Idag då jag skulle köra flis så hittade jag Kalle koltrast i tröskhuset. Under köldperioden satt han och åt våra havtornsbär och vi satte upp en talgboll åt honom också. Men sedan försvann han och nu vet vi att han inte klarade den hårda kylan.
Vi blev bekanta under en kort och svår tid. Vi hoppades innerligt att han skulle klara sej men tyvärr så grusades våra förhoppningar.
Vila i frid, Kalle !
De närmast sörjande på Bos-Sestu.
Författare: Nisse
Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden.
Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.
Visa alla inlägg av Nisse
Koltrastar har det svårt när det blir kallt, de äter ju främst sockerrik kost som bär, det är sällan man ser dem äta fett.
Jo tack, det har vi märkt. Vi hinner aldrig få mogna bär för trastarna äter upp allting på nolltid :-). Nät över buskarna är det enda som hjälper. Men nu på vintern så tyckte vi synd om koltrasten i alla fall. Talgbollarna går nog åt för nu har vi en flock mesar som gillar dem.
Vi fick lite snö i förrgår så nu är mesarna här igen i stort antal, under barmarksperioderna hittar dom mat i terrängen. Nytt för i år är att vi också fått några Svartmesar på fågelbrädet.
Hej Nisse!
Hur väl man än vill så kan det gå illa.
Vi har fåglar i massor, oxå några koltrastar 4-5 st som har sökt mat före den kalla tiden o ännu. Jag köper russin som går bra åt, liksom äppel, torkade plommon i småa bitar, allt går åt. Vi har gulsparvar stora flockar i gången och en annan sparvart nån “paju…” heter den , av alla mesar både talg-blå-tofs-grå o granmesen äter av solrosfröna nötter talgbollar “talgkorvar” ,, men att gulsparven föredrar vete var nytt för oss, nog äter de havre men vetet gillar dom bättre.. När gulsparvarna landar kanske ett hundra tal i gången ser det ut som om marken rörs, lika snabbt flyger dom opp, men roligt att följa med från fönstret. Större fåglar som nötskrikan hackspetten o “pulurna” besöker oxå matstället.. Jag brukar säga att vi bor med “alla” vilda djur runt omkring oss, älgarna o vitsvanshjortarna o rådjur ser vi nu o då, liksom räven då den “raskar över åkern”.
Vinterhälsningar till dej o fåglarna, från två som oxå matar fåglarna.