Ingen skall komma och anklaga mig för att vara först med att ta bruk nyheter. Visst – i ungdomstider var man väl lite framåt, bla var jag första i min bank som använde nätbanken, det var 1993 och då gick det andra vägar än via Internet. Med stigande ålder tilltar konservatismen och numera brukar jag hellre ducka för nymodigheter än anamma dom. Ett bra exempel är AdBlue som effektivt håller mig från att ens fundera på att förnya traktorn. Nisses GPS jox intresserar mig dock en del, så kanske något åt det hållet så småningom kommer in i Valtra hytten.
Detta om detta för denna gång.
Nu har jag dock varit lite före min tid en gång för en gångs skull. En fin kväll i somras försvann en fas från gården och det tog lokala elektrikern timtals att hitta felet. Ett kabelbrott mitt på en luftledning som hörde till gården. Mitt i sommaren i vindstilla väder!
Det konstaterades rätt omgående att både ledningarna, bärlinorna och även nån stolpe var dåliga så jag tog ett beslut om renovering och nedläggning av kablarna i marken. Modernt så det förslår. Allt tenderar ju dock att dra ut på tiden så nån grävmaskin sattes inte i backen före för någon vecka sedan.Det var lite problem i och med att kabeln skulle korsa vägen och samtidigt också byns fiberkabel som låg i vägkanten och inte lät sig hittas trots tillkallade proffs med piputrustning.
Hela gårdens elsystem är byggt 1962 och precis så modernt var det också. Faserna var fördelade lite hit och dit och grupperna ännu konstigare så vid tex överbelastning i torken försvann elen i båda bostadshusen, men bara i halva, närmare bestämt vägguttagen i den ena – övre plan i den andra. Den riktigt minnesgode läsaren kan kanske dra sig till minnes en blogg där jag ondgjorde mig över att värmen i mitt lilla varmförråd försvann om man fixade julskinkor och körde tvättmaskin i båda husen på gården samtidigt. Allt detta gjorde att det nu var läge för modernisering.
En dag i början på november anlände elektriker och grävmaskin och jobbet påbörjades. Inte för min del, jag gjorde mest just inget annat är pratade och störde, men dom inhyrda jobbade. Nu skulle rian, torken, farmors stuga och vårt bostadshus äntligen få vettig fasfördelning samt jordkabel hela vägen från Carunas luftledning.
Trots att det handlade om cirka 300 meter kabel var nog största orosmomentet övergången under vägen. Det sköttes dock jättesmidigt av två killar från Wiideroos Infra som dök upp på morgonen andra dan ungefär en timme före tidigt och redan runt 10 snåret var röret och kabeln nerlagda. Det blev inte ens speciellt dyrt.
Själva elarbetet med installation av två nya elskåp och nedläggande av kabel tog tre dar i anspråk så det gick hyfsat smidigt. I tisdags anlände sedan Caruna och gjorde den stora omkopplingen så nu åtnjuter vi markel på hela tomten – den del där ansvaret för kablarna ligger på mig. Vad Caruna sen vill ha för ledningar i närmiljön intresserar mig icke.
Som jag ser det har nu följande fördelar uppstått:
- Vettigare fasfördelning mellan förbrukningspunkterna
- Alla gårdens kablar är opåverkbara av storm, snö och solljus.
- Ingen risk att nån trädfällning eller sandbil drar ner kablar
- En stolpe som stört på gräsmattan är borta.
- Ingen behöver vandra ut på åkern i snöstorm eller -30 för att byta en porslinspropp.
- Som jag ser det borde åskan också vara ett mindre problem nu
Nån nackdel då? Ja det kostade ju en del och resten av nackdelen får väl gårdshackspetten lida mest av. Favoritstolpen finns inte mera. Svalornas sång i sommarkvällen från trådarna måste väl också regisseras om lite, men å andra sidan har vi inte haft några svalor här på flera år. Varför vet jag inte.
En tydlig baksida med att gräva på denna gudsförgätna backe är stenarna. Det finns stenar precis överallt. Jag låter bilden tala sitt tydliga språk, detta var dom stenar som blev över efter ett uppgrävt kabeldike på cirka 30 meter.
Bilden är tagen med en dålig kamera i skymningen men ger väl en fingervisning om eländet.
Nåja igår blåste en vinterstorm med blötsnö över nejden men åtminstone behövde man inte sitta och titta nervöst på elledningarna som svängde och slets i vinden. Dom hade det bra där dom var.
Det enda harmliga är väl att trots hög kostnad så har vi inte ett dugg bättre ström. Taklampan lyser likadant som förr och tvättmaskinen tar exakt samma tid på sig. Men allt annat blev bättre.
Rekommenderas
Här har elbolaget under flera års tid arbetat på att få bort alla luftledningar, till och med en del 20 kilovolts högspänningar har grävts ner. Tror inte det finns många luftledningar kvar i byn, om ens några. De som finns är telefonkablar och antennkablar, men de är också på väg bort. Största nyttan för bonden är att stolparna försvinner från åkrarna, nacdelen är att man måste veta var man själv går och gräver nåt.
Det är nu fem år sedan våra stolpar togs bort och likaså drog vi in el via jordkabel (se http://www.bondbloggen.fi/2012/08/elstolparna-kommer-bort-fran-akern/). Redan tidigare hade jag grävt ned elkablarna till uthusen och Ribackhuset i samband med nedgrävning av vattenrör.
Nog var man glad då stolparna försvann. Men litet osäkert är det med jordkablarna i alla fall. Man börjar glömma var de finns och det kan vara problem med framtida grävningar. Om man gräver av en jordkabel så är reparationen betydligt svårare än med luftkabel. Vi har inte haft många problem med våra fiberkabler (som jag måste lappa) men det är DYRT att gräva av en kabel. Man måste nämligen ha TVÅ skarvar för ändarna blir ju för korta. Vi räknar med minst tusen euro för att skarva en (klen) fiberkabel. Och man måste gräva upp en ganska lång sträcka för det behövs 5-10 meter fri kabel för att den skall kunna svetsas. Den skall upp i svetsbilen eller svetsburen.
Jag förundrar mej litet över att kabelsökaren (piputrustningen) inte hittade kabeln. Vi har en kabelsökare och man sätter en signal i de ståltrådar som är inbäddade i kabeln varvid man med kabelsökaren kan säja precis var den finns – också djupet.
Men gratulationer till Kalle att han slapp stolpeländet !
Jo det var väldigt märkligt, speciellt som jag visste på en meter när var dom gick. Jag har fått det förklarat såhär för mig. När man lägger ner fiberkabeln lägger man ju -precis som på elkablar- ett varningsband lite ovanför. Gult vid ström, grönt vid fiber. Detta band innehåller ett metallnät som skall svara mot markradarns signaler. Dock funkar inte detta om inte metallnätet på något sätt är anslutet till fördelningsskåpet, något som då verkar vara fallet här. Vad tror du Nisse, kan detta stämma?
Visst borde det vara anslutet till skåpet och det kan lätt brista vid nedgrävningen. Men vi har inget märkband med metalltrådar alls (det är så länge sedan våra kablar grävdes ned). Det finns i alla fall inne i kabeln två tjocka ståltrådar som dragelement och dem kan man använda. En sändare kopplas med en tång runt kabeln i ena ändan och skickar då en signal som sedan kabelsökaren kan avläsa. Jag skulle bli förvånad om er fiberkabel inte hade sådana trådar. All kabel som vi använt har inbyggda ståltrådar. Mest använder vi Drakas kabel (tillverkad i Uleåborg – numera Nestor Cables) men också importerad kabel är konstruerad på samma sätt. Det finns också metallfri kabel och kanske ni har sådan i Närpes. Om fibern är blåst direkt i skyddsrör så finns där förstås ingen metall. Då är det viktigt att märkremsan är hel. Vi har aldrig använt fiber i plaströr för en sådan dragning är mycket känslig för avgrävning och stenar kan också klämma den då tjälen arbetar. Jag vet att Kristinestad använt den svenska metoden med fiber direkt i skyddsrör men jag tycker den har för svagt mekaniskt skydd. Vår jordkabel är så stark att man kan hänga upp en bil i den (klarar flera tusen kg dragbelastning).