Det är juldag i Yttermark, en juldag precis i min smak, åtminstone vad gäller vädret. Sol, nån enda grad på kölden och väldigt moderat med snö. Precis som jag vill ha det. Enda vädernackdelen just nu är gården som är en veritabel iskana som knappt ens issand biter på. Förra årets vurpa sitter i minnet, både i huvudet och i axeln som aldrig kommer att bli helt bra. Det går snabbt ibland att ställa till elände.
Juldagen har jag alltid upplevt som omstarten på odlingssäsongen. Det är nu som ljuset börjar återvända och senast nu som odlingsplanerna borde vara klara till nytt år för att kunna beställa förnödenheterna som behövs. Detta dels för att hinna med medan alla sorter finns tillgängliga men ännu mer för att inte behöva ligga ute med momspengarna ett och ett halvt år. Så borde det vara även i år, men det är inte riktigt så.
Man kan dock med fog säga att jag har tappat styrfarten vad gäller mitt jordbruk. Det är också en av orsakerna till att jag fått mer och mer svårt att skriva här på bloggen, man börjar känna sig som en gammal relik som nog har en massa kunskap, men kunskap som ingen behöver mera. Det om något tär på yrkesstoltheten. Jag har ju alltid menat att det är som heltidsjordbrukare jag skall gå i pension, men de senaste åren har jag nog insett att det kommer inte att gå på det viset. Man håller helt enkelt på att bli omkörd av framtiden.
Helt har jag inte gett upp, men att det blir att helt och hållet tänka om, det börjar nog stå helt klart. Helt klart är också att någon storfarmare kommer jag aldrig att bli, dels kan man inte börja tänka sig att låna 200.000 vid 53 års ålder, dels går det mot alla mina principer. Jag är född småbrukare och ämnar också gå hädan som fd småbrukare.
Återstår som jag ser det tre alternativ när man inte ser försäljning eller arrondering som ett alternativ. Det vore som att såga av nerven till själva livet.
- Nya odlingsväxter. Nja, jag vet inte. Visst har jag provat en del nyheter, alla med den gemensamma nämnaren att dom på sikt förlorar mot våra stamväxter, åtminstone när man tar i beaktande eventuellt nya maskiner, odlingsrisk och tid som skall sättas på inlärning av odlingen. I år odlade många bondböna här på området men jag har inte träffat en enda odlare som tyckte att det gick bra. Själv odlade jag havre och det gick hyfsat bra – i jämförelse bättre.
- Ekologisk odling. Jo, det tror jag på för den enskilde odlaren men är inte så säker på att världen i stort skulle må bättre av att alla slår in sig på det. Här är också lite samma sak, det är inte helt enkelt att börja tänka om vid min ålder, speciellt inte när man har den bergfasta åsikten att det är med sprutan som man ställer årets inkomst. Rätt medel vid rätt tidpunkt är lönsamt, dito fel kan bli en ekonomisk katastrof.
- Nytänk med maskiner. Det är här jag lägger mest energi på att fundera. Man behöver inte vara speciellt bevandrad i ekonomi för att inse att vår maskinpark ekonomiskt sett är överdimensionerad för vår verksamhet. Detta tror jag gäller de allra flesta gårdar i Finland. Idag kan åtminstone inte jag ens för pengar köpa en ny tröska som skulle motsvara mina behov. 10″ skärbord räcker bra för 40 hektar (eller är egentligen för mycket) och såna tillverkas inte mera. Billigaste alternativet som jag sett på ny tröska just nu är ca 130.000 euro eller omräknat i havre cirka tusen ton brutto. 40 ha genererar ca 180 ton havre per år vilket gör att bara tröskan netto mot brutto skulle kräva ALL inkomst i 10 år för att gå ihop. Vem som helst inser att det är en omöjlig ekvation. Gamla tidens bolagsmaskiner tror jag inte riktigt heller på, det systemet har nog levt ut sin tid (förutom på vissa maskiner med låg användningsgrad – jag har bla en trädeskross som bolagsmaskin) Här finns nog någon ide att kläcka, det är jag helt säker på. Om det sen handlar om att börja göra ekonomiska sammanslutningar på odlingsjorden, eller nån ny fungerande maskinringside, det har jag inte kommit på ännu, men gör goda försök att fundera.
Hur som helst, såhär går det inte att fortsätta oavsett hur jävligt (ursäkta uttrycket) det känns. Lägg sedan till att jag är helt övertygad om att samhället gör sig själv en björntjänst genom att driva att folk till städer och löntageri, en stad är och förblir ett ickefungerande ekosystem och det kan ingen enda tankesmedja ändra på. I ett gott samhälle borde det finnas en symbios mellan dessa två och i många hundratals år har vi behövt varandra. Men i ett samhälle där pengen är så mycket viktigare än livskvalitet, där blir det som vi har det nu.
I samband med Finlands hundraårsdag träffade jag en kollega som undrade huruvida jag firade hundra år eller möjligen 78 år av självständighet. Då blev jag osäker. Jag ser inte möjligheten att vi skulle stå utanför EU idag, men jag är helt övertygad om att hela EU är en koloss av ondo. Såsom de flesta andra kolosser. I tiden röstade jag nej till EU och det har jag nog inte ångrat en gång. Minns en slogan som dök upp efter valet “Skyll inte på mej – jag röstade nej” Den tänker jag på allt som oftast än idag.
Hur som helst, det kommer en ny odlingssäsong om fem månader och visst kommer man då att var full av tillförsikt och hoppas på att i år blir det bättre, men historien berättar något annat, helt oberoende av väderfaktorer så blir det bara sämre. För varje år.
Hur som helst – än ger jag inte upp varken med bloggen eller odlandet, men helt klart är att när EU fått som dom vill och hela hemmanet är grönträdat, då vet jag nog inte riktigt hur man skall få ihop en intressant blogg – eller ens ett intressant liv.
Så dit hoppas jag vi inte kommer…….
Hej och god fortsättning på detta år, i hopp om att det nya året blir bättre på allt vis, inte bara vädret utan hela helheten. Du har så rätt i dina tankar om hela allt, finns inget att tillägga eller ta bort, verkligheten ser just så ut som du beskriver den. Men varför vårt yrke o jobb inte uppskattas det är en fråga för dej o mej, kanske många tycker och tror att vad behövs bonden till ? Mat finns ju i butiken mer än nog o lite till, massor med spyiga kommentarer i median får vi nog läsa om då nån försöker skriva om dåligt pris eller väderförhållanden osv. Minns ännu då vi började odla för sisådär 45 år sedan hur kämpigt det var många gånger, men inte så illa som nu , då var allt, maskiner o förnödenheter i jämförelse med inkomsten närmare varann. Nu får vi vara nöjda med det som vi då kunde investera till ijordbruket, täckdikning-tork-hall-maskinerna som behövs osv . Nu odlar vi i liten skala och är pensionärer sen nåt år , visst har det varit goda år då väder o vind har varit på bondens sida det får vi inte glömma, och då våren igen kommer så glöms allt annat för då tror vi igen på ett gott år. Får önska alla bloggare och läsare ett Riktigt Gott Nytt skördeår 2018 ????
Hej “Hej”.
Det där har jag också funderat över…. vid mitt besök i USA i vintras behövde man inte skämmas över att vara “farmer” det var ett högaktat och viktigt arbete “over there” Likadant har jag också noterat i Danmark där är jordbruksanknutna arbeten högt värderade medan man här hemma rynkar på näsan åt oss bönder. Varför? Nog är väl maten lika viktig här?
Jag har vid några tillfällen på försök presenterat mig som VD för att företag inom livsmedelsbranschen och noterat ett större intresse än de gånger jag presenterat mig som bonde eller jordbrukare. Egentligen så är det ju samma sak.
Gott Nytt År även härifrån!
Det var ett ganska omfattande blogginlägg med många substanser som ton, ha,€, känslor.
Axeln. Ge inte upp om det inte känns bra. Känner många som kämpat i flera år och till sist blivit opererad i Tammerfors och sedan jobbat som 100% som frisk.
Som potatisodlare avgjordes oftast odlingsplanen (säsongen) när den sista sättpotatisen var sorterad. Då visste man vad man hade att utgå ifrån.
När jag var ung rebell var jag arg på stadsdirektören, rektorn ,mm. Femtioåringar som inte gjorde någonting(utom det som hörde till) Ville bara glida ut tills pension utan att ställa till någon skandal. De skulle aldrig kommit på eller prövat något nytt eller tagit till sig något nytt.
Allt skulle vara som det alltid varit. I femtioårsåldern tappar nog de flesta styrfarten (jag själv inräknat)
Redan i mitten av åttiotalet började de normala grödorna gå sämre(med dåtida mått) så det inrättades en binäringkonsulent. Redan då reagerade normala bönder “skall vi inte leva av det vi alltid gjort”
Under min tid är det väl kummin, och paprika som kommit. Bondböna är väl nygammal.
Om tröskorna är för stor köp i bolag med grannen eller är det som här grannarna är det värsta som finns.
Det må vara åker, skogs kommun, stads eller landsgrannen. Inte strider man med dem som sju mil ifrån.
Det enda eu gett mig är låg ränta och euron när man reser, men när det exporteras är det svårt att trimma in sig med tankar och handling från sjuttiotalet. Minns ännu när cellulosafabrikerna fasades ur.
Några nya svenska ord reko ring=ganska klart.
Skogsbada=njuta i skogen. Jag har skogsbadat med grävarn hela sommaren. Bara ingen tror man inte gjort något annat en varit ner(d)körd.
God fortsättning på året till alla som läser detta.
Jag tycker i mångt och mycket som Kalle men jag röstade för EU och anser fortfarande att det var rätt. Brexit håller på att dra ned England i ett stort elände för vi klarar oss inte mera ensamma – inte ens det förra imperiet. Däremot anser jag att vi behöver ett annorlunda EU och absolut ett med mindre byråkrati. Lantbruksbyråkratin är ju rena vansinnet. Här höll fyra inspektörer på i fyra dagar att mäta arealer för förgröningsstödet – utan att lyckas ! Därefter var bonden så förbannad att han sade upp hela stödavtalet …
Ifråga om allmänt gnällande på bönder så är jag ganska råbarkad efter att ha studerat och arbetat i huvudstadsregionen i över 35 år. Jag bryr mej helt enkelt inte mera. De må gnälla bäst de vill men kom inte hit och gnäll då maten tar slut … Man bör i alla fall inse att det är en liten minoritet som orkar gnöla. De flesta stadsbor har en positiv inställning till bönder eller så tänker de flesta inte alls på saken – så länge det finns mat i butikerna.
Jag tror inte ett smack på olika “patentmediciner”. Varken nya växter eller eko eller det ena eller det andra. Däremot tror jag på försiktighet vid investeringar och i alla synnerhet på flexibilitet. Man får rätta mun efter matsäcken och vara kritisk till alla “nya” påhitt. Även om veteodling inte är lönsam så finns det inte alternativ som är mycket mera lönsamma heller. Men med veteodling behöver jag inte investera ihjäl mej utan kan köra med gamla byggnader och maskiner länge än. Och man vet aldrig hur världen vänder sej. Plötsligt kan vete stiga i pris igen … Att satsa på något helt nytt kan ta 10-20 årts inlärningstid medan priserna kan fördubblas på 1-2 månader. Det är den värld vi lever i.
Medan jag ser tiden an tänker jag syssla med skogsbruk som faktiskt ger en liten inkomst om man gör allt arbetet själv. Och jag har satsat en hel del på nya lastare så skogsmaskinerna borde klara sej något år framåt. Det är i alla fall nästa generation som får bestämma om framtida inriktning (inte för att jag blivit gammal inte – jag håller väl på 20-30 år än om jag inte blir under ett träd förstås :-).
Jag vill gärna än en gång påminna om hur tvärt utvecklingen kan ändras. Vem insåg ett år före oljekrisen att oljan pris skulle tiodubblas ? Hur många insåg före bankkrisen att det skulle bli fullständig omvälvning i bankvärlden ? Det är klart att matproduktionen kommer att genomgå en omvälvning men jag vet inte när. Jag återkommer till saken då vetepriset blivit tio gånger högre än nu …
Jag tror att många finländare uppskattar bönder men tror också att många inte bryr sig eller tänker så mycket på saken. I städer är livet annorlunda än på landsbygden på gott och ont. Jag tror att om vi mer förstår stadsbor så har vi mer möjlighet att vinna deras uppskattning. Precis som Christer säger så kan man säga samma sak men på ett annorlunda sätt. Den dåliga Lönsamheten inom lantbruket är en sak som troligen var ämnad att komma oavsett och jag tycker inte att vi kan skylla den på konsumenterna. Jag tycker att det är synd att man inte mer tar tag i de saker som kunde förbättra lönsamheten. De saker som kunde förbättra lönsamheten är sänkta arrenden och jordpriser, bättre val av odlingsväxter (även om Nisse inte håller helt med) och lägre maskinkostnader per ha. Visst finns det också andra saker t.ex. Högre skördar etc men jag brukar skoja och säga att hur går det med lönsamheten om man lägger insatser för en 6 tons skörd och så blir det bara 3 ton?
Men är det inte litet samma sak att satsa på 6 ton och få 3 ton som att investera i ny odlingsväxt och sedan få lönsamhet som den gamla växten ? Ny odlingsväxt ger inte automatiskt bättre lönsamhet utan en mängd faktorer inverkar. Som Kalle skrev så var bondbönan inte någon höjdare i år. Jag funderar på rybs igen men den är ganska känslig för bland annat bomullsmögel. Ett år fick jag inte så många hundra kilo per hektar efter ett värre angrepp av bomullsmögel. På våra marker har vetet varit ganska säkert också i jämförelse med korn som gulnar på lerjord då det är torrt och då det är vått. Men det kan vara annorlunda på andra jordar. Poängen är att man skall beakta hur de egna jordarna beter sej och inte följa råd utan vidare.
Har själv odlat allt möjligt. En tid har vissa växter varit lönsamma men tyvärr verkar tendensen ge en riktlinje. Så enkelt som möjligt. Då jag talar om andra växter så menar jag nog främst gröna arealer men visst kan man fylla i med lite övriga grödor om man vill. Har själv odlat ganska lite spannmål sen hösten 2013 då spannmålen föll och stannade på dåligt pris. Då spannmålspriser är dåliga som de har varit nu i 4 år så är nog lönsamheten bättre och säkrare med gröna arealer. Samtidigt är det en skördeskadeförsäkring, blir det total misskörd någon gång så tror jag många förstår bättre hur systemet går att använda. Då kan en gård ha 20000€ i insatser på åkern och tomma spannmålslager medan en annan har fulla Lager och bara 10000€ i insatser som går förlorade. Så egentligen blir det då en dubbelförsäkring i och med att spannmål i Lager då är mycket värt.
Det som Nisse skriver är nog sant, satsa på en osäker växt fullt ut och skörden blir hälften av normalt så visst precis samma logik.
Jag kan hålla med om att det är bra med gröna arealer men jag ser dem inte som en “odlingsväxt” utan närmast som träda = icke-odling. EU-terminologin har jag litet svårt för. Det vore en annan sak om man kunde sälja vallskörden men det är numera ganska svårt.
Den här tiden på året går kalkylerna heta – Vad ska man stoppa ner i jorden i vår? Vårtbjörk, julgranar, Hybridasp eller nåt annat? Med dagens stödnivåer blir det nog inte nån större lönsamhet med att beskoga fungerande åkermark. Men då vi går in för ny programperiod om några år kan det hända att stödnivåerna sjunker med tiotals procent – Då kan det bli verklighet att de sämsta skiftena går över från spannmål till skogsproduktion. Men fram till dess är det nog bara att “äta upp väggarna” och köra på som förra året – Korn, Havre och Vete. Vädret kan åtminstone inte bli sämre nästa år.
En intressant sak som jag också undrar över!
Själv tror jag att en orsak är att bönder tar sitt jobb för “allvarligt”, att man inte orkar och hinner ut på olika icke-bonde evenemang.
Har också noterat att om man säger att man odlar havre,korn och potatis är det inte så intressant men om man istället säger att ma odlar havregröt,havremjölk,öl,chips och pommes då är det plötsligt mycket häftigare. Mvh
Och så kan man ju odla hampa :-). Man behöver inte berätta att det odlas för fibern eller oljan …
Jaa du “Bonden”, här på plattlandet går en hel del korn åt till spritfabriken i Koskenkorva så kanske spannmålsbönderna borde presentera sig som spritproducenter?