Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Äventyrar miljöreglerna matkvaliteten?
Sitter i kylan och läser att fosforbristen i djurfodret äventyrar djurhälsan och drar mig samtidigt till minnes att under hösten rapporterades det att årets spannmål håller låga proteinnivåer. Att fosforvärdena sjunker på grund av hårt reglerad fosfortillförsel har jag själv också noterat vid markkarteringen. Vad gäller proteinet så är bland annat kvävetillförseln avgörande, i år gick det antagligen så att då tillväxten kom sent igång på grund av den kyliga inledningen av växtsäsongen så hade det på våren tillförda kvävet redan förbrukats då det hade behövts som bäst. Många hade kanske inte riktigt koll på det här och för andra så hade den tillåtna mängden redan tillsatts varför ytterligare gödsling inte var möjlig.
Visst ska vi vara miljövänliga i vår odling men då det mer och mer framkommer att det sist och slutligen inte är det finländska jordbruket som är orsaken till de problem som råder i Östersjön så börjar man fundera. För visst är det synd om vi bönder inte kan producera kvalitativa produkter och inte kan utnyttja den skördepotential som finns på grund av allt för snäva miljöbestämmelser?
Skörd av korn i Långmossen 10.9.2015
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Visa alla inlägg av Christer
8 reaktioner till “Äventyrar miljöreglerna matkvaliteten?”
Intressant ämne! Jag håller med, vi tömmer “våra Lager”. Men sen undrar man hur lagren ser ut för de som odlar ekologiskt utan att tillföra så väldigt mycket stallgödsel. Nå, kanske jag själv svarade på frågan. Om man tar mer än man ger så blir det underskott. Det finns tre alternativ. Fortsätta i samma spår. Börja med bättre växtföljd. Eller eftersträva högre skörd i odlingsplaner vilket gör att man kan lagligt gödslad mer. Har man dessutom lite ensilagevallar som man “gödslar” så har man kanske lite reserv där också. Själv använder jag alt. 2. Då förbrukar man inte åkerns reserver lika snabbt. Växter med djupgående rötter hämtar dessutom upp näringsämnen från djup som vårspannmålen inte klarar av. Man bör också undvika packnig. Djupgående rötter går inte genom “betong”. Ökad humushalt eller bibehållen humushalt som uppstår vid god växtföljd gör också att näringsämnen bättre kommer växterna till godo, på flera sätt. Bönder har nog inte riktigt insett ännu hur pass viktigt växtföljden är. Men jag anser också att branchens fackfolk borde ha upplyst bönderna om detta i ett tidigare skede. Iatället har man talat om hur viktigt det är att höja skörden. Men tyvärr med dagens spannmålspriser och dagens höga kostnader så blir nyttåförhållandet ganska litet vid ökade skörd. En 500kg ökad hektarskörd kan ge ett tillskott på 20€ per ha. Om försöket misslyckas så kan det bli ett underskott på 100€ per ha.
Joo, skördemängderna är ju en sak men kvaliteten är också mycket viktig. Speciellt som det nu pratas om att vi ska exportera vårt spannmål i allt högre grad.
Jag har ju många grödor så växtföljden i sig är inget större problem men några närande (humusbildande) grödor skulle vara bra att ha med men då borde jag få till lite areal. Jag kan ju inte minska produktion för att odla dylikt då jag har för lite produkter från förr. Jag har försökt arrendera till mera mark men inte lyckats så nu försöker jag istället iståndsätta en del arrendemark så att de går att använda till grönsaksodlingen.
Just det. Faktum är att det inte nu lönar sej att försöka få större skörd. Inte heller bättre kvalitet. Om man tycker det är roligt så är det OK men lönsamt är det inte. Nu har fodervete lägre pris på grund av kvalitetsproblem i förra skörden men ofta har skillnaden varit försumbar. Varför då sätta en massa resurser på att odla brödvete ? Men det är litet samma problem med växtföljden. Om man måste investera i nya maskiner och får en mängd problem med många olika sorter så skall nyttan vara ganska stor om det skall löna sej. Jag vet att på våra lerjordar är vall alldeles utmärkt för att förbättra strukturen men det betyder ofta att man odlar flera år utan någon inkomst alls från åkern.
Märk väl att ingen åtgärd med säkerhet ger förbättring – oftast är det vädret som avgör om det fungerar eller inte. Och vi kan inte förutse vad sommarens väder blir. Riskerna är fortfarande stora inom jordbruket alla maskiner till trots.
Jag förstår att många bönder inte har möjlighet att idka bra växtföljd. Istället kan man göra det som är möjligt för att uppnå en bra markatruktur och minskad humusminskning. Växttäcke vintertid, till viss del bottengrödor, minska markpackning och gödsla mera. Paul Riesinger brukar tala om att det ska gödslas mycket så att det blir mycket skörderester och speciellt större rotsystem som förvandlas till humus. Med andra ord så det sämsta man kan göra är att odla bara vårspannmål, plöja så tidigt som möjligt på hösten i så våta förhållanden som möjligt och gödsla så litet som möjligt. Men visst har du Christer en point där med kvaliteten.
En bonde gick på en åker tidigt på våren. Bonden sade för sig själv; det blir väl högt kornpris så jag sår väl korn här. Men så såg han att vid höstens plöjning hade kommit upp en hel del oförmultnad kornhalm. Så sade han för sig själv, vad är det för fel på åkern. Åkern tänkte; vad är det för fel på bonden. Hur skulle bonden se ut om han åt ärtsoppa alla dagar.
Jag försökte i år med fånggrödor efter de tidiga grönsakerna men det lyckades inget vidare kanske mest på grund av att de tidiga grödorna inte blev så tidiga och den kyliga sommaren medförde att skörden av dem drog ut på tiden. Vi låg ju 2-3 veckor efter ända fram till augusti. Kanske lyckas det bättre nästa säsong.
Oberoende om man får betalt för det eller inte så tycker jag att vi ska eftersträva kvalitet, inte enbart för att underlätta export utan man måste ju tänka lite på våra egna djurbönder också. Svag spannmål innebär att det måste importeras mera proteinfoder bland annat. Med bra kvalitet kan större del av fodret tillverkas av egna råvaror och det gynnar åtgången. Likadant är det med de vegetabilier som vi äter, det är ju synd om vi måste ta till pillerburken för att få i oss det vi behöver.
Kina är för övrigt det första land jag besökt där det allmänt menades att det som kom utifrån var av bättre kvalitet än det eget producerade. I allmänhet brukar man framhålla det egna. På hotellet fanns mysli på havreflingor och tanken slog mig om vi fick kineserna att äta havre till frukost, helst några flingor per kines, så skulle vi nog få så havre på alla åkrar i Finland. Men då blev det kanske problem med växtföljden…….. fast å andra sidan är havren bättre för jorden än korn 🙂
Det är väl nog som det står i artikeln. Logiken är enkel. 1-2 blir -1. Med andra ord om man tar bort mer än man tillför så minskar man på förrådet i marken. Borde bönderna mera marknadsföra hur mycket vi har ändrat vår gödsling sedan EU inträdet? Å andra sidan så har man också tack vare ensidig odling kombinerat med packning gjort en hel del åkrar mindre bördiga. Dessa åkrar klarar inte av att producera en så stor skörd som gödslingen förutsätter?
Tyvärr verkar det så väl inpräntat att bonden är miljöns fiende nummer ett att dylik marknadsföring klingar för döva öron.
Blir intressant att se om bönderna tar groptestet till sig? Som grönsaksbonde kryper man en hel del på alla fyra i åkern varför jordens tillstånd och lukt är välbekant även utan groptester, för dem som sitter fyra trappsteg upp i hytten kan grävningen bli en lärorik upplevelse.
Jag har en bekant lite norröver som byter mark med grannarna för att få lämplig växtföljd och han menar att lyckan är att få byta med en bonde som haft mest vallodling och en MF165 som största traktor.
Intressant ämne! Jag håller med, vi tömmer “våra Lager”. Men sen undrar man hur lagren ser ut för de som odlar ekologiskt utan att tillföra så väldigt mycket stallgödsel. Nå, kanske jag själv svarade på frågan. Om man tar mer än man ger så blir det underskott. Det finns tre alternativ. Fortsätta i samma spår. Börja med bättre växtföljd. Eller eftersträva högre skörd i odlingsplaner vilket gör att man kan lagligt gödslad mer. Har man dessutom lite ensilagevallar som man “gödslar” så har man kanske lite reserv där också. Själv använder jag alt. 2. Då förbrukar man inte åkerns reserver lika snabbt. Växter med djupgående rötter hämtar dessutom upp näringsämnen från djup som vårspannmålen inte klarar av. Man bör också undvika packnig. Djupgående rötter går inte genom “betong”. Ökad humushalt eller bibehållen humushalt som uppstår vid god växtföljd gör också att näringsämnen bättre kommer växterna till godo, på flera sätt. Bönder har nog inte riktigt insett ännu hur pass viktigt växtföljden är. Men jag anser också att branchens fackfolk borde ha upplyst bönderna om detta i ett tidigare skede. Iatället har man talat om hur viktigt det är att höja skörden. Men tyvärr med dagens spannmålspriser och dagens höga kostnader så blir nyttåförhållandet ganska litet vid ökade skörd. En 500kg ökad hektarskörd kan ge ett tillskott på 20€ per ha. Om försöket misslyckas så kan det bli ett underskott på 100€ per ha.
Joo, skördemängderna är ju en sak men kvaliteten är också mycket viktig. Speciellt som det nu pratas om att vi ska exportera vårt spannmål i allt högre grad.
Jag har ju många grödor så växtföljden i sig är inget större problem men några närande (humusbildande) grödor skulle vara bra att ha med men då borde jag få till lite areal. Jag kan ju inte minska produktion för att odla dylikt då jag har för lite produkter från förr. Jag har försökt arrendera till mera mark men inte lyckats så nu försöker jag istället iståndsätta en del arrendemark så att de går att använda till grönsaksodlingen.
Just det. Faktum är att det inte nu lönar sej att försöka få större skörd. Inte heller bättre kvalitet. Om man tycker det är roligt så är det OK men lönsamt är det inte. Nu har fodervete lägre pris på grund av kvalitetsproblem i förra skörden men ofta har skillnaden varit försumbar. Varför då sätta en massa resurser på att odla brödvete ? Men det är litet samma problem med växtföljden. Om man måste investera i nya maskiner och får en mängd problem med många olika sorter så skall nyttan vara ganska stor om det skall löna sej. Jag vet att på våra lerjordar är vall alldeles utmärkt för att förbättra strukturen men det betyder ofta att man odlar flera år utan någon inkomst alls från åkern.
Märk väl att ingen åtgärd med säkerhet ger förbättring – oftast är det vädret som avgör om det fungerar eller inte. Och vi kan inte förutse vad sommarens väder blir. Riskerna är fortfarande stora inom jordbruket alla maskiner till trots.
Jag förstår att många bönder inte har möjlighet att idka bra växtföljd. Istället kan man göra det som är möjligt för att uppnå en bra markatruktur och minskad humusminskning. Växttäcke vintertid, till viss del bottengrödor, minska markpackning och gödsla mera. Paul Riesinger brukar tala om att det ska gödslas mycket så att det blir mycket skörderester och speciellt större rotsystem som förvandlas till humus. Med andra ord så det sämsta man kan göra är att odla bara vårspannmål, plöja så tidigt som möjligt på hösten i så våta förhållanden som möjligt och gödsla så litet som möjligt. Men visst har du Christer en point där med kvaliteten.
En bonde gick på en åker tidigt på våren. Bonden sade för sig själv; det blir väl högt kornpris så jag sår väl korn här. Men så såg han att vid höstens plöjning hade kommit upp en hel del oförmultnad kornhalm. Så sade han för sig själv, vad är det för fel på åkern. Åkern tänkte; vad är det för fel på bonden. Hur skulle bonden se ut om han åt ärtsoppa alla dagar.
Jag försökte i år med fånggrödor efter de tidiga grönsakerna men det lyckades inget vidare kanske mest på grund av att de tidiga grödorna inte blev så tidiga och den kyliga sommaren medförde att skörden av dem drog ut på tiden. Vi låg ju 2-3 veckor efter ända fram till augusti. Kanske lyckas det bättre nästa säsong.
Oberoende om man får betalt för det eller inte så tycker jag att vi ska eftersträva kvalitet, inte enbart för att underlätta export utan man måste ju tänka lite på våra egna djurbönder också. Svag spannmål innebär att det måste importeras mera proteinfoder bland annat. Med bra kvalitet kan större del av fodret tillverkas av egna råvaror och det gynnar åtgången. Likadant är det med de vegetabilier som vi äter, det är ju synd om vi måste ta till pillerburken för att få i oss det vi behöver.
Kina är för övrigt det första land jag besökt där det allmänt menades att det som kom utifrån var av bättre kvalitet än det eget producerade. I allmänhet brukar man framhålla det egna. På hotellet fanns mysli på havreflingor och tanken slog mig om vi fick kineserna att äta havre till frukost, helst några flingor per kines, så skulle vi nog få så havre på alla åkrar i Finland. Men då blev det kanske problem med växtföljden…….. fast å andra sidan är havren bättre för jorden än korn 🙂
Mera om samma fråga: http://www.maaseuduntulevaisuus.fi/politiikka-ja-talous/nurmet-ja-ohrat-k%C3%A4rsiv%C3%A4t-fosforipulasta-1.137188
Det är väl nog som det står i artikeln. Logiken är enkel. 1-2 blir -1. Med andra ord om man tar bort mer än man tillför så minskar man på förrådet i marken. Borde bönderna mera marknadsföra hur mycket vi har ändrat vår gödsling sedan EU inträdet? Å andra sidan så har man också tack vare ensidig odling kombinerat med packning gjort en hel del åkrar mindre bördiga. Dessa åkrar klarar inte av att producera en så stor skörd som gödslingen förutsätter?
Tyvärr verkar det så väl inpräntat att bonden är miljöns fiende nummer ett att dylik marknadsföring klingar för döva öron.
Blir intressant att se om bönderna tar groptestet till sig? Som grönsaksbonde kryper man en hel del på alla fyra i åkern varför jordens tillstånd och lukt är välbekant även utan groptester, för dem som sitter fyra trappsteg upp i hytten kan grävningen bli en lärorik upplevelse.
Jag har en bekant lite norröver som byter mark med grannarna för att få lämplig växtföljd och han menar att lyckan är att få byta med en bonde som haft mest vallodling och en MF165 som största traktor.