varit bonde? Är det gott med självodlad mat? Vad är det bästa med att vara bonde?
Med vänliga hälsningar,
klassen i Billnäs
Tack, tack ! Jag är född till bonde på vår gamla släktgård (troligen odlade våra förfäder upp jorden här för 1000 år sedan – ingen vet säkert). Jag började vara med i arbetet då jag var så liten att jag inte nådde ned till kopplingspedalen på traktorn så min pappa hade en spak bakom traktorn som han kunde dra i för att den skulle stanna (jag körde på krypväxeln).
Sedan började jag i mellanskolan i Lovisa men hjälpte till med jordbruket och kossorna på veckosluten. Efter studenten 1965 så började jag i Tekniska högskolan och blev elektronikingenjör och senare forskare i teoretisk datateknik och professor. Men jag missade bara en enda vårsådd och det var då jag gjorde värnplikten i Dragsvik.
År 1975 sålde vi kossorna, blev veteodlare och byggde en kalluftstork på ladugårdsvinden som jag hade planerat helt efter eget huvud. Då kan man räkna med att jag tog över jordbruket även om min pappa skötte en massa ända tills han var 85 år gammal (eftersom jag jobbade på Tekniska högskolan). Så man kan säja att jag varit bonde i omkring 40 år. År 2003 slutade jag jobba vid Tekniska högskolan och blev bonde på heltid. Då hade vi redan flyttat tillbaka till byn 1980 och jag åkte fram och tillbaka till jobbet eller jobbade hemifrån. Det var ett av de bästa beslut jag gjort för jag trivs utmärkt med att vara bonde på heltid.
Jag är gift med en biolog som dessutom har licentiatexamen från agro-forst och forskat kring rapsbaggar. Hon jobbade också som lärare i anatomi då Lantbrukets forskningscentral flyttade till Forssa – det blev för långa resor. Sedan utbildade hon sej till trädgårdsmästare och sysslar nu med att samla in gamla sorter av äppelträd (nu har hon ympat tusen plantor). Hon odlar en massa själv så vi äter faktiskt en massa självodlad mat och det är jättegott. Vi köpte en liten bordskvarn så vi kan mala eget mjöl och en av mina favoriträtter är rågmjölsgröt med egenkokad lingonmos och mjölk.
Det allra bästa med att vara bonde är att man får bestämma över sej själv och mångsidigheten. Vi har högteknologisk naturahushållning, dvs. jag reparerar och bygger maskiner, hus och datasystem helt på egen hand. Som bonde måste man också vara ingenjör, kemist, ekonom och byggmästare. Det blir aldrig tråkigt för vartenda år är olikt alla andra år och man vet aldrig vad som kommer. Ett spännande liv !