Sent i natt fick jag den femåriga växtföljdsplanen klar och nu fungerade Vipun snabbt och till belåtenhet också. Satte trots allt ner lite arbete på planen för att ha lite nytta av den själv också. Den går annars i samma anda som tidigare med samma gamla odlingsväxter som den senaste tiden. Planen uppgjordes med tanke på bibehållande av jordens bördighet, sjukdoms-, skadedjurshantering och arbetsbörda. Det låter väl OK? Tyckte att jag lyckades riktigt bra då jag genom att minska textstorleken litet fick in de 32 basskiftena gånger 5 på två A4 sidor 🙂
När jag idag sen slår upp Vasabladet på datorn så slår de svarta rubrikerna om jordbrukets lönsamhet emot på första sidan och jag börjar fundera om jag också borde ha beaktat lönsamheten. Kanske till och med försökt mig på lite stödoptimering?
Artikeln som jag tyvärr inte hittar nån länk till för ickeprenumeranter beskriver bra läget inom näringen. Men det är inget man vill gå och tänka på nu när säsongen står inför dörren trots att likvideten ställer till med problem vid anskaffandet av odlingsförnödenheterna.
Det blir nog ett bra år i år, vädermässigt kan det knappast bli sämre än i fjol i alla fall? Här håller tiltorna på att ljusna upp och det blir nog vårbruksstart i veckan som kommer.
Vill härmed önska läsare och kolleger en trevlig första maj och god start på vårbruket!
Tillägg: Nu kom det länk till Vasabladets artikel
Jag tycker att det är bra att bönder beaktar lönsamheten vid odlingsplanerandet. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att man har någon strategi (det har du ju, då du tänkt längre än näsan är lång). Om man bara håller på med stödoptimering utan att t.ex. Alls bry sig om åkrarnas skick etc så är man kanske bara ett löv driven av vinden. En kombination torde passa ganska många. Det kommer en dag då det är mycket mer avgörande för lönsamheten att åkrarna är i skick än i dagsläget. Då har en del färdigt dukat bord och en del står med svartepetter på hand. Tänk efter, före!
Själv firade jag valborg med ett halvmaraton i ett varmt Ylistaro. När vi körde hem så observerade jag ett par Harvade åkrar i Laihela trakten. Lade märke till att höstsäd var gröna med fin färg. Vallåkrar har inte riktigt kvicknat till ännu. Är det månne fjolårsvegetationen som isolerar jorden?
Apropå att åkrarna skall vara i skick har det nog varit viktigt för mig. Nu verkar i alla fall väggen komma emot, jag borde kalka en hel del, men senaste kalkning för ett par år sedan blev så dyr att jag inser att jag inte längre har råd med en kalkning.
Detta med permanenta beten (vallar äldre än fem år) som kom senaste år irriterar mig enormt, speciellt som reglerna tydligen ändrades ifjol sommar efter ansökningsrumban då.
Varför i all världen kan man inte själv få bestämma vilka åkrar som lämpar sig för vall och hur länge – och varför igen en konfiskatorisk handling som fråntar bonden bestämmanderätten över vallar äldre än fem år?
Jag vägrar att gräva ned en massa pengar i åkrar som är totalt olönsamma. Och jag är inget löv för vinden utan ytterst medveten om vad jag gör. Yara och en massa “rådgivare” för propaganda om att man skall göra det ena och det andra men jag anser att de bara försöker få oss att arbeta gratis eller – ännu värre – arbeta på annat håll och plöja ned de inkomsterna i en olönsam produktion.
Varför jag då fortsätter odla åkrarna ? Jo, det kommer en dag då alla åkrar behövs för att producera mat åt jordens ökande befolkning. Så man måste hålla åkrarna i någorlunda skick till dess. Till exempel så man inte behöver bryta upp väldigt stora tallstubbar från dem. Men investeringar för att få åkrarna i toppskick skall nog betalas av produktpriserna från dessa åkrar. Annars är det rent vansinne och alls inte hållbart.
Som jag påpekat många gånger så kör jag jordbruket med så litet utgifter som möjligt. Absolut nödvändiga investeringar bör göras men inget som inte är absolut nödvändigt. Eller så skall det vara extremt billigt. Då räknar jag inget alls för eget arbete för det är bara roligt. Och litet (billiga) experiment kan man väl roa sej med …
Kalkning är en åtgärd som inte är beroende på året. Jag har inte speciellt bra pH men inte heller riktigt dåligt. Nån gång måste man kalka men just nu sparar jag pengar till en ny (begagnad) tröska ifall den gamla spricker på nytt :-).
Världsmarknadspriserna kan vi inte göra nånting åt så det blir att anpassa sej och spara i andra ändan. Som sagt så är en sparad euro mera värd än en intjänad euro.
Jovisst bör den dyrbara åkerjorden vårdas och hållas i skick för framtiden. Det fick jag en påminnelse om i dagens kvanthopp då Blomqvist på strålsäkerhetscentralen eller vem det nu var som menade att det var tur att Tjernobylolyckan hände innan växtodlingssäsongen och betesperioden hade inletts. Det här är en av anledningarna till att jag ställer mig tveksam till kärnkraften. Den drabbar oss bönder så otroligt hårt vid en olycka, vilken katastrof det skulle vara om man inte fick sälja sina produkter för att de innehåller för höga halter radioaktivitet. Sen anser jag att den bromsar upp utvecklingen av den för oss intressanta bioenergin, men det är en annan femma som vi inte ska gå in på nu.
Det är nog bäst att i första hand ty sig till eget arbete för det är inte mycket som är så billigt 🙂 I andra hand investera av det egna kapitalet även om det kliar i fingrarna att göra större investeringar med lånade medel nu då räntan är låg. Min målsättning är ändå att vara skuldfri då gravsättningen närmar sig.
Stubbåkrar och gräsvallar har torkat långsamt då det varit svalt, växtresterna isolerar effektivt men regnet den senaste tiden värmer säkert upp nu då det blev varmare.
Här inleds nog vårbruket i morgon. Normalt brukar Laihelabönderna börja närmare 2 veckor innan oss här i Solf men regnet har väl hållit dom på mattan så i år blir det inte så stora differenser.
Sen är det inte så lätt att förstå sig på världsmarknadsprisernas utveckling så att nu förutspå läget om 5 år för att kunna beakta det i växtföljdsplanen låter sig nog inte göras oberoende om EU så kräver.
Jo, vi har haft som princip i flera släktled att först spara pengar och sedan köpa och inte låna (utom ifall man har så mycket på banken att man inte skulle behöva låna :-). Jag vill inte lämna skulder åt mina barn så det är bara att dra åt svångremmen.
På tal om världsmarknaden så borde olje- och bankkriserna ha lärt oss att läget kan förändras mycket kvickt. Och man vet aldrig på förväg …
Här är dikena fulla med vatten men idag började solen lysa.
Man behöver inte nödvändigtvis ha allt genast heller. Tror att många lånar och skaffar sig alla möjliga prylar sen när dom har allt har dom inget att se fram emot än räntor och amorteringar…….
Jag är inte riktigt där ännu men jag kommer att försöka ta med en del “sämre åkrar” i den mera normala växtföljden. Detta betyder att man istället för att ha en dålig åker i träda Konstantant så odlar man spannmål och kanske andra grödor på den t.ex. 3-4 år av 10. Jag har märkt en sak då jag har odlat viltåker på en dålig åker som har varit i träda en lååång tid. Produktionsförmågan är mycket högre än vad man kan tänka sig pga att åkern har varit i vila och fått en ökad humushalt. Det ger möjlighet att ha en bättre växtföljd på bättre åkrar. Vad tror ni?
Då det gäller att hålla åkrarna i skick så menar jag inte den ökade befelkningen utan stödsystemet. Jag skulle säga att inom 10 år så kommer det att skilja en hel del på arrendet på en sämre åker och en bättre. Idag är ju skillnaden för liten.
Jag har problem med vissa leråkrar med svackor. Ren grönträda under lång tid är inte riktigt bra på grund av ökande ogräsmängd så jag tycker den måste brukas för odling allt emellanåt. Nu skall jag försöka med grönträda kombinerad med direktsådd om det skulle öka maskarnas antal men ändå hålla tillbaka ogräset.
Det har jag erfarenhet av, arrenderade en åker som stått obrukad i kanske 5 år (fanns t.o.m. lite småbjörk), Rounduppade och plöjde första året och fick årets bästa skörd från den åkern följande år. Så visst kan vila göra gott åt åkern men säkert får man samma effekt med rätt växtföljd och gärna då med vall i rotation. Det är ju så ekoodlarna oftast gör man kan ta exempel därifrån också fast man odlar konventionellt.
Precis som du så försöker jag nu också ta “undanställda” åkrar i bruk då det är så svårt att få arrendera till. Dikning, lite stenborttagning och dylikt gör dem användbara åtminstone för spannmål, någon duger säkert också till grönsaksodling bara man får dem i skick och bevattning ordnad.
Kanske jag borde leverera lite mask åt dig, Nisse? Som du minns så har jag dem i den omfattningen att dom utgör ett problem. Våta svackor trivs dom ändå inte i så du får börja med att dränera om det är för vått.
Jag är Ekoodlare och har alla skiften med i växtföljden. Produktionsförmågan ökar på de bästa skiftena om man har även de sämsta med i växtföljden. Jag har endast ettåriga vallar, en kort försommarträda sedan insådd av oljerättika, blodklöver och persisk klöver.
Våra täta leråkrar är så besvärliga att det inte ens hjälpte att dra täckdiken med fem meters mellanrum (jag har egen täckdikningsplog). Enda sättet är att försöka få bort ytvattnet med att skopa bort jord (mycket arbete) eller sätta in ytvattenbrunnar (inte lönsamt för små svackor). Vanligen får vi bort vattnet från de styva leråkrarna enbart med ytavrinning eller avdunstning. Maskar vill jag gärna ha men de har ett styvt arbete i våra lerjordar och trivs knappast.
Hej Robin,
vad har du för blandningsförhållande på vallfröet? Och hinner det bli rotmassa också i kombination med försommarträda?