Vädret har också digitaliserats. Det är bara +1 grader eller så -20 grader och hoppar fram och tillbaka mellan dessa temperaturer. Förra veckan var det nollväder och den här veckan tycks det bli -20 grader. Vi hade -21 i natt och det är ganska kallt i mitt arbetsrum eftersom det blåser från norr. Man behöver inte gå ut för att veta varifrån det blåser utan man kollar bara vilka rum som är kallast :-). Men vi har fin ventilation och det är så frisk luft här hos oss …
Visst kunde man gå ut och hämta ved – eller så kläder man på sej litet mera. Ju latare man blir desto mera börjar man tycka att det enklaste är att klä på sej mera – och det är också billigast. Så jag sitter med filttossor och ytterkläder och sysslar med deklarationsarbete medan jag väntar på att traktorn skall bli uppvärmd och solen skall knäcka ryggen på den värsta kylan. Solen är redan riktigt effektiv. Då jag lastade av ett stocklass i går så blev det +20 grader inne i hytten och svetten började rinna så jag fick ta av mej mössan.
Jag hade bråttom att köra upp vägarna så de skulle frysa under de tre kalla nätter som var lovade. Och med -20 så fryser de bra till. Det behövs också för de stora tallstockarna väger en hel del. En del av lommarna måste jag lyfta på lasset en ända i taget. Tallen är en hel del tyngre än granen. Det var inte små tallar som blivit “sparade”. I går fick jag fyra stockar på fem meter (4,9 meter) från en av tallarna nedan. Rak och fin utan kvistar ända upp till toppen. Men så växte den inte heller alldeles i skogslaggen då tallarna är kvistiga “buskar”. Vissa kvistar börjar närma sej 15 cm i grovlek …
De långa raka tallarna med liten krona är bra att fälla. Jag fällde tallarna ovan rakt ned i en ungskog och inte ett träd brast … Stammarna for nätt mellan träden (kronan föll i en öppning). Det sparar ungskog. Annars så ser man bra skillnad mellan 40 år gamla nödvuxna granar och nya friska plantor men jag lämnar allihopa kvar för att hålla tillbaka gräset och hindra att de blir alltför kvistiga. Senare plockar jag bort de nödvuxna klena granarna till kvastskaft för de är mycket starka. Jag köper inte några svarvade kvastskaft för de brister så fort man börjar sopa. Rena skräpet.
Till sist en bild av våra oerhört effektiva mössfällor. De har tömt alla husen på gnagare så nu måste vi köpa mat åt dem – och det gör vi så gärna.
Vilka fina stockar! Har du räknat hur många liter i medeltal varje stock är? Torde vara en hel del. Per stock är det säkert vikt i dem. Tyngsta lasset däremot upplever jag att man får med
klenstock eftersom de är så lika och jämngrova så de faller så tätt att det inte blir luft i lasset. Kvastskaften
händer att blir köpta men tiden då jag hade grisar så var alltid utan undantag skaftet till “dyngskrapo” av
underväxt gran. Lite tyngre men mycket starkare!
Nä, jag har inte räknat ut medeltalet men de största stockarna på 50 cm och 4,9 m längd är kring 1 kubikmeter. Det ser litet bättre ut än det är i verkligheten för en del var laggträd med grova kvistar. Tyvärr hade en del grova kvistar redan torkat och då duger de inte till stock. Så jag har ganska grova tallpropsar också. Vikt var det minsann i lasset och jag var glad att det hade frusit på ordentligt och att vagnen var gjord för 10 ton.
De nödväxta små granarna är riktigt kvalitetsvirke som jag sparar, barkar och låter torka till kvastskaft. Man blir bara arg då de köpta svarvade skaften brister hela tiden. Jag tänker också börja spara litet större nödvuxna granar till byggnadsvirke (osågat). Som rundvirke håller de mycket bättre än motsvarande sågat virke.