Vi får vanligen tre exemplar varje fredag av Landsbygdens Folk. Det är inte alls för mycket för Henrik och brorsan skall också ha eget exemplar. Vår postlåda är alltså postcentrum här. Både Heimbackas och Riibackans post kommer till den. Men i fredags kom det FEM exemplar …
Datamaskinerna fattar inte att Nisse Husberg och Nils Gustaf Bernhard Husberg är samma person. Likaså kommer det ett exemplar till Bernhard Husbergs dödsbo och ett till Bernhard Husbergs sterbhus.
Snart kommer vi att få SEX exemplar för jag har nyss bytt namn och då får naturligtvis “Nisse Nils-Gustaf Bernhard Husberg” också ett eget exemplar :-). Namnbytet blev nödvändigt eftersom de enkelspåriga byråkraterna inte kan få in i sina trånga skallar att mitt namn alltid varit Nils-Gustaf och tilltalsnamnet Nisse. Det står till och med Nisse Husberg på min doktorsavhandling men byråkraterna kan absolut inte flexa nånting. Man kan bra byta ut dem mot datamaskiner och det skulle inte bli ett dyft sämre. En del säjer att de inte vill prata med en datamaskin utan vill ha en levande människa att diskutera med i all service men då har de inte tänkt på att en byråkrat är ännu värre än en maskin.
Landsbygdens Folk är en utmärkt tidning men fem exemplar är ändå litet i överkant …
Välfärdsproblem, bättre för många än ingen alls. Du kan txp spara dem, vid någon tillfället sätt dem i en stålcylinder och mura in dem i en vägg vid ett lämpligt bygge. Skogskran på framsidan, bra innehåll och något underligt språk. När någon ur kommande generation finner dem. Papper och trycksvärta står sig vid rätt lagring i 500 år. Men kan läsa dagens lagrade ettor och nollor. Mina disketter är redan nästan omöjlig att tyda.
Jag har alltid varit av den åsikten att papper är väldigt bra lagring. Bara eld kan förstöra det. Men dagens digitala arkiv kommer det att bli stora problem med. Vi borde snabbt utveckla lagstiftningen för arkivering av digitalt material. Man kan inte lämna arkiven åt firmor som mitt i allt går i konkurs.
Jag har egna arkiv med hårdskivor som jag kopierar över till nya hårdskivor hela tiden. Det går bra för de nya är alltid mycket större. Min första hårdskiva var 10 Megabyte … Nu är de en miljon gånger större och mycket billigare.
Här kom det 2 exemplar denna gång då sonens dödsbo är skogsvårdsföreningsmedlem. Det är helt OK för det är adresserat till dödsboet men ibland får han reklam och erbjudanden om saker dom anser att han behöver i eget namn och då smärtar det förstås till i hjärtat.
Jo, byråkrati och datateknik är hopplösa, kombineras de dessutom kan man lita på att inget händer innan man lagt sig till ro i träfracken. Det tog ett halvt år att få fackföreningen att inse att frun och jag som bor på samma adress och hör till samma fackförening INTE behöver samma tidning i två exemplar. Men en byråkrat kan inte dra slutsatsen att två människor med samma släktnamn och samma adress kanske bor i samma lägenhet och kan läsa EN tidning i tur och ordning…
Och Microsoft har ju redan löst KIKY-problemet med förlängd arbetstid – det går betydligt fler timmar per år att stirra på de där rullande bollarna innan något händer i datorn än vad regeringens beslut innebär! Det (sorg)lustiga är ju att datorer från 80-talet med klockfrekvenser på något tiotal MHz fungerade tio gånger snabbare än dagens med sina 100 GHz. Dessutom kunde man fila och fixa med hexadecimalkoderna om något sk-t sig, idag frågar den bara om jag skall skicka Report till Microsoft då allting slutar fungera…
Enda hoppet är att elektriciteten tar slut så totalt att ingen dator i världen vaknar mera.
He-he, så känns det ibland. Fastän jag jobbat med datamaskiner sedan 1970 (eller kanske just på grund av det) så kan jag bli så f-d på eländet. Det är ett av världens mest korkade påståenden att datamaskiner skulle vara “intelligenta” (utom om man jämför dem med byråkrater). Dessa två har en mängd likadana egenskaper. Båda fungerar enligt helt inflexibla regler och kan bara jamsa upp och ned samma sak.