Rågen torkas vidare…

….. men jag har slarvat lite några dagar på grund av sådden av ny råg -joo det blir rågsådd i höst också, man får ju inte låta sig nedslås av mjöldrygaproblemen- och så drabbades jag av en amper höstförkylning i torsdags.

Varmt och fuktigt väder har lett till att kylningen av rågen på golvtorken  inte varit så effektiv och jag fläktade kanske lite för litet några dagar. Så jag lade igår märke till att temperaturen började pendla lite upp och ner. Därför beslöt jag idag då krafterna började återvända efter förkylningen att göra en grundligare genomskyffling enligt Nisses rekommendationer. Kumminet börjar vara torrt så jag kunde frigöra lite golv på andra sidan kanalen och på så vis flytta över några kubikmeter med frontlastaren för att få lite skyfflingsutrymme bland rågen, sen var det bara att sätta igång och skyffla. Det var varmt idag så svetten lackade ordentligt från den efter febern orkeslösa kroppen, men dricker man bara regelbundet (långloppserfarenheten spelar in) så orkar man nog skyffla en stund. Och kanske går lite av det onda ur kroppen med svetten, jag tror faktiskt att man blir fortare frisk om man rör på sig lite. Att ökad blodcirkulation tar med sig av slaggprodukterna i kroppen och snabbare gör sig av med dem än om man är stilla.

Omskyffling av rågen på golvtorken inledd.
Omskyffling av rågen på golvtorken inledd.

Inspirerad av Nisses kommentarer om att hela familjen skyfflade innan Kongskilden skaffades föreslog jag också att vi skyfflar enligt inkomstfördelningen men rågen ingick tydligen inte där. Nåå jag tänker inte bli nån Ernst jag heller så jag hämtade mera dricka och skyfflade vidare, nu i skrivandes stund har jag under kvällen grävt igenom ca 30m³ så det återstår ca 40. Armarna börjar bli lite långa och risken för överträning inför vinterns skidlopp överhängande så jag tror att jag ska låta de 2 asylsökande som tillfälligt jobbar här hjälpa till med skyfflandet i morgon. Kanske också den blivande rekryten får svinga skyffeln lite, kan ju vara bra träning inför tjänstgöringen, konditionen bland rekryterna lär vara på nedåtgående har jag förstått. Blåser in lite sval nattluft i väntan på att skyfflandet blir klart……..

9.9.2016 Full rulle med carriern i den sena kvällen.
9.9.2016 Full rulle med carriern i den sena kvällen. Växtresterna från kumminodlingen myllas in.

Som sagt så lät jag mig inte nedslås av varken mjöldrygaproblem eller bristande jämlikhet i arbetsfördelningen och inte heller flunsan kunde sätta stopp för förberedandet av höstens rågsådd. Så slutet av veckan gick åt att plöja en del vall, förrådsgödsla med biotit och tallriksharva kumminåkern för att kunna så ny råg. Sortvalet föll i år på Magnifico som lär ska vara motståndskraftigare mot mjöldrygan tack vare rikligare pollenproduktion samt lite Allawi som utfyllnad. På grund av att sådden nu blir lite sen ökade jag utsädesmängden med en 10%. En del hann sås på fredag den 9 september men svårigheter att se ristmarkeringen i den svarta jorden avbröt sådden efter mörkrets intåg. Under lördagen satte lite duggregn stopp för sådden och idag söndag var det tänkt att sådden skulle avslutas. Så blev dock inte fallet då punktering på såmaskin satte p för sådden. Nu får vi se hur snabbt Tume får fram ett nytt hjul?

9.9.2016 Sådden av höstråg inledd.
9.9.2016 Sådden av höstråg inledd.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

12 reaktioner till “Rågen torkas vidare…”

  1. Alldeles rätt. Det är viktigast att kyla ner säden då den är fuktig och då skall man göra tvärtom: Blåsa på natten ! Men det kan man inte göra alltför länge. Om man får ned temperaturen på säden under noll grader så upphör mögelprocessen nästan helt men det går ju inte i den här värmen. Kolla in en rapport på Bioenergiportalen med en massa tydliga diagram om kalluftstorkning:

    http://www.bioenergiportalen.se/attachments/42/427.pdf

    Den handlar visserligen om etanolproduktion men torkningsprocessen är densamma.

    På Rapiden var det flera hjul som var sönder då jag köpte den men jag diskuterade med vår reparatör som hittade lämpliga personbilsdäck som passade så nu har Rapiden enbart vanliga standarddäck. Billigare och snabbare. Fungerar bra fastän däckmönstret är litet annorlunda.

  2. Låter tungt det där skyfflandet men säkert bra träning. Blev att så hybridråg för min del också i höst. Tänkte så redan 15-20 augusti men regnen satte stop för det. Istället blev det i slutet av augusti. Sådde mest efter vallar men en åker blev efter foderkorn. Vallåkrarna var nog Lättare att plöja och att harva. Man hoppas förstås att de också släpper igenom vatten Lättare också. Har hunnit spruta mot fritflugan nu i broddstadium. Får se om det blir en gång till?

  3. Var och en gör ju som man vill men jag skulle ju tycka så där spontant att du definitivt säkert har andra och viktigare saker att göra den här årstiden än att skyffla råg. För bort rågen till en varmluftstork i stället och sätt tiden på viktigare saker.

  4. Jo, bioportalen är bekant och ger bra information. Här låg dock nattemperaturen på en 14-15 grader flera nätter igenom samtidigt som det var fuktigt så jag fläktade minimalt.
    Det söndriga däcket är ett av dom små med 8″ fälg så det är inte så lätt att byta ut mot standarddäck.

  5. Nåå, inte är det speciellt tungt om man är frisk och kry men gymfaktorn är ganska bra 🙂
    Fritflugan bör man se upp med speciellt ifall det sås efter vall. Runt månadskiftet var min planering men det skall passa in med skörden av kumminet, lämpligt Roundupväder och så ska det passa för såmaskinsentrepenören som också har annat att göra den här tiden på året, och nu blev det som sagt ytterligare reparationsarbete.

  6. Så där spontant så var det också tänkt så. Nämligen att golvtorken bara skulle fungera som buffertlager tills varmlufttork blev tillgänglig och adressen för rågen klar. Nu när det hela är lite öppet så räknade jag ändå att det tar minst lika mycket tid att lasta och köra 6 lass till och från torken samt lägga in det på golvet för att lasta det igen när adressen klarnar som att skyffla igenom rågen. Skyfflandet tog väl knappa 5 timmar effektiv tid, det blev nån drickapaus emellan, 75 m³ är ändå inte så mycket.

  7. Om du faktiskt skyfflade alltihop med just den söndriga skyfflen som syns på fotot måtte du nog förutom sportig dessutom vara någon slags masokist…

  8. Skyffeln i bild använde jag bara under uppvärmningen sen gick jag över till en större snöskovel men som jag skrev så skyfflade jag bara lite på hälften själv resten delade tre av mina anställda på.
    Men skyffeln (eller egentligen är det en skovel) i bild illustrerar väl hur det är med verktygen och redskapen av idag. Plast är väl ok när det är varmt men i 15 -20 graders kyla faller det sönder så fort man tar i det. Använder man skoveln till att skyffla snö på vintern så borde man ta in skoveln i stugvärmen mellan användningarna och det skulle man väl kunna göra men då fryser snön fast vid metallen när man kommer ut. Undrar hur tillverkaren tänkt det där?
    Sen vad gäller det där med masokist så är det väl så att jag inte är direkt rädd att testa var gränserna går 🙂

  9. Efter att ha följt med ditt fenomenala bloggande under en längre tidsrymd, har jag kommit till slutsatsen att det enda som kan få dig nedslagen är nog liemannens besök. Världen behöver fler optimister som du.
    Skovla på med devisen ” gräv tills du stupar”

  10. Hej Annika! Det där med bloggandet låter jag vara okommenterat men vad gäller liemannen så har du allvarligt menat helt rätt. Det var nog fem före då när han tog min son, utan mina tre döttrar, vänners och omgivningens stöd hade dom nog fått gräva dubbelt bredare grop den gången. Men trots att det inte blev som planerat så går livet vidare enligt plan B som nog egentligen aldrig funnits i det här fallet.
    En stor gnutta optimism fordras nog inom det här yrket och även om det inte går som planerat alla gånger så lär man sig alltid nåt på vägen.

    Och joo, jag hoppas jag får dö med “stövlarna” på…….

    God fortsättning på (arbets-) veckan 🙂

  11. Eftersom jag fyller år den 17 så vet jag att dagen brukar tillbringas i potatislandet. Hemma odlade vi ingen råg när jag var ung så när den brukar sås vet jag inget om.

Kommentarer är stängda.