I kväll kunde vi stryka ytterligare en produkt från “what to do”-listan i och med att vi skördade de sista morötterna.
De som följt mina uttalanden i radio och tidningarna undrar säkert hur det sist och slutligen gått efter den kalla veckan som hotade spoliera det mesta av lagerskörden. Det är ännu lite för tidigt att veta hur lagerhållbarheten blir men vad gäller löken som vi skördade det sista av igår så fanns det nog en hel del totalförstörda lökar med i de lådor som nu satts på torkning i löklagret. Det var närmast små lökar som legat överst i löksträngen på åkern som förstörts, lökar som låg undertill med kontakt mot jorden hade klarat sig bättre och de verkar som om de rehabiliterar sig anefter som de torkar. Ett betydligt ökat lagersvinn får vi nog räkna med där blott jag nu får dem så effektivt torkade att “vattenbollarna” inte blöter ner den friska löken och hela partiet förstörs. Jag kör nu fläktarna på fulla varv och med ordentligt med tilläggsvärme från flispannan så får vi se hur långt det räcker.
Morötterna däremot verkar ha klarat sig bättre än vad jag först befarade det är endast de som av någon anledning vuxit uppåt så att “nacken” legat ovanom jordytan som uppvisar lite frostskador. Det är ändå så små skador så där tror jag inte att det inverkar på hållbarheten. Morötterna gick också riktigt bra att skörda trots att blasten, som behöver vara stark eftersom maskin lyfter via den, fått sig av frosten. Att skörden löpte bra trots skadad blast får vi tacka den torra hösten för, hade det varit normalfuktigt eller vått hade nog maskinskörden inte lyckats. Nu gick det som sagt riktigt bra och mullprocenten i lagerlådorna är säkert den lägsta jag haft på år och dag, men sen kommer jag inte ihåg att det skulle ha varit så torrt i oktober någon gång tidigare heller. När vi tog de sista lådorna idag började det duggregna så smått så det var i grevens tid vi fick dem ur jorden. Skörden i övrigt var lite mindre än normalt, morötterna var fortfarande i tillväxt då frosten kom och de såddes också först i juni och växte långsamt till en början då det var så kallt och vått under försommaren. Man kunde se att de fortfarande hade rothåren kvar och inte ännu var helt avmognade men blasten fick sig så pass att det inte fanns något annat val än att skörda in dem. Jag brukar annars skörda sent för att rötterna skall hinna avmogna och samla åt sig lite socker för jag vill ju att morötterna skall smaka bra. I övrigt så är det riktigt fin kvalitet på rötterna och de är av lämplig storlek för konsumentförpackningarna, däremot blir det nog ont om större rötter för storköken.
Det måste kännas skönt att ha arbetet så där långt ett år som detta! Att frostskadorna blev mindre än vad man kunde vänta var en positiv överraskning. Även om du verkade hela tiden själv veta hur det skulle gå. Året 2015 får vi nog ta lärdom av men det blir nog bra att lägga det bakom sig också. Jag tror att året blev bättre än vad många kunde vänta sig. Många talar om höga medelskördar på spannmål men visst finns det de som är mindre nöjda. Jag tror att regniga år som detta så har det större betydelse om åkrarna och insatserna är i skick. En gröda som är ämnad att ge en större skörd som växer på en åker som mår bra så behöver också vatten, vattnet behövs dessutom för mineraliseringen. Samtidigt finns det grödor som har insatserna på en sådan nivå att de är ämnade att ge 3000-4000 kg skörd per ha och växer samtidigt på en åker som inte mår bra. Då får man motsatt effekt, torka håller skörden på normal nivå och väta så sänker skörden pga att allt vatten inte behövs och vattnet ställen till syrebrist. Vad tror Krister om en sådan teori?
Hej Johnny.
Vad gäller skördandet så var morotshäran bara ett delmål, jag har ju som bekant ett flertal grödor, men efter att det 2 år i rad lämnat morötter oskördade så kändes det extra fint att ett år som detta få alla skördade och vi har t.o.m. handplockat sånt som maskin missat. Handplockningen krävde säkert en extra skördedag men i och med att skörden blev mindre så tyckte jag att vi bör ta vara på alla rötter.
Din teori om vattnet kan vara helt rätt, de är väl tidpunkten för vätan som inverkar. Under “högväxt”-perioden förbrukar växterna mera vatten än vad avdunstningen annars skulle vara. Man har ju nog märkt vid plöjningen att det är torrare där växande växtlighet växer och under stora björkar är det som bekant ofta torrt.
En odlingsrådgivare som rest runt i landet menade att ett dylikt år som detta syns det tydligt vilka odlare som kan odla. Att de som ser till att grundförutsättningarna är i skick och kan anpassa bearbetning och andra odlingsåtgärder efter omständigheterna också får goda skördar under ett besvärligt år.
Ursäkta en sydlänning men vad är “morotshäran” ? Jag läste det först till “härvan” men dt är väl inte ett tyrckfel ?
Jag som också är sydlänning,(men som liten grabb bodde några år i Jeppo) tolkade med livlig fantasi Christers “häran” att ha samma betydelse som när Du använder “hasi”…för samma ursprung har ju bägge orden: Haren
Go afton Nisse, de e nog som Peik skriver haren som tagits eller “hasi” som du säger 🙂
Men vill betona att det är för morötternas del det återstår en hel del skördande av andra grödor än men nu är det varmt i alla fall, tyvärr har det blivit lite fuktigare efter gårdagens och dagens regn.
Peik, du har helt rätt det är haren som tagits. Och i år har jag faktiskt haft en livslevande hare som hållit till i morotslandet, den har vid ett par tillfällen halvt skrämt livet ur mig då den legat och tryckt tills jag närapå trampat på den under mina inspektionsrundor i kvällskymningen. Nu har den i alla fall ingen morotsblast att huka sig under längre 🙂