Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Åter till skogs.
Efter en ofrivillig paus med skogsarbetet på grund av en livlös arm gjorde jag idag åter en mjukstart med skogsarbetet för att testa kroppens funktionalitet. Sågade tre tankar och kroppen höll bra men nog tusan var det blött efter nattens blötsnö. Det var kanske inte riktigt den bästa dagen att återvända till skogen men det var ju varmt så inte behövde man frysa trots att man blev våt inpå bara kroppen. Kanske är också skogsarbetet rena hälsokuren, åtminstone om man får tro en riktig hejare till skogshuggare som presenterades i Maaseudun tulevaisuus. 200.000 m³ och 75 motorsågar avverkade, jag säger då det 🙂
Jag var ju lite nyfiken att se hur läget såg ut efter den varma veckan och om virket låg kvar eller om det följt med i vårfloden. Virket låg nog kvar om än i 20 cm djupt vatten som samlats ovanpå isen i dikena. Det var nog väldigt vått överallt både på marken där det syntes vatten i stövelspåren liksom i grenverket ovanom skogsbonden.
Nu utlovas några kallare dagar och jag får väl lov att inleda utkörningen av det jag avverkat hittills. Tror ändå att det är bättre att låta marken frysa till lite igen så att inte den lilla tjäle som fortfarande finns smulas sönder. Det brukar vara svårt att få sönderkörd mark att ta ihop på nytt så jag tar risken att vänta trots att virket som ligger i vattnet blir tyngre att transportera och riskerar frysa fast.
Flisveden blötläggs i “vårfloden”Vattenfyllda spår efter skogsbonden.
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Visa alla inlägg av Christer
13 reaktioner till “Åter till skogs.”
Ganska eländigt blev det nog, från toppen-före till botten-före. Bara på några dagar ändrade allt och man vågar knappt hugga nå mer då man inte vet hur o när man får utkört.
Hur ser det ut med botniavasan?
Det blir väl lite kallare de närmaste dagarna. Skogshuggaren från Lappajärvi så har jag läst om tidigare. I den artikeln så stod det att “sågen sjöng” 12 timmar per dag, 6 dagar i veckan. Alltså innan han blev pensionär. Låter nästan omöjligt. Har du Christer testat att hugga 12 timmar i sträck?
Det kan med god tur hållas på minussidan en vecka framöver så det borde inte tina mera i alla fall, hur mycket det fryser till är en annan sak.
Skogshuggaren från Lappajärvi verkar vara en riktig kraftkarl, finns en del klipp på youtube. https://www.youtube.com/watch?v=HrK40dYFXsA Tror att till och med Fredrik Smulter lämnar till andra vad gäller att hantera stock 🙂
Nää, huggit i tolv timmar har jag nog inte gjort. Tolv timmars arbetsdagar i skogen har jag nog haft men då har de också innehållit lite planering och utkörning, en 8-9 tankar har jag kört nån dag framåt vårkanten då det börjat bli bråttom att slutföra skogsarbetet för säsongen. Tycker att det bra räcker med en 5-6 tankar så här års så hinner man med nån skidtur på kvällssidan också. Idag blev det annars lite senare start på skogsarbetet då jag hade att valla skidorna åt barnbarnet som tävlar i FSSM i Vörå, lite knepigt att valla på distans när det är nysnö och nära noll. Fick också lov att söka fram de gamla skogsbyxorna då de jag använde i går fortfarande var våta.
Säg inte annat, normalt brukar ju föret vara som bäst i slutet av februari och början av mars. BotniaVasan som skulle ha gått i morgon blev framflyttat 2 veckor, nu kom det lite snö men knappast skulle det ha gått att få spår till stånd på åkrarna till i morgon. Vi får se hur det blir. Många långlopp har ställts in i år, Jizerska i Tjeckien skidades på en väldigt kort bana, Tartu, König och La Transju har ställts in helt. Kanske var det ett bra drag att åka till Kina i år i alla fall om det nu blir det enda lopp som gått i vinterförhållanden denna säsong. American Birkebeiner lär ha bra förhållanden det har ju snöat en del i USA på sistone.
En häftigt filmsnutt! Vill minnas att superhuggaren inte använde sax och krok, överhuvudtaget. Trodde att det var omöjligt men man ser nog att han verkligen klarar sig utan 🙂
Det brukar vara ett bra mått att man orkar på länk samma dag som man har jobbat i Skogen. Jag har 8 tankar som “rekord” men då var sågen ny och tydligen så tog den lite mer under inkörningen. Efter inkörning så började tankarna räcka lite längre. Kanske du inte hade möjlighet att delta i greppa marknaden? Det var intressant seminarium.
Förbrukningen varierar ju en hel del beroende på vad sorts skog man hugger i. Idag högg jag mest björk med uppkörd krona och då går det ju inte speciellt mycket bränsle, annat är det då man hugger bland kvistiga granar. Högg några bamsegranar (lite på 3 fastm³/träd?) för nåt år sen och det gick närapå en tank per gran om jag inte minns fel 🙂
Bra om seminariet gav något matnyttigt. Jag tyckte att jag låg efter med arbetet så jag gav mig inte tid att delta, tänkte att det kanske mest handlade om samma information som kommit fram vid tidigare tillfällen. Var det något speciellt som du tyckte var bra?
Det bästa som kom fram så var det som Korkman sade. Om vi har 25% för mycket spannmål på marknaden så betyder det att vi borde exportera 25% av denna mängd. Det betyder på gårdsnivå att exportera 25%, tycker Korkman. Många bönder tror ännu att det inte har någon skillnad vad man odlar. Men det har det. Odla mindre spannmål eller exportera. Visst är det enkelt för en bonde att säga att det inte har någon skillnad vad man gör, men tyvärr så har det nog skillnad. Vill bönderna ha ett bättre spannmålspris så måste man inse att det är på gårdsnivå som man börjar med åtgärderna. Så kavla upp ärmarna och gör något!
Sen kom det också fram att vi bara ska exportera havre från Österbotten. Korn och vete behöver vi inom landskapet. Det där håller jag inte helt med om. Jag tycker nog vi kan exportera dessa också (speciellt vete), men mindre mängd förstås. Export behöver inte vara så stora mängder, man kan ju ha med ordet export för att höja spannmålspriset på marknaden 🙂 vi måste börja lära oss hur spelet går till
Jag är helt av samma åsikt. Jag deltog i fjol i exporten (speciellt då båten gick från Lovisa) och det tänker jag absolut fortsätta med. Överskottet måste bort. En annan metod är att dra ned på alla överlopps utgifter för att höja skörden. Vi bara skjuter oss i foten med högre skördar. Tyvärr får man också mycket litet för bättre kvalitet i dagens läge. Så jag strävar till LÅGA skördar (utan att förlora alltför mycket). Att dra ned kostnaderna är första prioritet.
Ja visst är det på gårdsnivån det börjar och alla borde ta sitt ansvar och fundera över marknaden och marknadsföringen. På grönsakssidan går det inte att inte ha adressen klar för skörden och så borde man nog tänka på spannmålssidan också även om den är lättare att lagra.
Att spara in på odlingsinsatserna med risk för lägre skörd är väl OK men jag tycker ändå att man skall eftersträva god kvalitet trots att man inte får betalt för den. Spannmål av god kvalitet har fler användningsmöjligheter så den är lättare att avyttra. Jag ser nu heller inga större etiska hinder med att elda spannmål men tycker ändå att man inte i första hand skall odla för värmeenergi. Eldandet skall i första hand vara en nödlösning då när marknaden inte fungerar.
Sen tycker jag att det är lite ojuste av staten att tömma säkerhetslagren nu då det ändå är press på marknaden, otroligt dumt att sälja ut nu, det är liksom att sätta ytterligare käppar i hjulen för bönderna.
Nisse har nog en viktig poäng där med merskörd. Den sänker nog spannmålspriset. Samtidigt som risktagningen ökar, är det värt att försöka få en 500kg extra hektarskörd om den ger ett netto på 20-40€ per ha men risken att det blir minus 100€ är minst lika stor. Skulle spannmålspriset ligga på 250€ per ton så skulle nog tilläggskörden ge en del. Jag håller nog med Christer också, en viss kvalitet behöver man nog uppnå. Men det känns lite konstigt att vi ska producera super kvalitet men inte få något för det. Visst är det dåligt att staten tömmer säkerhetslagren, just nu.
En intressant sak för tillfället är väl att vi har ett bra spannmålspris? Alltså i jämförelse med den europeiska marknaden. Vi brukar ju ligga ordentligt under EU spannmålspriser men för tillfället är skillnaden ganska liten. Betyder detta att spannmålspriserna går ner i Finland de här närmaste veckorna? Detta är troligt, spannmålsbalansen påverkar en del men även foderindustrins vilja att hålla priset på nuvarande nivå eller inte. Som tur är så får vi så småningom exportera havre till ett vettigt pris i ösp regi.
Det att Finlandsavdraget är mindre nu eller att mellanskillnaden mellan finländskt och europeiskt är mindre. Kan det ha något med att odlarna själva aktivare börjat ta del av handeln att göra?
Att sälja ut till låga priser har väl alltid varit finlands styrandes taktik… Så helt enligt plan kan man tänka… “Oj, får jag så här stor pension efter mitt fyra åriga slit? Nå int ska jag väl… Nå, okej då!”
Ansvar, vad är det? :O
🙂
Ja tyvärr är det nog inte mycket bevänt med affärssinnet men konsulterna får ju bra betalt. Det blir nog “Caruna” av hela landet så småningom 🙁
Ganska eländigt blev det nog, från toppen-före till botten-före. Bara på några dagar ändrade allt och man vågar knappt hugga nå mer då man inte vet hur o när man får utkört.
Hur ser det ut med botniavasan?
Det blir väl lite kallare de närmaste dagarna. Skogshuggaren från Lappajärvi så har jag läst om tidigare. I den artikeln så stod det att “sågen sjöng” 12 timmar per dag, 6 dagar i veckan. Alltså innan han blev pensionär. Låter nästan omöjligt. Har du Christer testat att hugga 12 timmar i sträck?
Det kan med god tur hållas på minussidan en vecka framöver så det borde inte tina mera i alla fall, hur mycket det fryser till är en annan sak.
Skogshuggaren från Lappajärvi verkar vara en riktig kraftkarl, finns en del klipp på youtube. https://www.youtube.com/watch?v=HrK40dYFXsA Tror att till och med Fredrik Smulter lämnar till andra vad gäller att hantera stock 🙂
Nää, huggit i tolv timmar har jag nog inte gjort. Tolv timmars arbetsdagar i skogen har jag nog haft men då har de också innehållit lite planering och utkörning, en 8-9 tankar har jag kört nån dag framåt vårkanten då det börjat bli bråttom att slutföra skogsarbetet för säsongen. Tycker att det bra räcker med en 5-6 tankar så här års så hinner man med nån skidtur på kvällssidan också. Idag blev det annars lite senare start på skogsarbetet då jag hade att valla skidorna åt barnbarnet som tävlar i FSSM i Vörå, lite knepigt att valla på distans när det är nysnö och nära noll. Fick också lov att söka fram de gamla skogsbyxorna då de jag använde i går fortfarande var våta.
Säg inte annat, normalt brukar ju föret vara som bäst i slutet av februari och början av mars. BotniaVasan som skulle ha gått i morgon blev framflyttat 2 veckor, nu kom det lite snö men knappast skulle det ha gått att få spår till stånd på åkrarna till i morgon. Vi får se hur det blir. Många långlopp har ställts in i år, Jizerska i Tjeckien skidades på en väldigt kort bana, Tartu, König och La Transju har ställts in helt. Kanske var det ett bra drag att åka till Kina i år i alla fall om det nu blir det enda lopp som gått i vinterförhållanden denna säsong. American Birkebeiner lär ha bra förhållanden det har ju snöat en del i USA på sistone.
En häftigt filmsnutt! Vill minnas att superhuggaren inte använde sax och krok, överhuvudtaget. Trodde att det var omöjligt men man ser nog att han verkligen klarar sig utan 🙂
Det brukar vara ett bra mått att man orkar på länk samma dag som man har jobbat i Skogen. Jag har 8 tankar som “rekord” men då var sågen ny och tydligen så tog den lite mer under inkörningen. Efter inkörning så började tankarna räcka lite längre. Kanske du inte hade möjlighet att delta i greppa marknaden? Det var intressant seminarium.
Förbrukningen varierar ju en hel del beroende på vad sorts skog man hugger i. Idag högg jag mest björk med uppkörd krona och då går det ju inte speciellt mycket bränsle, annat är det då man hugger bland kvistiga granar. Högg några bamsegranar (lite på 3 fastm³/träd?) för nåt år sen och det gick närapå en tank per gran om jag inte minns fel 🙂
Bra om seminariet gav något matnyttigt. Jag tyckte att jag låg efter med arbetet så jag gav mig inte tid att delta, tänkte att det kanske mest handlade om samma information som kommit fram vid tidigare tillfällen. Var det något speciellt som du tyckte var bra?
Det bästa som kom fram så var det som Korkman sade. Om vi har 25% för mycket spannmål på marknaden så betyder det att vi borde exportera 25% av denna mängd. Det betyder på gårdsnivå att exportera 25%, tycker Korkman. Många bönder tror ännu att det inte har någon skillnad vad man odlar. Men det har det. Odla mindre spannmål eller exportera. Visst är det enkelt för en bonde att säga att det inte har någon skillnad vad man gör, men tyvärr så har det nog skillnad. Vill bönderna ha ett bättre spannmålspris så måste man inse att det är på gårdsnivå som man börjar med åtgärderna. Så kavla upp ärmarna och gör något!
Sen kom det också fram att vi bara ska exportera havre från Österbotten. Korn och vete behöver vi inom landskapet. Det där håller jag inte helt med om. Jag tycker nog vi kan exportera dessa också (speciellt vete), men mindre mängd förstås. Export behöver inte vara så stora mängder, man kan ju ha med ordet export för att höja spannmålspriset på marknaden 🙂 vi måste börja lära oss hur spelet går till
Jag är helt av samma åsikt. Jag deltog i fjol i exporten (speciellt då båten gick från Lovisa) och det tänker jag absolut fortsätta med. Överskottet måste bort. En annan metod är att dra ned på alla överlopps utgifter för att höja skörden. Vi bara skjuter oss i foten med högre skördar. Tyvärr får man också mycket litet för bättre kvalitet i dagens läge. Så jag strävar till LÅGA skördar (utan att förlora alltför mycket). Att dra ned kostnaderna är första prioritet.
Ja visst är det på gårdsnivån det börjar och alla borde ta sitt ansvar och fundera över marknaden och marknadsföringen. På grönsakssidan går det inte att inte ha adressen klar för skörden och så borde man nog tänka på spannmålssidan också även om den är lättare att lagra.
Att spara in på odlingsinsatserna med risk för lägre skörd är väl OK men jag tycker ändå att man skall eftersträva god kvalitet trots att man inte får betalt för den. Spannmål av god kvalitet har fler användningsmöjligheter så den är lättare att avyttra. Jag ser nu heller inga större etiska hinder med att elda spannmål men tycker ändå att man inte i första hand skall odla för värmeenergi. Eldandet skall i första hand vara en nödlösning då när marknaden inte fungerar.
Sen tycker jag att det är lite ojuste av staten att tömma säkerhetslagren nu då det ändå är press på marknaden, otroligt dumt att sälja ut nu, det är liksom att sätta ytterligare käppar i hjulen för bönderna.
Nisse har nog en viktig poäng där med merskörd. Den sänker nog spannmålspriset. Samtidigt som risktagningen ökar, är det värt att försöka få en 500kg extra hektarskörd om den ger ett netto på 20-40€ per ha men risken att det blir minus 100€ är minst lika stor. Skulle spannmålspriset ligga på 250€ per ton så skulle nog tilläggskörden ge en del. Jag håller nog med Christer också, en viss kvalitet behöver man nog uppnå. Men det känns lite konstigt att vi ska producera super kvalitet men inte få något för det. Visst är det dåligt att staten tömmer säkerhetslagren, just nu.
En intressant sak för tillfället är väl att vi har ett bra spannmålspris? Alltså i jämförelse med den europeiska marknaden. Vi brukar ju ligga ordentligt under EU spannmålspriser men för tillfället är skillnaden ganska liten. Betyder detta att spannmålspriserna går ner i Finland de här närmaste veckorna? Detta är troligt, spannmålsbalansen påverkar en del men även foderindustrins vilja att hålla priset på nuvarande nivå eller inte. Som tur är så får vi så småningom exportera havre till ett vettigt pris i ösp regi.
Det att Finlandsavdraget är mindre nu eller att mellanskillnaden mellan finländskt och europeiskt är mindre. Kan det ha något med att odlarna själva aktivare börjat ta del av handeln att göra?
Att sälja ut till låga priser har väl alltid varit finlands styrandes taktik… Så helt enligt plan kan man tänka… “Oj, får jag så här stor pension efter mitt fyra åriga slit? Nå int ska jag väl… Nå, okej då!”
Ansvar, vad är det? :O
🙂
Ja tyvärr är det nog inte mycket bevänt med affärssinnet men konsulterna får ju bra betalt. Det blir nog “Caruna” av hela landet så småningom 🙁