Så plockade jag fram den gamla plogen efter många år av tallriksharvande och direktsådd. Gröngödslingsvallen måste nämligen brytas och då jag inte kunde hacka den på grund av att det regnat hela hösten så måste den plöjas. Jag har läst att man kan direktså efter vall om man hackar noggrant men jag tror nog att plöjning är bästa sättet att bryta vall.
Den gamla Överum tegplogen är en fin maskin men den börjar vara litet glapp både här och där. Den har varit med om nyodlingsstubbar och stenar så ristarna är litet vinda men visst går den bra än. Ganska många smörjpunkter har den fastän en plog inte har många rörliga delar. Men den går bra och fastän jag var litet rädd att den ohackade vallen skulle krångla så gick det som smort. Troligen hade den tidigare snön och regnen vräkt omkull vallen så grundligt att då jag plöjde så syntes inget alls av den.
Nu plöjde jag också för första gången med stora Zetorn (ZTS 14245). Det var bra med en fyrhjulsdriven traktor med många hästkrafter den här hösten men visst var det ganska mört och lättplöjt. I jämförelse med gamla Zetorn (8011 -75) som är bakhjulsdriven så var det i alla fall betydligt svårare att svänga. Den lilla Zetorn snurrade runt på fläcken då man hade plogen upplyft och stod på ena styrbromsen.
Det var ganska mörkt också mitt på dagen och jag så inte alls käppen som jag satt i andra ändan för att få ryggen rätt ställe så den blev inte riktigt rak. Men efter ett par varv gick det att räta upp fårorna. Jag hade egentligen tänkt använda den nya eFarmer appen och köra med GPS men den fungerade inte. Det var i alla fall smidigt att ta direktkontakt till Holland via appen och fråga om min licens (som jag hade betalt). och efter en stund så var mitt konto aktiverat och appen fungerade. Nåja, nästan. Jag har en GPS-dosa som via Blåtand håller kontakt med mobiltelefonen och den låg vid vindrutan. Ibland visade den rätt och ibland vandrade den över åkern litet hipp som happ. Jag skall sätta den i en plastdosa på taket i dag så får vi se om det blir bättre.
Tills GPS börjar fungera ordentligt är det den gamla famnkäppen (utanpå plogen) som gäller. Jag mäter alltså upp mitten på åkern och lägger en rygg där. Sedan plöjer jag runt den tills det är lika mycket kvar på sidorna som i ändarna och kör till sist runt åkern.
Det är inte bara på åkern som moderna verktyg används. Jag tittade på Volvon och konstaterade snabbt att det behövs datamaskin och program för att kunna felsöka då allt mer börjar bli elektroniskt. Detsamma gäller Ducato från 2006. Till all tur hittade jag en firma i Örebro (eller Hong Kong) som säljer program för felsökning och programmering av bilstyrsystem. Trimmarna brukar använda dessa. Nu väntar jag på leverans från Hong Kong och till dess får bilen stå för inte får man nån reda på vad där är fel utan elektronisk felsökare. I alla fall fick jag Volvos verkstadsprogram installerade.
Det var inte lätt för de måste installeras på Windows. Jag har ju bara Linux på alla datorer så jag måste köpa en gammal bärbar med Windows. Folk påstår att Linux är besvärligt men det är rena barnleken mot att slåss med Windows då man använder nånting utöver det allra vanligaste. Linux är ett öppet system och man kan lätt gå in och ändra på det som behövs (med litet hjälp från nätet) men Windows är ett stängt system och det krävs en massa knep för att få igång nånting. Bland annat måste jag byta version på Internet Explorer tillbaka till 8 förrän programmen fungerade. Och så måste jag stänga av alla uppdateringar för de får programmen att sluta fungera.
Ibland så vill man tilbaka till den tid då allting var enkelt. Det var tungt arbete rent fysiskt men det tog inte på nerverna som de nya krångliga systemen gör. Utveckligen gör det lättare på en front men den är minsann inte utan nackdelar heller. Så det är mest två steg framåt och ett tillbaka och i värsta fall ett steg framåt och två tillbaka utom inom byggbranschen där det har varit ett steg framåt och tio tillbaka med alla mögelhusen.
Farsan var ganska intresserad av nya uppfinningar och åkte ned till smedjan allt emellanåt för att genomföra förbättringar och tillverka nya maskiner. En del hamnade på högen med oanvändbara maskiner (där också nya fabrikstillverkade maskiner fanns). Få nu se hur de nya programmen och elektroniken klarar sej. Det finns en hög för oanvändbara på den sidan också …
/Nisse
https://huutokaupat.com/fi/nettihuutokaupat/12/tyokoneet
Här kan du hitta en begagnad växelplog till samma pris och mindre problem en med alla moderna rackerier.
Jo, men gamla Överum fungerar bra och så litet som jag använder en plog så känns det onödigt att byta även om man får en växelplog billigt. Jag vet att den gamla tegplogen fungerar bra men jag vet inte hur en växelplog fungerar. Det är också bra att kunna plöja med de mindre traktorerna som inte orkar lyfta en växelplog.
Det fungerar Överlag bra att direktså i vall. Men t.ex i år så märkte man nog att marken då inte klarade av lika bra stora regn. Jag har själv börjat plöja lite mer vid sidan om lättbearbetning. Kanske är det pga att om man slår över till eko så är väl plöjning mer eller mindre en standardåtgärd? Om jag slår över beslutar jag i ett senare skede. Tror att det finns många jordbrukare som funderar.
Det är en orsak till att jag INTE börjar med eko-odling. Rent vansinne enligt min mening att slösa brännolja i stora mängder då man måste bearbeta hela tiden för att hålla ogräset nere. Ett eventuellt glyfosatförbud leder bara till att jag slutar odla helt (eller övergår till ogräs- och bidragsodling). Rent vansinne det också. Människan tycks vara riktigt genomkorkad och springer bara efter olika “trender” utan att använda huvudet till annat än att ha mössan på …
Sedan blir jag alls inte förvånad om det slår om och töntarna börjar kräva att vi sprutar mera och gödslar mera då maten börjar tryta. Nån sorts medelväg och sunt förnuft tycks vara omöjligt.
Jag tror egentligen inte brännoljeåtgången ökar… Visst, det kräver en del mera på/inför skördegrödorna men det fordras väl inte skördegrödor på mer än 30% av arealen. Råkar man hitta (eko-)nötgård med gräsbehov kan man klara sig med ännu mindre svart areal iom att man får kvitto på att även grässkörd blivit såld. Resten blir då olika typer av gröngödslingar inför kommande skördegrödor. Och att hålla vall livskraftig kräver inte mycket bränsle… Även på ekogårdar torde det vara möjligt med lönsamma viltåkrar, vilket ju tydligen är förmyndarnas högsta prioritet… Så bränslet är nog inget bekymmer, sånt pumpas upp alla dagar. 🙂 Och lönsamheten verkar inte heller vara nåt problem för närvarande. Det som bromsar ekoutvecklingen för min del är väl främst den ökande byrokratin(jo det är faktiskt möjligt), tistel och svikande tro på den egna förmågan. Tills vidare funkar odlingsstrategin helt ok trots konventionellt…
Jag tänkte närmast på ogräsbekämpningen som kan kräva en hel del jordbearbetning. Just nu använder jag ytterst litet brännolja eftersom jag inte jordbearbetar alls (utom vallbrytningen). Det går inte mycket till direktsådden och ganska litet till tröskan också. Jag vet inte om man kan hålla nere ogräset med slåtter i vallen ?
Varför ska diskussionerna runt eko/konv odling alltid vara så svartvita. Lite av varje funkar bäst. Man utnyttjar de naturliga resurser gården har så långt det är möjligt och kompletterar med “konventionellt” där
det behövs. Har man t.ex mycket ogräs är det dumt att inte spruta. En bekant som prövade på eko men gick tillbaka till vanlig odling noterade att “märkväädit va en påsadyngssäck kan skyyl över fatisdomi bra”!
när han gick tillbaka till “behovsanpassad odling”. På tal om mögelhusen. Har för mig att varje bygge ska ha en ansvarig byggmästare. Densamma lyfter även alltid arvode, men var finns han när kåkarna ramlar ihop under snötyngd, fuktskadas, möglar bort etc. Har med förvåningens finger i häpnadens mun noterat de sista åren hur t.ex bergullsbalarna vid offentliga byggen som bibliotek, hälsovårdscentralen osv ligger otäckta veckovis i hällande regn. Behövs ingen vidlyftig examen att vid delsyn (om sådan ens företas) se till att det kommer under tak. Likaledes vet ju varenda kotte som hanterat bergull hur lätt den är att få torr när den en gång är våt. Häromkring så är sgs alla offentliga (och även andra) byggnader mögelskadade som byggdes på 70-talet. Nyare byggnationer räcker det med ett par år. Undrar än en gång: var finns ansvarige byggmästarnas ansvar? Med arvodet borde följa ett ansvar och ersättningsskyldighet som drabbade fastighetsägare/byggfirmor kunde kräva eftersom man uttryckligen betalt för övervakning av bygget.
Jag är av samma åsikt – det skulle behövas ett mellanting mellan eko och “konventionellt”. Men det är omöjligt för byråkratin känner inte till något sådant. Den minsta lilla droppe glyfosat eller konstgödsel gör att vitt genast blir svart …
Hela byggbranschen är helt förstörd. Ingen tar ansvar för nånting på längre sikt. Och så försöker de lappa ihop systemet med mera regler, mera inspektörer och mera byråkrati. Inget blir bättre men nog dyrare … Det är inte bara byggbranschen som mår illa utan hela systemet med regler och inspektörer är sjukt. Vi börjar få allt mer fogdar som godtyckligt ställer till med fan för alla som gör nånting. Inkompetenta töntar som enbart kan lusläsa regelboken men inte tänka själv alls. Var slutar det här ? Med tio fogdar för varje arbetande ?
(Sedan kan man ju tänka på hur det gick i London med Grenfell där tory tog bort alla inspektörer och regler – “marknadskrafterna” satte genast in billigare isolering som brann som olja: 70 dog … Förr kom timmermännen från samma by och du nåde om de slarvade – då var ryktet förstört. Nu sätter pamparna firman i konkurs och flyttar till en ny stad …)
Ett alternativ vore om ett tiotal bönder slog ihop sina påsar och grundade ett aktiebolag med inriktning på ekologisk dikodrift. Som det är nu driver 10-40ha´s spannmålsodlingar runt utan mål eller mening för att tala om ekonomi. Om bara möjligt grannar så man kommer åt att förstora åkrar genom sammanslagning och kommer åt synergieffekter. Vid byggarbeten och skördetoppar är man flera händer och sedan kunde de flesta lönejobba eller syssla med något vettigare på sidan om. Anställa någon tex est att sköta rutinarbetet. Tänker man svensk så ger det här möjligheter och finskt ger det bara problem. Vill man gå ur det hela säljer man sina aktier och vill man generationsväxla så kan man ge över sina aktier till sina barn utan att de måste jobba med jordbruk.
Somliga minns femtiotalets maskinringar och talkon(gemenskap) med glädje och somliga med förskräckelse.
Tacka sin skapare när man(de) fick sin egen tröska,tork mm och blev självständig. Nu har pendeln slagit tillbaka och man måste överväga något nytt(eller gammalt) igen.
På det här viset slipper man köpa tillskottsmark för 17000 ha för att bli sin egen storbonde och vara livegen resten av livet och bli utbränd och till sist och dö med skulder.
Bra reflektion om pendeln per! I tiderna tröttnade bönderna på att stå sida vid sida på torget och bjuda ut med priser under varandra och komma hem med merparten osålda produkter. Man bildade andelslag för att kunna sälja med egen front gemensamt och slippa torget och spillet. Fungerade på köttsektorn några decennier tills drängen (andelslaget) blev husbonde och grundade marknadsföringsbolag i Ab form. Inte illa, men beslutsprocessen flyttades bort från medlemmarna i andelslaget. “Det är marknadskrafterna som gäller” var VD:n för Ab:s kommentar när prisdiskussionerna kom upp i andelslagets fullmäktige. Nådastöten för vår svinproduktion kom när HK och Atria börsnoterades för då blev plötsligt råvarans pris ett problem i kvartalsrapporterna. Den grisproducent som mot förmodan ännu tror på en positiv utveckling ska ha på klart att den vinst som marknadsföringsbolaget ev. generar slås ingalunda ut på råvaran, grisköttet, som ska vara så billig som möjligt utan går som dividend till aktieägarna. Andelslagen äger en stor del av aktierna och de mår minsann gott tillsammans med övriga aktieägare men de som byggt upp alltihopa i tidernas morgon, producenterna, ska hållas så vid pass nere att de har vattennivån mellan munnen och näsan! Inte mer! Annars blir som sagt råvarans pris ett problem i kvartalsrapporten! Andelarnas värde i andelsföretagen stiger givetvis i värde men tyvärr så har det ingen betydelse när foderräkningen kommer. Därför blir direktförsäljning i alla dess former igen ett sätt som vissa producenter
anammat att komma åt andelslagens/marknadsföringsbolagens/handelns marginaler. Fungerar så länge det gäller några få drivande företagare, men när alla är “back on scratch” dvs torget, då är cirkeln sluten
igen och dynghopen får ta emot det som blev över. Mjölksektorn klarar sig fint tillsvidare för Valio är ett
andelslag som marknadsför och vinsten kommer tillbaka till producenterna i form av hyfsat produktpris jfr
våra grannländer samt efterlikvid. T.om en lönsam export har man fått igång. Primärproduktionen på slakterisidan räddas endast genom att man skrotar andelslagen och delar ut andelskapitalet som aktier i marknadsföringsbolagena till andelsägarna. Får de åtminstone dividenden samt det ackumulerade andelskapitalet samt inbesparas en massa herrar
i andelslagenas ledning. Dessutom har varje aktieägare muntur på bolagsstämman. Låter rått, men
konstellationen på köttsidan idag med planekonomi i andelslagen och marknadsekonomi i marknadsföringsbolagen är som att försöka få fd Sovjetunionen att dra jämnt med EU! Må mjölkbönderna aldrig gå i samma fälla!
Just så som Du skriver om andelslagen tycks djurbönderna i Sverige ha gjort i våras…det hade jag missat totalt. Få se hur det lyckas i fortsättningen.
http://www.sverigesdjurbonder.se
Är det fel på aktieägarna som kräver dividend för risken eller bönderna som inte kräver betalt för sitt jobb. Utom på produsentorganisationsmöten och vidare i LF. Det är bara egen skog som man ropar i. Skicka inget till slakt på tre veckor om det inte ger resultat så be kineserna kommer hit och bygger ett slakteri. Slakterierna är ingenting utan något att slakta och då är bara aktierna några tomma skal utan löneutbetalning eller aktiedividend till ägarna. Nu är slakt stoppet inte så där bara men. Jobba gratis i trettio år är lättare en ta i på alvar i tre veckor får man en känsla av. Klart det finns risk att danskarna tar sig in men de är affärsmen
och inga talkojobbare.
När det nu i Finland finns två stora (och några små) affärskedjor som har mera makt en slakterierna. Har slakterierna inget att sälja(billigt) kan s och k inte köpa något billigt. De här kedjorna märkte själv att maskinhandeln stagnera och fick göra sig av med den, när det inte betalde rätt pris på produkten.
Nog är det marknadskrafter som råder men själv råder man för sitt handlande. Hur många har inte lånat pengar till en traktor som faller i värde , när man borde köpt aktier som stiger i värde.(Gårdagen garanterar inte hur morgondagen blir)
Är inte s och Metsäliitto också andelslag ? Bondeägda ? Ägda av folket !
När jag själv inte var karl nog att ta ut rätt pris av min produkt så via aktier så tar nog ekonomen på AB ut rätt pris på Ab´s marknad och jag tackar och tar emot, med mindre möda.
Jag tänker inte ge en stege till mina barn, och säga ni skall stå längst ned, hela livet. Nu låter det här enkelt
men jag har klättrat i 50 år till en nivå jag är nöjd med. Eller e ja ! Blir man nöjd stannar utvecklingen !
Visst är Metsäliitto också andelslag; men med skilt marknadsföringsbolag: Har själv varit andelsmänniska med fullmaktigeuppdrag i slakterisektorn i 15 års tid och i Avelstjänst och Faba i över 20 år, men den tiden är förbi. Har följt med inifrån alla bolagiseringar och vi ser frukterna av dem idag också. Marknadsföringsbolag ok, men fodrar mera tjänstemän än om andelslaget marknadsför direkt. En mellanhand, självskapad sådan till. På tal om utländska slakteriintressen så var det snubblande nära att mina affärskontakter i St Petersburg skulle ha köpt upp fd Karjaporttis svinslakteri i Lappeenranta. Nästans oanvänt med Bunssens maskineri, hade avnänts med 15%:s kapacitet i ca tio år, (det bästa som finns) invid naturgasledningen, et stenkast från 7 miljoner munnar i St Petersburg. Vi vet alla vad som hände med rubelkursen redan innan vår Vladde gick in i Ukraina och så hade ägarna ett för högt pris. När vi besökte området med allt i prima skick var det enda vi hörde råttpiparna och fågelskrämmorna. En produkt av rationaliseringsivern inom andelssektorn att lägga ner ett toppmodernt slakteri som producenterna betalt!!
Ännu en liten reflektion så inte har ju heller skogssektorn gått framåt nämnvärt de senaste 40 åren. Farsgubben sålde på rot ett skifte nåden år 1974 och fick som rotpris idagens pengar ca 13€/m3. Idag pratar vi om 15 € och är dom riktigt snåla, som nu, kan man få 18 € vid ett snabbt kontrakt som kan avverkas genast. 1974 kostade en ny Massey-Ferguson 148 3850€ märkväl, med motorvärmare! Däckfirman offererade nya däck till MF-390 idag, 3250 € + montering! 390:n kostade ny 25000 € på 1994.
Grisproducenterna blev lovade 1,50 € i grundpris när vi gick in i EU för över 20 år sedan. En nivå som inte än i denna dag realilserats. Julmarknaden 1990 fick jag 19,65 Fmk/kg (ca 3,30 €/kg) En skillnad som inga stöd i världen med deras nedåtgående spiral hunnit ikapp! Bara att konstatera att jordbruket befinner sig
i en konstant deflation. Alla rationaliseringsvinster som man hoppats på har gått till mellanhänderna och konsumenterna. 1978 hade jag som lastbilschaufför 15 Fmk/tim för vilket jag kunde köpa 1kg griskött eller 7,5 kg vete. Idag är är väl 15€ lågt räknat men räcker till 12 kg griskött eller 100 kg vete/ TIMME!!!
Per har alldeles rätt i att aktiemarknaden är f-n så mycket produktivare än primärnäringarna för visst är saldot ett annat för en investerad € i aktier för 4o år sedan. Vidare kan man ju fråga sig var vi har haft vår intressebevakning för skulle vilken annan yrkeskår som helst ha råkat ut för samma ättestupa (t.ex Ihalainens gäng i tiderna) skulle Helsingfors ha brunnit många gånger om!!
Vår 165 kostade 12000mk 1967 och det var bra pris på tidigpotatis så 1 ha räckte + en begagnad porsche i byte. 1980 räckte 1 ton packadpotatis i 2,5kg påsar till en ny Tunturi super sport. Året 83-84 var potatispriset i bottnen 50p/kg och då var mitt abc kort enda investeringen förutom löpande uppgifter. Nu är väl odlarpriset 17-18 cent och sorteringskraven 7 falt värre. Sommaren 83 fick jag 19mark i timmen som hjälpkarl på virkesbil Samlade ihop 2-3meters massaved i med bindtrodor spände 2 meters med järntråd och 3 meters med kedjor och kippade i havet som bogserades vidare i grimmor. Det var ett högjutt divlande mellan chuffören och inmätaren hur stort lasset egentligen var i m3. Stort lass bra frakt och lite lass bra för inköparn.
När man möter bruna bulkbilar i dag runt om i europa och Balticum så minns man sin första riktiga arbetsgivare.
Jäklade stavningsprogam. När jag väntade på min dotter i hesabusstation och väntade på onnibussen så skulle jag skriva att jag står och ser på onnigubben men telefonen skrev att jag ser på onanigubben.
Är det en synvilla eller fattas det en skivrist i plogen?
Väldigt intressant diskussion detta. Nya infallsvinklar står som spön i backen. Bäst gillade jag detta med att hemman på 10-40 ha driver runt utan mål eller mening. Dit hör jag och det är precis så det känns
Den skivristen var då bilden togs inne i verkstaden fastspänd i skruvstädet. Det var en bult som krånglade och jag tog bort alltihop för att komma åt att dra till muttern med stora hylsnyckeln förlängd med ett rör :-). Dessutom slog jag skivan litet rakare på städet. Den är inte riktigt rak än men det går att plöja med den.
Jag är rädd för att jag måste byta litet delar på plogen för de håller på att bli glappa. Spetsarna måste troligen också bytas (och möjligen skivorna ?) Den är redan nästan 50 år gammal så den har tjänat bra. Fin plog och man kunde kanske kosta litet på den eftersom jag nu ökar andelen gröngödslingsvall. Fast jag tänkte prova om det går att så direkt i vallen nästa gång. Men då måste jag få den hackad vilket inte gick i år med den obarmhärtiga blötan. I dag var det till och med litet sol men i morgon börja regnen igen och så skall det regna eller snöa hela tiodygnsprognosen. Suck …
Joo det ser inte bra ut där i söder, hörde att det t.o.m. är så blött att det är svårigheter att ta sig fram gående på åkern för att ta jordprov. Här är det nog lite bättre, idag visade sig solen en stund så vi passade på att skörda lite färgade morötter och nypotatis till lillajulsbordet 🙂
Jo, vi skickade in jordprover förra veckan (till Hortilab) och det var med nöd och näppe som trädgårdsmästaren lyckades ta sej fram över åkrarna. Hon hade åtskilliga kilogram tyngre stövlar då hon kom tillbaka.
Det kommer inte på fråga att köra traktor på åkrarna nu. Snön har smält och det är omöjligt att fara till skogs innan det fryser till ordentligt. Men bra att snön har smultit för annars hade åkrarna aldrig frusit till. Nu vill jag ha kyla innan det kommer mera snö.
Viktigare än skivristen är ju avsaknaden av skumristar (märkväl icke skumvingar) som är rotogräsbekämpning väl i klass med kemiska preparat. Rätt inställda (vilket skumvingar inte klarar i grönträdesåkrar eller vall) så att de tar ca lite + en tredjedel av hörnet på tiltan så fyller den lösskurna jorden mellanrummet mellan tiltorna och ogräsen hamnar på plöjdjup. Borde vara viktigt på lerjordar så att kapillariteten funkar i försommartorkan nästa säsong!
Nu försökte jag faktiskt för omkring 30 år sedan köpa skumristar till plogen. Men försäljaren var inte alls intresserad av att sälja dem utan ville sälja en ny plog varvid jag blev så arg att jag struntade i alltihop. På den tiden kunde man ännu inte beställa över nätet. Sedan gick jag över till tallriksharv och plogen blev mest att stå i ladan. Och nu med direktsådd så är det inte speciellt aktuellt.
Men visst är skumristar (inte skumvingar) bra om man plöjer. Få nu se om glyfosatförbud tvingar oss att bränna en massa olja och börja plöja igen …
Efter en tur i s-ö och några traditionella skogsgranskningsrundor så kom en ny spelare med i leken. Bävern!lägg det namnet på minnet. Grannskiftet som gränsar till ån. Ett tjugotal aspar de största över en meter i diametern var påbörjade mellan 10-70% Efter 70% går trädet omkull åt rätt håll till 95%. I det här fallet österut över ån. Ett träd typ 20-25 meter låg rakt över ån. Asp björk al är ordningsföljden och allt från ån och uppåt 20 meter har dugit i det här skedet. Efter ett samtal med en skogsexpert så gör bävern stående pinnar i lämplig längd och trycks ned i bottnen. Sedan förs upp till 20cms stenar dit och stöttar upp det hela. Det är ett sånt mästerbygge att stora skogsarealer svämmar över och granskogen drunknar på två år. Ända som hjälper är en grävmaskin i rätt tid. På besöket kommer ett samtal. Ett stort dikessystem är översvämmat vad kan det vara? Experten och skogsägarn åker ut på granskining och jag åker hem. Problemen blir bara flera och flera.