Dags att svetsa ihop 400 kg stål till lastarfästet. Det blev litet avbrott med en hel del andra jobb och så var jag en vecka i Sverige. Nu är i alla fall hålen borrade i alla plattorna – det måste göras medan man ännu orkade lyfta upp dem till pelarborren.
Det blev en hel del diskussion om mina ritningar och jag började fundera på nytt och rita om. Genom att flytta lastaren framåt kunde jag hålla processorn tillräckligt nära traktorn och fick rum för bättre stödplattor. En platta på 20 mm håller inte mycket utan det är vinklarna som är det viktiga. Nu lyckades jag få övre processorfästet bakom övre stödplattan och behöver bara ta ur ett par centimeter ur stödplattan för processorn. Den får absolut inte flyttas mera nedåt.
Fästet bakifrån.
Fästet från sidan.
Hacket i sidoplattan visar att lastaren är flyttad framåt. Det ger inga egentliga nackdelar men tyngdpunkten blir bättre. Det är bara bakrutan som inte kan öppnas så mycket men det är inte så viktigt. Oljefiltret utanpå processorn går nu att öppna också då den är fäst vid ramen vilket inte var fallet ifråga om den ursprungliga monteringen. Man fyller också på olja den vägen så underhållet blir lättare. Att flytta processorn nedåt är helt uteslutet för den vill redan nu ta i stubbar och stenar. Jag har brutit av kedjan för svängning ett par gånger då jag backat och inte sett hindren. Ofta är hela området kring processorn täckt av kvistar då man kör ludna granar genom processorn.
Det var litet problem med att skära kanterna för den dubbla V-fog (X-fog) som jag svetsade i 20 mm fästplattan. Det var betydligt svårare att skära snett än rakt genom plattan fast man kunde tro att det är lätt att skära av kanten. Jag var tvungen att sätta fullt flöde på acetylenet med det största skärmunstycket (nr.4 i AGA X11). Det var förvärmningen som inte fungerade så bra då munstycket var snett riktat. Det gick bra ett par centimetrar men sedan måste plattan värmas på nytt. Jag kollade på nätet och visst kan man skära snett också riktigt snyggt men med dyr utrustning med tre munstycken …
Till sist hittade jag ett bra tips att sätta ett järn som stöd för munstycket och det gick mycket bättre än med AGA:s stödrulle.
Det ser inte så vackert ut men man kan lätt knacka bort dropparna med huggmejsel.
Här ser man skillnaden mellan rullstöd (nedre sidan) och linjalen i förra bilden (övre sidan). Till höger är kanten slipad litet med vinkelslip men till vänster är den enbart skuren. En riktig svetsare får väl slaganfall av den dåliga skärningen men med många sliptrissor lyckas jag så småningom få till stånd en svetsbar fog.
Svetsningen kan börja och jag har skruvat fast ett mellanstycke vid plattorna för att få dem på exakt rätt ställe. Mellanstycket behöver jag egentligen inte eftersom lastaren kommer direkt på den här plattan. Det är avsett att fästa lastaren vid en vagn. Då jag dragit två bottensträngar på var sin sida om mellanstycket kan det skruvas bort. En svetsfog får alltid till stånd en dragning och då jag svetsat bottensträngen på ena sidan så vänder jag plattan och svetsar bottensträngen på andra sidan så att bitarna dras tillbaka. För den här X-fogen på 20 mm platta behövs det två breda svetssträngar och sedan två sidosträngar.
Till svetsandet använder jag 4 mm elektroder OK46. Jag svetsar med den gamla transformatorsvetsen som farsan köpte på 50-talet. Jag har också en ny inverter men den var en besvikelse för det är betydligt lättare att svetsa med den gamla. Intressant nog diskuterade vi svetsar med vår granne i Medåker som är svetsare till yrket och han tyckte också att gamla svetsar är bättre än de nya med elektronik och rackerier. MIG tyckte han inte alls om för svetssträngen blir så hård att den är besvärlig att bearbeta. Så jag håller mej till den gamla transformatorn och OK46 fastän OK48 lär ha bättre hållbarhet. Det kan hända att de är bättre för riktiga svetsare men för en klåpare som jag är OK46 (rutil) lättare att använda.
Strömstyrkan är litet oklar för den gamla transformatorn har en mindre exakt skala – det är bara en koppartråd som går upp och ned tillsammans med transformatorns kärna. Noggrannheten är väl kring 30-50 A. Jag körde 4 mm elektroder med 200 A (tror jag). Åtminstone sprakade och spottade de alldeles tillräckligt så det kan hända att strömstyrkan var litet högre men jag ville inte dra ned den för att inte minska inträngningen i plattorna. Tjocka plattor kyler ganska effektivt svetssträngen och den får inte bli för kall. Sedan kom jag på den lysande idén att över nätet beställa en tångamperemätare med max hold, dvs. den håller kvar visningen av maximala strömstyrkan. Då kan jag efter svetsningen se ganska exakt vilken strömstyrkan varit – får man hoppas. Det är svårt att se på mätaren tillika som man svetsar.
Det blev långa strängar och lustigt nog tog det mest på bakbenen. Man måste spänna alla muskler för att föra elektroden jämnt och precist framåt utan avbrott och det tar på. Jag försökte få en så bekväm ställning som möjligt men det var svårt eftersom jag inte orkade lyfta upp plattan på bordet. Och ju mera jag svetsar ihop desto tyngre blir fästet.
Så här ser svetsen ut förrän den är slipad. Inte så vackert men man får hoppas att det håller. De streck som man ser ovanför svetsen är då jag ritsar med den nya pinnen så att den skall tända ordentlig förrän jag börjar svetsa.
Nu är det bråttom att svetsa ihop fästet för det har blivit kallt och lär bli ännu kallare. Litet misstänksam är jag för ett kallt oktober och november slår sedan tillbaka så vi får en alldeles för varm vinter med dåliga vintervägar i skogen. Jag skulle föredra en varmare höst och en kallare vinter.
Nu uppe i 400kg, betyder det 380kg stål och 20kg elektroder? 🙂
Du kan ju alltid sätta fler lastpallar under så avlastar du bakbenen, svetsfogarna blir bättre om du svetsar avslappnat och så känns det så mycket bättre efteråt.
Inte enbart elektroder. Det kommer många kilo skruvar också. Dessutom köper jag en stor bit till för stödvinkeln efter det jag ändrat ritningen. Det blir troligen över 400 kg fast då har jag inte räknat bort de bitar som möjligen blir över.
Det är problematiskt med högre bord för jag måste lyfta upp bitarna. Jag har nu i alla fall dragit fram mitt gamla svetsbord (helt i järn). Det är sämre än pallarna för jag kan inte lika lätt flytta det med pumpkärran – måste hitta på nån ställning. Och då jag skär metall med gas så vill jag gärna ha det ganska lågt. Annars tänder jag eld på sockorna :-).
Idén med tångamperemätaren är bra…men troligtvis tyvärr bara i teorin, för dom har oftast alldeles för snabb reaktionstid för just den här sortens mätningar där det i tändögonblicket i praktiken ju handlar om en momentan kortslutning och inte den ström som sedan flyter när ljusbågen brinner. Du får alltså ett för högt värde.
Men om en medhjälpare sköter tången och klipsar på den först då stickan brunnit några sekunder, så jodå, då funkar det.
Nu ser ritningen med ordentligare förstyvningspattor fram&bak betydligt bättre ut…men hindrar någon detalj på processorn att du ännu lägger en lodrät förstyvning ungefär mitt under “lådan” mellan fram- och bakkant så inte den bakre förstyvningen sviktar inåt-framåt av processorns tyngd?
Precis mitt på ryms ju inte pga fästörats nedre skruv, men kanske ungefär där? http://kuvapilvi.fi/k/ybfp.jpg
Jo, det kunde vara bra. Som sagt så är ritningarna inte på något sätt slutgiltiga och ändras litet hela tiden.
Jag köpte inte tångamperemätaren bara för svetsen utan behöver den ofta för andra mätningar. Den har flera olika hold-funktioner men jag måste vänta och se hur de fungerar i verkligheten. Egentligen ville jag ha en som sätter hela kurvan i minne men de är alldeles för dyra. Den jag köpte kostade bara kring 40 euro.
Imponerande energi och vilja att satsa på skogsbruket. Kan det vara ekonomiskt försvarbart att
befatta sig med skogsbruket. Att betala för att få slita ut kroppen.
Virkespriserna går ner och kvalitetskraven på stock höjs och så har det varit i runda tal 70 år.
I förra veckan presenterade UPM ett bättre kvartalsresultat än väntat.
Alla nyhetsmedia var på hugget och varje man och kvinna som uttalade sig spekulerade om höjd dividend.
Skulle det bli 80 cent eller tom 1 euro per aktie.
Ingen representant för skogsägarna syntes till med förslag om höjda virkespriser!!??.
Ingenting lönar sej (utom att ha aktier) men skogsbruket är mycket mindre olönsamt än jordbruket just nu. Om man alltså gör jobbet själv. Att ha andra att gallra och sköta skogen är mycket olönsamt. Så som vi sköter skogen så är nästan alla inkomster netto minus investeringarna och litet bränsle. Eftersom vi inte kalhugger så behöver vi inte heller plantera och slåss mot gräset. Också skräpvirket används till flis. Energivirket har stigit ganska bra och börjar redan konkurrera med massaveden även om det förstås är litet upp och ned hela tiden. Så vi är inte helt inriktade på stock.
Numera är skogsbruket så mekaniserat att man har mera problem med fläsket än med att slita ut kroppen. Jag tar vara på alla möjligheter att röra mej med motorsågen. Gymfaktorn är ganska betydande och jag sparar en hel del gymkostnader :-). För att nu inte tala om att jag trivs i skogen. Det är en ganska billig hobby …
Jag anser att skogen i framtiden kommer att producera mycket annat än stock då man beaktar alla produkter som kommer att ersätta oljan. Och det är inte få. Kanske man borde köpa aktier i skogsindustrin och vidareförädlande industri ?
Skogsindustrin kan säkert i framtiden producera nya produkter av skogsråvarorna. Några betydande
summor kommer det inte att ge under min livstid.
Sen kommer den viktiga frågan. Hur ser kopplingen till virkespriserna och bättre lönsamhet för
skogsägaren ut?
Svårt att förutspå men med ökad efterfrågan brukar priserna stiga. Efterfrågan är i sin tur mycket beroende på internationell utveckling och den är mycket vansklig att bedöma.
Som jag ser det så kan vi själva närmast syssla med att spara på utgifterna och göra jobbet själva. För oss var det nu nödvändigt att investera i en ny lastare och bygga eget fäste för att kunna köra med gallringsprocessorn. I annat fall hade vi blivit tvungna att börja köpa tjänster och jag räknar med att den här investeringen lönar sej på litet längre sikt. Den gamla lastaren var över 30 år gammal och ganska så lappad. Det lönade sej inte mera att svetsa på den eftersom den var för svagt byggd redan från början (80-talet). Om den nya lastaren håller ihop i 30 år den också så bli det bara kring 400 euro per år. Och en hel del jobb men det är ju bra att inte ha fritidsproblem …
Den nya massafabriken Äänekoski kommer, antar jag, att använda samma mängd ved oberoende av om
allt görs till sellua för pappersindustrin eller om en liten del sellua säljs till textilindustrin.
Att priset för propsarna skulle stiga är en önskedröm. Besluten om skogsindustrins vinster
fattas av aktieägarna, inte skogsägarna. Aktieägarna prioriterar dividenderna, blir det en svacka i
lönsamheten är det virkespriserna som sänks inte dividenden.
Stock är enda sortimentet som ger lite pengar. Energived ger i bästa fall en liten timlön för
avverkning och transport, det mesta blir talkoarbete.
Vad varenda finländare vet är att aktieägare får dividend varje år, om (börs)bolaget gått bra. Om bolaget inte går bra så trimmar nog ekonomen eller styrelsen till det. Målet med ett bolag och företagandet att det skall ge vinst. Varför skall man annars låna pengar och ta stora risker. Anställa och bråka med folk som är sjuka, lata vårdledig mm. Arbetsplatser skall nog finnas men ingen får förtjäna pengar. Alla kan inte heller vara kommunalt eller stadsanställda. Nu lever vi i en global värld och konkuransen är stenhård, vinn eller försvinn.
Desto mera finska aktier finländare äger desto bättre för finska aktiebolag. Då är det inte amerikanska pensionsfonder som flyttar knappnålen på världskartan där det ger minst vinst för tillfället och sedan stänger ned. Äger du aktier kan du, vi vara med och bestämma. Vårt, byns, regionens eller landets bästa.
Finns det inget bolag som köper virke så finns det inget bolag att sälja virket till.
Tyvärr tror jag aborrfiskaren har rätt! Dom gamla skogsindustrirävarna Serlachius, Schaumann osv såg på ett annat sätt på skogen än vad nutida finansvalpar gjorde när dom kom till styret. De sålde bort så gott som all
skog som industrin hade med motiveringen att avkastningen var under 3%, alltså på tok för låg, så därför skulle egen skog säljas och pengarna investeras.Vilken signal gav detta till skogsägarna månne? Farsgubben
sålde nådens år 1974 en större rotpost och fick då för massaveden i vår valuta ca 15 €/ kubik. Jag får i år
19 €/ kubik (!) så visst har priserna stigit under 42 år, eller hur. Lägger man därtill att på -74 var det arealbeskattning endast som gällde, vilket jag också betalt för min skog under större delen av dess utveckling,
men jag hamnar dessutom att betala kapitalskatt på försäljningsvinsten när jag säljer. Tar man i beaktande
detta plus betydligt strängare kvalitetskrav, mätmetoder som av ngn outgrundlig anledning aldrig gynnat
skogägaren osv så blir nog saldot ett väldigt långt minus. Bara den haken att hugger och gallrar man inte så blir det ingen tillväxt och ingen försäljning och ett ännu längre minus. Precis som Nisse skriver så varierar priset på energivirke våldsamt. För två vintrar sen var skillnaden till massaved 50 cent/ kubik på
leverans (29,50/m3 för energi) och nu bjuder man 16 €/m3 på leverans, 9€ på rot. Man skyller på lågt elpris (vilket ju vanliga konsumenter aldrig ser för man kan ju höja distributionen åt dem!) men jag tror
också att en väldigt stor bidragande orsak är Äänekoski som ska köras igång och då får ju inte massaveden
vara för dyr ej heller får tillgången riskeras med ett gott pris för energin. Lusläser man Nisses skriveri så ser man att pga att råvaran är för billig och lönerna för höga finns ingen annan möjlighet att sköta skogen,
speciellt ungskog, än att göra det själv på mer eller mindre talko. 7 €/m3 skillnad på energived mellan leverans och rot är just precis talkoarbete! Det är väldigt synd, för med den förda prispolitiken kommer vården av ungskogarna att bli eftersatt. En någorlunda hygglig skogslastare kostar ca 1000m3 massa brutto. Dock tillkommer traktor, vagn, avverkning, bränsle + i bästa fall ett blygsamt lönekrav för den
självverksamme skogsägarn. Industrin drar även fruktansvärt bra nytta av det rådande läget inom lantbruket som tvingar gubbarna till skogs oberoende om prisnivån är för låg eller inte. För så har det
alltid varit av födsel och ohejdad vana att pinar du bonden så far han till skogs eller så sparkar han ut
en gavelvägg och förstorar, men även då far han till skogs!!
En köpare kan inte köpa virket billigt om det inte finns ett TOK som säljer billigt. Ännu finns inga tvångsleveranser. Skyll sedan då på köparen, det är bara att titta sig i spegeln vem som gjorde dålig affär.
När jag körde långtradare sade min arbetsgivare “jag kör inte en enda dag på förlust, då får bilen stå”
Jag lade det bakom örat men odlade i 10 år till på förlust.
Hörde nyligen att vissa sågar inte har någon truckchaufför kvar så långtradarchauffören måste själv lyfta på planklasset som skall till någon hamn.
En på mitt jobb köpte 4 m3 ved och betalade 300€.
Jag tycker också virkespriserna är på tok för låga. Men dividender kompenserar lite.
varför använder du två bitar istället för en stor platta där som lastarn kommer fast?
Det gäller att fundera ut vilket som är det minst dåliga alternativet. Vi sparade i skogen under 30 år medan jag jobbade i Otnäs och sålde ganska litet. Men sedan var behovet av gallring och också avverkning av stock betydande. Då de stora granarna började få röta så gällde det att såga omkull dem kvickt och minimera förlusten. Då var en del redan 70 cm i diameter men till all tur har vi köpare i Kymmenedalen som köper svarvstockar som får vara grova (och krokiga). Och till och med ha litet hårdröta …
Skogen växer hela tiden och man måste i något skede sälja. Just nu är det i alla fall gallring som är viktigast och därför håller jag på med fäste för gallringsprocessorn. För hand blir det inte till nånting i gallringsskogarna. Däremot får man ganska snabbt ihop kubikmetrar med motorsågen där det finns stora träd.
På tal om flis så är det inte litet olja och pengar man sparar med fliseldning. Vi har inte byggt 100 000 euros flisvärmecentraler utan jag har knåpat ihop egna system som inte har varit så dyra men har i alla fall en 60 kW flispanna numera. Jag har också sålt energived då priset var nästan samma som massavedspriset. Och med tanke på att det inte finns kvalitetskrav på energived så är det nästan lönsammare.
För att jag inte hittade en tillräckligt stor bit (orkade inte köra så långt). Och jag hade tillräckligt med att pusta kring de bitar som jag svetsar ihop. För övrigt hade jag inte kunna borra hål i en enda stor bit för min pelarborr är inte tillräckligt stor.
På ritningarna finns inte förstyvningarna med. Jag tänkte göra som Peik föreslog och sätta ett par järn tvärs över plattan ännu – men de svetsar jag in till sist.
Min verkstad klarar inte av alltför stora delar men med hjälp av motorlyften hoppas jag i alla fall klara av fästet. Denlyfter 400-600 kg och är på hjul.
Visst är det ganska amatörmässigt men så är jag också en glad amatör i verkstaden :-).
Största risken med skogen i Finland idag är att den också hamnar i EU byråkratins kvarnar. Då är det nog slut med romantiken i skogen också. Man minns ännu hur roligt det vara att jordbruka före EU. Man satte sin energi på åkrarna och inte i kontoret.
Nu har Finland kört ner flis och torv. Vedeldning är under luppen. Vindkraftverk motarbetas på alla plan. Nu skall kolkraftverk förbjudas. Då är det bara kärnkraft kvar, elpriserna trissas upp så det ger lönsamhet.
Det som marknaden inte rår på så är det bara politiska beslut kvar.
Själv var jag till skogsvårdsföreningen och anmälde mig som svikare. Jag håller på och instalerar bergvärme.
Virkesköparen hade redan gjort det. Min orsak är främst tidsbrist. Bergvärme instalationer kommer att bli dyrare när vedeldningen regleras.
Att myndigheterna har vedeldningen under luppen beror naturligtvis på att dom trots
långvarigt funderande inte hittat ett sätt att beskatta veden. Enda uppvärmningsformen som
inte ger staten inkomster!.