Så länge de fungerar så tänker man inte så mycket på dem men den dag man blir utan bil på landsbygden så inser man hur mycket man behöver dem. Vi råkade ha våra bilar på reparation – utom Ducaton. Det gick an men så började laddningslampan blinka och då vi skulle köpa mat i kyrkbyn så startade eländet inte. Med starthjälp lyckades vi komma hem men nånting måste göras. Jag laddade ackumulatorn över natten och den var fullstark på morgonen så det måste vara generatorn.
Då jag kröp under bilen för att kolla generatorns modell så blev det klart vad orsaken var. Generatorremmen var alldeles slak men den lyckades ändå tvinna generatorn så mycket att laddningslampan inte lyste hela tiden. Spännhjulet till remmen var av plast och då lagret skurit fast så värmde remmen upp plasthjulet så det smälte. Det såg lustigt ut med halva hjulet på ena sidan.
Remmen är i prima skick så jag bytte ut lagret. Nu hade jag inte rätt sorts lager hemma men eftersom jag sparar allt möjligt så hittade jag ett slutslitet kugghjul från tröskan som hade ett prima lager inuti och med vinkelslipen fick jag bort lagret. Nu kör jag igen med Ducaton men vågar inte mej längre bort än ett par kilometer för det nya lagret var av fel storlek på alla sätt och remmen kan lätt hoppa av. Då måste jag gå hem efter traktorn och bogsera hem Ducaton.
Det nya spännhjulet fanns inte i Finland (utom som reservdel och sådana priser betalar jag inte). Så jag beställde det från Sverige vilket visade sej vara en tysk firma med en svensk nätsida. Numera vet man aldrig varifrån grejorna verkligen kommer (jag köpte också reläer från England men paketet kom från Kina). Jag fick nyss meddelande att leveransen är på väg med UPS så kanske jag får bilen igång igen så man vågar sej litet längre bort.
En personbil fick vi också från Mickes verkstad så vi klarar oss men det var nyttigt att fundera på vart man kan fara med traktorn. Det tar tid att hämta mjölk med den från kyrkobyns butik. Jag borde säkert se över cyklarna …
eh…vad felades den som va på verkstan…du brukar ju fixa allt…
Eller skaffa en egen ko!
Ja skaffa en ko!!
Nu tog tiden slut. Den måste besiktas (alltså visas på nytt) och vi var på väg till Sverige. Och reservbilen behövde Henrik så det var en mängd olyckliga sammanträffanden. Jag tog det inte så allvarligt för Ducaton fungerade ju … Sedan hamnade Henriks bil också på verkstad så det gick riktigt dåligt ett tag. Inga större fel men tiden tog slut för Henrik också. Han brukar annars fixa felen själv han med (roligt att unge husbonden är så händig).
Den bättre hälften skulle nog vara glad över en egen ko men jag har varit med om kossor (tills jag fyllde 30 år) och vet att det är en massa arbete. Men jag gillar kossor – mycket sympatiska djur. Jag gillar till och med doften av koskit. Det känns så hemvant :-).
Jag skaffade en ko för 10 år sen då jag blev “pansionerad”,och gillade att ha det “som förr i världen” med egen mjölk,hemlagad fil,ost,pannkaka mm. Det var en västfinsk,följande var östfinsk(kyyttö) och sävligare än den första.Men åldern(min) gör att orken och rörligheten begränsar koägandet,så nu har man bara de trevliga minnena kvar.MEN det var roligt så länge det varade!