…..allt tidigare om kvällarna och en titt i almanackan meddelar att halva månaden redan gått. Bygden andas semestertider och det är tyst och lugnt i grönsaksbondens omgivning. En och annan flyghavregranskande jordbrukare har jag ändå sett. Känns lite som om sommaren börjar vara slut och alla väntar på hösten.
Lite vemodigt känns det allt och hur blir det med alla projekt som man tänkt utföra i sommar? Dessutom har man inte någon bloggarträff att se fram emot eller annat avbrott i vardagen det brukar ibland bli nån utställning eller nåt mässbesök men inte ens det har man hunnit med. Det här fick mig att sätta till några kol i spisen för skulle man nu ens få “heimane” i någorlunda anständigt skick kunde man kanske ändå ta sig ett ledigt veckoslut nu innan skörden tar vid på allvar. Kanske kunde man till och med hinna damma av plastraketen och ta sig nån tur i landskapet ? Vi får se vad morgondagen för med sig………
Hur som……. så har jag nu framåt småtimmarna radhackat igenom de flesta grödor och det var då som jag märkte att tusan också att det börjar bli mörkt. Det gick an ännu medan jag körde igenom palsternackorna men när jag kom till morötterna fick man koncentrera sig för att hålla sig i raden.
Meeeen man får glädja sig åt att det nu i år växer bättre än i fjol, eller vad tycks?
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Visa alla inlägg av Christer
Jag har inte märkt av att det har blivit mörkare på nätterna. Jag brukar sova då 🙂
Visst känns det som om sommaren går lite för fort. Jag kan tänka mig att dina arbeten inte blir färdiga. Så ska du ha lite ledigt så är det väl bara att fara iväg! Arbeten väntar nog på dig där hemma!
Det gör det säkert ?
Att sätta sig ned här hemma och titta på allt ogjort arbete går bara inte så bort måste man om det skall bli nån ro.
Hurudan radhacka har du? Använder du kamerastyrning?
Det är en ca 20 år gammal Hatzenbichler som tar en bädd åt gången. Det är nog mellan ratten och sätet som den optiska styrningen sitter 🙂
Jag använder gödselaggregatet i frontlyften som styrningshjälpmedel så att jag hålls rätt i raden, orkar man bara hålla sig skärpt så klarar jag 7-8 km/h med 3-5 cm noggrannhet beroende på hur yvigt bladverk växten har. En kamera (inte enbart för styrningen) skulle inte vara så tokig det skulle spara lite nackbesvär då det blir att se lika mycket bakåt som framåt.