Numera flisar vi i två omgångar. Delvis för att det inte ryms tillräckligt med flisved i hopen på en gång men också för att det torkar snabbare med tunnare lager. Det betyder att vi måste köra ut flisvirke också på sommaren. Det är inte så roligt – skogsarbete skall göras på vintern. Det är för hett på sommaren och så finns det bromsar och annat elände. För att inte tala om att man måste fiska fram virket ur gräset …
Man känner knappt igen sej på vinterns hygge. Den mer än meterhöga växtligheten täcker in allting. Där jag inte hann lägga ihop flisveden i hopar är det nästan omöjligt att hitta nånting. Man måste hoppa ner från traktorn och vada omkring i gräset och känna med stövlarna var det finns virke. Det blev i alla fall många lass – bland annat massaved som låg under snön så jag inte hittade dem i våras. Jag vet inte vad som är värre: snö eller gräs.
Då man har bråttom på vintern så hinner man inte lägga ihop allt virke i ordentliga hopar men det betyder bara att man måste fiska efter det i gräset på sommaren. Fördelen med processor är att det mer eller mindre automatiskt blir hopar med den.
Men jag skall inte klaga. Det var torrt och stadigt att köra ut i år och med ett par torra träd så fick vi ihop en hel del flisved. I själva verket har vi alldeles för mycket flisved så en hel del blir att ruttna i skogen. Jag körde i år ut alla hoparna – det är ju harm att låta sådant virke ruttna som man arbetat med och satt i hopar. Och så städade jag upp på upplagsplatsen vid Rööledun där det fanns en hel del ruttet virke. Det var tänkt att flisas men i flera år har vi inte haft rum med allting och det har därför blivit liggande alltför länge. För att det skall vara användbart måste det då lagras ordentligt med stora stockar som underlag och helst tak över. Det finns ju papp som används som tak för flisvirke men då man har överskott på virke så ids man inte sätta pengar på att bevara det.
Här i veckan hälsade vi på gamalmommo (svärmor) som ligger på sjukhus med dålig fot. Humöret var det i alla fall inget fel på. Hon är 90 år och hälsade mej välkommen till åldringarnas krets. Jag är nu utnämnd till “ung åldring” :-). Det har jag inget emot för huvudsaken är att jag kan arbeta som bonde. Annat var det med farsan som i 80-årsåldern var till doktorn och blev ordentligt arg då doktorn ringde polisen och frågade vad han skulle göra åt en “åldring”. Det var nämligen just då det kommit nya direktiv om körkorten. Farsan var alltid ungdomlig av sej och han tålde inte att bli kallad “åldring”.
Visst går det nedåt hela tiden. I år sökte jag inte flyghavre för synen börjar bli sämre. Jordbrukssammanslutningens (fånigt namn) andra del, Henrik, fick ta över flyghavresökandet. Till all tur fanns det mycket litet för jag hade sprutat alla flyghavreåkrarna mycket grundligt. Dyrt som fasen blev det men om man får bort eländet så kan det vara värt pengarna. Vi funderade på om direktsådden hjälper till att bekämpa flyghavren. Då man plöjer så vänds en del frön ned ca 20 cm i jorden men överlever och gror sedan då man plöjer på nytt och vänder upp dem. Vid direktsådd så blir alla frön liggande på ytan och antingen så gror de följande år eller så dör de. Enligt teorin. Vi får se hur det går i verkligheten.
Det har varit ett ganska torrt juli här men nu regnar det. Det gör egentligen detsamma för storregnen i juni förstörde redan skörden och vetet är glest och dåligt. Tröska måste man men jag riktar mej redan in på skogsarbetet i vinter och så hoppas man – som alltid – på en ny vår och ny sådd och hoppeligen en bättre sommar i nästa år.
Va tycker du om nya kran?
Det här är den gamla (lilla) Farman med 6,5 meters räckvidd. Den nya har ännu inget fäste. Jag skjuter upp svetsandet till hösten och bygger hellre utomhus nu på sommaren.
Joo jag förstod nog det men tänkte att du också redan provkört den nya. Men det är säkert klokt att spara svetsandet tills det kan göras i lugn och ro och med eftertanke 🙂
Så där med ögonmått verkar det vara en betydligt kraftigare konstruktion än lilla Farman (och gamla Nokka 3010) och räckvidden är imponerande. Ordentliga stödfötter är absolut nödvändiga – annars vippar lätt Belarusen omkull fastän den inte är speciellt liten och lätt. I princip är ritningarna till lastar och processorfästet klara men det kan hända att man märker att de inte riktigt fungerar sedan i praktiken. Jag väntar hellre och hoppas hitta alla problem *innan* jag svetsar ihop järnen.