![DSC_1291[1]](http://www.bondbloggen.fi/wp-content/uploads/2016/01/DSC_12911-620x349.jpg)
Exakt så länge fick jag greja på i skogen, sen slog flunsan till. Jag har en liten ruta kvar på det nya betesområdet “söderåker”, där jag höll på ifjol, och den hade jag tänkt gå igenom nu, men så kom flunsan och det fick lov att bli en paus. De cirkulerar ju lite flunsor och diverse överallt, så att man får lite flunsa är ju inget konstigt. Bara riktigt onödigt. Nå, bara den lite ger sej så ska jag nog tillbaka till samma ställe där jag slutade, men det är lika bra att låta flunsan ha sin tid och skogen ha sin tid, nu när man kan hålla lite lugnare. Sommartid är det värre, får man flunsa då kan det vara svårare att försöka ta det lugnt. Igår hade jag stegring, men idag känns det redan bättre, så jag hoppas det är en snabbt övergående sort. Må hända jag har lite feber-känningar idag också, är helt slut i kroppen, men huvudet känns inte som äppelmos på samma sätt som det gjorde igår. Jag har inte mätt feber, så jag är nog på bättringsväg. 🙂 Ska ändå hålla lite lugnare idag, jag har skjutsat Mathias till skoltaxin, eldat och burit in ved i mommos hus, eldat och burit in ved i mitt hus, matat fåren och det enda jag måste göra till idag är att hämta Mathias från eftis, skjutsa han till “miniboll” och sen mata fåren igen, samt läsa läxor. Men, i övrigt tänker jag inte slå så många strån i kors. …. hmm, vad ska jag göra då?
Att ligga och glo i takt bara orkar jag inte! Men, kanske jag skulle ta och försöka få några lister på plats på vinden igen?
Ni vet hur det är… Alla ni som byggt ett hus från grunden, batting för batting, bergullspaket för bergullspaket, gipsskiva för gipsskiva, skruv för skruv, tapet för tapet… Sen när man kan bo i huset, sen tar det ibland stop. De sista listerna kommer aldrig på plats!?
När det huset jag bor i blev så färdigt att man kunde bo i det så blev endel lister och lite små diverse detaljer olagade. “det behövs ju egentligen inte, man kan ju bo i huset ändå”… yess. Det går så bra så, vad ska man med dörrar till egentligen? Den sista lilla tapetbiten behövs ju inte egentligen, ingen kommer ändå att se att den fattas där… Varför ska man ha laminat i en skrubb, det är ju ändå bara man själv som går där…
Då, när huset blev beboerligt på vinden och jag tog den i bruk så var min tanke att “strunt i diverse allt såntdär, jag orkar inte såga till någå lister nu, såga och passa in lister kan jag göra sen när jag kan sitta på min rollator och vila mej emellanåt”. Inte har jag någon rollator ännu, men jag fick för mej att nu, nu hade jag humör för att få lite lister på plats! Ibland faller ivern på, sådär från en klarblå himmel kom jag på att nu, nu sku de gå att passa in lister! Sånt har aldrig hänt mej förut, så jag blev lite förvånad själv. Supersnyggt och bra kan jag ju inte skryta med att det blir. Men dom ÄR där. Så nu har jag, första gången i mitt liv spikat lister av alla de möjliga sorter, samt lagt in dörrar och fixat fönstersmygar och allt möjligt petande och påtande. Det tar tid, och skillnaden är inte enorm, men aj aj va fint det blir när det blir (sådär, lite ditåt iallafall) som det ska 🙂
Så eftersom jag idag inte är riktigt arbetsduglig i skogen, snarare livsfarlig för mej själv, så tror jag att jag kryper upp på vinden och ser om jag skulle få hängt upp nån gardinstång, tvättat något fönster, och kanske man skulle ta och försöka få den sista lilla tapetbiten på plats,det fattas en tapetbit i detta hus, den ska vara ca 20x30cm och den har inte kommit på plats på 7-8 år, kanske idag?
Oj, vad du är snabb, Lotta! Lister på plats redan efter 7-8 år, hos dej går det undan. Vi räknar med att om man får listerna på plats inom 20 år, så har det gått bra. Och så kan man ju kombinera det med lite nytapetserande och -målande, när man nu en gång drar fram arbetsdonen och materialet.
Men du har alldeles rätt – det gäller att vara i gott skick ute i skogen, speciellt om man arbetar ensam. Om en 30 cm grov tall börjar falla åt fel håll, då gäller det att märka det genast och packa sej undan.
Det är väldigt roligt att ni alla orkar skriva – vi checkar Bondbloggen flera gånger om dagen för nyheter. Men vi måste väl själva också ta oss i kragen och sända mera kommentarer!
Jag måste instämma med kommentaren! Det är roligt att följa med bondbloggen! Många som läser bondbloggen tänker kanske inte på att det är uppmuntrande för bloggarna om de får lite mer kommentarer. Det krävs inte så mycket att skriva en rad eller två. Det känns roligare att ta emot om man också ger lite tillbaka.
Du har så rätt Johnny, det är trevligare om också andra än vi bloggare kommenterar varandras inlägg. Så att det inte enbart blir en klubb för inbördes beundran 🙂
Tidigare när YLE engagerade sig med tävlingar och dylikt var det ju lite mera aktivitet men nu när vi mest kör på av gammal vana så är det helt klart stimulerande med en och annan kommentar. Det är också en tid sen vi fick uppgifter om besöksstatistik så utan kommentarer kan vi börja tro att ingen läser längre.
Jamenvisst är det väl lite så, att om inte listerna är på plats inom typ 10 år så kan man lika gärna skippa det för efter ca 20 år ska det väl vara andra tapeter, och då är det bara mer jobb med att få löst alla lister, om dom kommit på plats 😉 När huset renoverades så fanns det massor med lager av tapeter på väggarna, vi konstaterade att de som bott här genom tiderna, måste ha tyckt det var roligt med tapeter. Jag vet ju inte ännu om jag kommer att vilja byta ut några tapeter, men för tillfället känns tanken på nya tapeter ganska fjärran… Skulle jag helst komma till “noll”. Att jag skulle kunna säga att huset är färdigt, så skulle jag vara helt supernöjd, även om det sen tar tre decennier 🙂 Kruxet är ju bara att när huset börjar närma sej färdigt, så kommer man att få börja om i andra änden och reparera, byta ut och fixa och dona. Men, det är väl så det ska vara. Har man ett hus, eller en katt, så har man alltid något att göra 🙂
Det var tänkt att fara och hugga upp dikeslinjer idag. Men när man steg upp så visade mätaren -26 grader. Det var ganska enkelt val att stanna hemma istället. Enligt väderleken borde det ha varit “bara” -16 grader. Vad brukar ni andra ha för sköldgräns då det gäller skogsarbete?
Det blev en “skrivbordsdag” här också, -24 i morse och det är nog lite i kallare laget. En -15°C börjar vara gränsfall för min del, det beror lite på vad man håller på med där i skogen. Nån gång har det väl gått mot en -20 innan man kommit hem mot kvällen. Mellan 5 och 10 minusgrader är lämpligast tycker jag då håller man sig torr och kan hålla god fart utan att bli alltför svettig. Man undviker allt för långa kaffepauser så det blir annat gjort än att bara sitta på stubben och fundera 🙂
Här lovades det ca 15 grader tills i kväll, men jag noterar minus 29 nu. I morgon ska det visst bli bättre, och i mitten av nästa vecka såg jag att det visades plusgrader. Fast det är ju inte bra det heller…
Efter det att hydraulfiltret exploderade då jag försökte starta i -25 grader så har jag låtit maskinerna stå då det börjar gå mot -20. Liksom Christer gillar jag bäst -5…-10 grader men om man kommer igång så får det gå ned till -20 – inte åker jag hem för det. Nu är det ofta kallast på morgonen. Om det utlovas -15 till eftermiddagen så startar jag nog ned till -20 på morgonen. Jag har traktorn inomhus och värmer ett par timmar först. Det är värre med processorn. Ventilerna (elektriska) fungerar inte då oljan är styv. En halv timme måste man köra den på tomgång först eller så värma oljan.
Köldgräns? Ja, som vanligt så kan jag inte svara sådär helt rakt av, allt beror på så mycket, men visst är idealet ca -5. Men, blåser det, redan om det lite ligger och drar, och där man tänkt hålla till är en öppen plats nära sjön med öppenvatten, då är också +5 i kallaste laget. Fuktigt, iskallt drag är bland det värsta jag vet. Då hjälper ingenting. När isen lagt sej så är det helt annat att vara ute och jobba i skogen om det är minusgrader. Då går också -15 grader bra, men, finns det annat som också ska göras, så väljer jag att hellre göra det och inväntar lite humanare temperaturer. Vi brukar inte ha 15-20 grader så långa perioder. Så det brukar fungera bra, men sen gäller det ju nog att passa på när förhållandena är idealiska om man har något som SKA bli gjort. Mitt i allt kommer det varmare temperaturer och då blir det bara ett klottrede av alltihop. Så, det är än hit än dit. Ofta när jag är i skogen så har jag också brasa på gångs, eftersom jag främst grejar på beten. Då är -15 inte så farligt eftersom man kan värma sej vid brasan, och också får arbeta med riskor. Är det enbart motorsågsarbete en hel dag, då fryser jag hastigt om fingrarna i -10 grader. Så allt beror på, både på det ena och på det andra 🙂
Jo, det är helt beroende av blåsten. Vi har ju grymt torrt här i urskogen och sällan blåser det inne i vår skog (som är för tät) men i laggarna kan det vara riktigt illa fastän det är varmt om det blåser. Så de temperaturgränser jag satte upp gäller mest för vindstilla. Då det blåser så är det ofta betydligt varmare. Nu i morse hade vi -30 grader men helt vindstilla.