Skäribor vet vad det handlar om. Menföret. Man kommer ingenstans och man får lov att fara och handla när andra tycker att det ska passa en, inte när det går bra, eller skulle passa att fara. Förbindelsebåten går och då ska man vara på bryggan om man ska med. Eller så får man ta sej fram bäst man kan och vill, om man har farkost som går genom isen, eller flyter ovanpå den, eller så försöker man gå med fjäderlätta steg och provar, och riskar åt sej en väg, men till lika riskerar man att få såra i byxbuntarna. Inget alternativ är väl kanske idealiskt, och bekvämt, men vad gör man?
Isen la med milt våld i år. Här iallafall. Det blev ordentligt kallt med en gång, -15-20 grader på bara några dagar. Sjöröken steg kraftigt från öppenvatten ganska länge. Vattnet var varmt, och luften kall. De lade is, men den växte inte. Det lagade fula “tärjor” lite varstans till en början, de frös så småningom ihop, men det är tydligt tecken på att det finns värme där under som SKA upp.
Vi måste ju inte över isen. Vi kan gå över bron. Men, ska man ha hem någonting, vad det sen än må vara, så nog är det himmelens fint att kunna köra ända hem med vad det sen än är. Så, så fort det började hålla att gå över isen, vilket är ganska fot här på insidan i den flada som ligger mellan Ytterholm och Kirjais, så började också pappa arbeta med den. Först gick han en dag i flera timmar och skyfflade försiktigt bort rim och den lilla snö som kommit. Snö på isen isolerar otroligt, så ska man få en väg som kan växa till sej gäller det att få bort snön. Sen gick han med snöskuff nån vända och så småninom gick det att köra med fyrhjuling och ploga vägen med den. När kylan såg ut att hålla i sej drog han upp en ny väg lite på sidan av, “traktorvägen”. Finns det chans att man kan få traktoris, så …. oj oj vilken lyx! Dock inte menat för stora traktorer, men skulle det redan gå at få is som skulle bära lilla pärlan så är det värt arbetet att laga den isen! Sagt och gjort, pappa vattnade isen i några omgångar, plogade den ren från snö så fort det kom en snöflinga, och nu har han mätt upp till 23-25cm tjock is, för någon dag sedan, på den vägen, alltså, det börjar småningom hålla för lilla pärlan. Tanken är att, om man får traktoris, så gäller det att frakta diverse grus, sand och sånt hit till holmen. Vi kan inte bara ringa och beställa hem ett lass grus, det ska hit också. Pråmen finns, men, det är ganska bökigt, vingligt och ta otroligt mycket tid att krejsa på med den, så, isföre = idealiskt!!!
![mms_20160122_110227[1]](http://www.bondbloggen.fi/wp-content/uploads/2016/01/mms_20160122_1102271-620x349.jpg)
Pappa vattnar isen med en liten snurra. Arbetsförhållandena är väl kanske inte direkt optimaliska, -15 – -20 grader kallt och ergonomiskt så det förslår…
Inte är isen jättestark ännu, men, bara den hålls bar, och det hålls kallt, så börjar den sakta växa neråt, att man inte måste hålla på och bygga på den uppåt. Pärlan är inte så stor och tung, så bara “hästen är liten och lassen är små” så ska det väl nog ordna sej med något litet gruslass småningom…
Jag har också själv passat på lite nu när vi har lite tjockare is. En dag var jag och hämtade hem ribbor och lister, en annan dag var jag och hämtade hem mjölkpulversäckar, saltstenar, lammknoppar några säckar, och lite dittan och dattan som kan vara bra att ha hemma. Kör till staden och lastar allt på släpvagnen. När jag kommer ner till stranden på Kirjais sidan, kopplar jag loss vagnen från bilen och hänger vagnen bakom fyrhjulingen istället, och så går det att dra hem lasset över isen ända hem till trappan! LYX!!!
Det gäller att passa på nu, och försöka tänka efter vad allt man ska ha hem. Det kan ju hända att vintern håller i sej och att vi kanske ännu hinner få bil-is. Då kan man lasta allt i bilen och köra hem till trappan med den, men ifall det inte vill sej så väl, ifall vintern ger sej, vattnet börjar stiga och göra det krångligt i stränderna, då är det lika bra att ha så mycket som möjligt hemma då det nu går så smidigt som det gör.
Så, vi har is. Men, det betyder INTE att isen håller i skärgården!
Is är lömskt, och bara för att det varit kallt länge, betyder det inte att isen håller helt sådär som en självklar sak.
Är man inte i skriande behov och utav nöden tvungen att bege sej ut på isen, så ska man absolut låta bli!!!
Såg den här tidigare idag: http://ispump.se/ Blev bara o fundera hur i tusan man sätter igång o stänger av den utan att få 1000liter vatten på sig 🙂
Jösses vilka hi-tecken grejer, det gäller att vara kvick i fötterna där ☺ här är det en helt vanlig liten 4hp aktersnurra som fått vinterjobba. På sommaren får den åka på en liten båt och på vintern får den åka på en sparkstötting mellan vakarna ☺
Jag har ju sett de traktordrivna vattenpumparna, men då måste man ju redan ha is som håller åt traktorn!
Hej Charlotta!
Oj så det låter krångligt och är det oxå för er som bor bakom vatten, tror inte ens att vi förstår hur bra vi har det som hoppar i bilen eller traktorn o åker iväg dit vi skall. Redan för dem som ska över med färjan ska ha tålamod då alla ska iväg samtidigt.
Här ett exempel, vi som är mer “landkrabbor” än krabban själv… gjorde en tripp just en sådan dag till Pellinge här i Borgå skärgård, då “hela” Borgå oxå var på väg dit, det råkade vara så att där var många försäljare med hemlagat allt från matvaror o fisk till stickat osv. just denna dag då vi skulle o äta jul lunch dit med våra vänner. Nåja vi anlände i god tid men jesses vilken “jånå” den var nog nån km lång och färjan tog c:a 20-25 bilar per tur, sträckan över tar väl 5 min. Nåja vi satt snällt som alla andra o väntade o efter 1 timme var det vår tur att komma på färjan. Nåja detta var ju bara “utflykt” för oss alla som ville dit för att äta o köpa goda hemlagade produkter. Vi som bönder kan bara vara nöjda att många har fått upp ögonen för massproducerat, som är fullt med tillsattsämnen.. därför tror jag att då det ordnas dessa torgdagar med riktiga produkter så kommer kunderna från “när o fjärran” för att ens nångång få äta gott o detta till jul, i detta fall. Vi köpte fisk i olika format , inlagd o rökt godare har man inte ätit förr.
Detta är nästan det ända jag känner till om ö-bor och deras jobb o överlevnad i skärgården,, tufft o åter tufft.
Men alla ni som är födda o uppväxta i skärgården kan och vet hur man ska samarbeta med naturen o havet. Jag skulle klara mej nån tid (kanske) på sommaren då vädret är soligt o vackert, punkt o slut…
Tror att många som “går ner sej” på tunn is inte är skäribor, utan just landkrabbor som tror de kan “tämja” isen…
Tack igen en gång för ett lärorikt skriveri om livet där i skären, för många av oss landkrabbor ser väl bara sol o sommar o all “härlighet” o hur bra ni lever.
Hälsar vi båda “landkrabbor” från Borgå.
Jag kommer att tänka på tiden före 1983 när färjan inte gick vintertid utan vi hade isväg ca 2 km. Så fort det höll gå sku det börja vattnas och när isen var 6″ börja vi köra med Fergusson “grålle” och snöslunga. Utan hytt. Det var kallt på den tiden och blåste som f-n på isen. Bränslefiltrena frös då vinden låg på från den sidan så traktorn orka inte dra slungan utan det gick bara att slunga åt ett håll när filtrena låg på läsidan. Förstås var det så att man fick slunga mot vinden och fick all snö över sig när den blåste tillbaka. Det var nästan omöjligt att hålla vägen oppe för två resor var tillräckligt sen sku man in och värma sig. Sen när isen var 10″ började vi köra ,ed en större Valmet 1100 som hade hytt, dock utan värme och bakvägg men det läade lite i varje fall.
25 cm is var ganska lite så man fick inte stanna traktorn för då började isen sjunka och vatten steg opp genom sprickorna som bildats nät man körde. Aldrig körde vi genom isen fast det nog var nära många ggr. Värst var det en gång som traktorn fastna i snövallen (ingen fyrhjulsdrift) och innan hjälp kom i form av två traktorer med vinsch var det en halv meter vatten runt traktorn.
Sånt här sku man inte villa vara med om längre men i ungdomen gick det om än det var jävligt. Och det här är faktiskt sant, så här gick det till.