Jag har skrivit om honom förr. En av mina bästa vänner som jag hatar som pesten. Han dök upp i år igen och tur var väl det. Jag pratar förstås om kylan – eller Fader Frost om man så vill. En kompis som gör stor nytta men som jag egentligen inte vill veta av.
Det blev faktiskt nästan en vargavinter i år. På flera plan om man får skoja till det. Dom fyrbenta vargarna får sakkunskapen ta hand om, den meteorologiska tänkte jag skriva några rader om. Vi har ju flera år i rad haft milda vintrar nu, jag kunde konstatera att det två senaste vintrarna har inte ens vattnet till uthuset varit fruset så det kan inte ha varit många minusgrader sammanlagt. Visserligen har jag nog nerskrivet lite hur väderleken varit många år bakåt i tiden, men inte kolumn och dagsvis utan mera i det stora hela. Hur som helst – vi har rätt många “skräpvintrar” bakom oss. Tyvärr förhåller det sig så att jag inte har något alls mot skräpvintrar, tvärtom, att röja skog i T-skjorta som jag gjorde 2014 på julannandag tilltalar mig synnerligen, och inte ser jag någon nytta med snön heller, för mig är den nog bara nånting som belastar taken och annars mest bara är i vägen, men det är nu mest bara på åsiktsnivå som jag kan argumentera på det sättet.
Visst är kylan bra och visst är riktiga vintrar någonting som vi behöver. Efter en varm vinter följer en dålig sommar. En titt i mina anteckningar gör det till en nästan absolut sanning, vi har ju tex i närminnet 2017 som ju var en eländig sommar, och den föregicks av en synnerligen varm vinter.
Nu när man går ut på gården och tittar sig runt så ser man ju nästan bokstavligen hur naturen tackar och tar emot. Senaste natt var det -21 på mätaren här på morgonen men det hindrade inte talgoxarna från att sjunga redan vid 10-snåret på morgonen. Nu gör tjälen gott åt strukturen på åkern och temperaturen gör att en god del av det oknytt vi inte vill ha i våra odlingar nästa sommar decimeras.
Inte vet jag egentligen heller själv om jag har så mycket mot kylan sådär kroppsligen, det finns bra kläder nuförtiden, men den ställer till en sån jäkla oreda i livet på det praktiska planet. Ännu i år har jag inte märkt att någonting skulle ha frusit sönder här, men genom åren har nog både bilbatterier, kylare, motorblock, vattenrör, vattenmätare och annan egendom frusit sönder. Visst, bakom dessa haverier ligger förstås nästan alltid mänskliga faktorn, men ändå, utan kyla – ingen skada.
Just nu kämpar jag trons goda kamp med att hålla värmen till hönsen. Det skulle inte vara något problem alls om man inte skulle vara yrkesskadad och se brandrisker överallt. Förra natten var det nog minus fem i hönshuset på morgonen, fast det verkade nu inte bekomma invånarna det minsta. Lite samma problem har jag där vattenmätaren finns, när kölden blir långvarig och riktigt letar sig in så börjar det bli svårt att hålla dom rören frostskyddade. Lyckligtvis kan traktorerna och övriga maskiner stå stilla under kyliga dagar så det blir inte så stort problem heller, personbilarna går ju nuförtiden igång nästan i vilka temperaturer som helst, och med kopplade motorvärmare blir det inte något problem alls. Min egen livshistoria är full med frusna lastbilsbromsar och bussar som var iskalla och gamla personbilar som frös vid vägkanten, så min beskärda del av elände med vinterns kraft har jag nog fått – men det känns som historia idag.
En bild tagen över sovande produktionstillgångar i dag på eftermiddagen. Fint – men oandvändbart, lite som vintern i gemen.
Hur som helst – ljuset börjar återvända och med det tron på en kommande sommar. Personligen har jag “läidon” av kölden nu, men som sagt, den är nog bra att få. Men nu räcker det!
Jo, det behöver inte vara under -20 grader. Men det värsta är ännu frmaför oss. På tisdag-onsdag blir det närmare -30 här hos oss.
Snygg bild för övrigt !
Varför så negativa bloggare om negativa grader? Noterade med grannen att vi kan utan dåligt samvete
förlänga morgonkaffet tills tempen är på bättre sidan om minus 15. Nä, nog trivs jag bättre när det är bara ett par minus och ca 3 cm snö. Frågade en gång en rysk kund varför man firar midvinterfest i Ryssland. Svaret var att den barmhärtiga snön täcker över allt elände! Liksom Kalle har jag även i tydligt minne den 23 november 1980 och -23 när jag låg under Scania 110 Super och tinade övertrycksventilen
till tryckluftsbromsarna med varmvattentrasor vid dåtida Union i Voltti. Ett under att fingrarna finns kvar!
Husets härskarinna fick den tvivelaktiga idén att hon nödvändigt måste ha igång vår dåtida fransman, Renault 12 för en färd in till staden efter en natt med -35, året var 1985 och 10W-30 mineralolja i tråget.
Sagt och gjort, ska man iväg så ska man. Trots motorvärmare så sa det bara “wöuw” en gång varvid
husets högsta beslutande instans kommenderade iväg sin underlydande att hämta Transiten som stod i
varmgarage. Den hade dubbla batterier och med en välavvägd 2×4 på gaspedalen och dubbla startkablar
jordade med järnstången mellan kofångarna (den tiden var det inte bara plast) så att tillräcklig amperemängd skulle stå till förfogande sprang det franska undret igång varvid det raskt bildades en stor,
svart pöl under motorn när oljefiltret sprängdes… Behöver väl inte tilläggas att relationsmässigt har det funnits bättre förmiddagar…
Det var ungefär som då jag startade Belarusen i närmare -25 grader (natten hade varit ännu kallare). Visst startade den med 24V startmotor och två stora ackumulatorer och oljefiltret till motorn klarade sej fint för det är ett centrifugalfilter. Den ryska vintern är hård så den var bra konstruerad (i Vitryssland). Men i Finland hade importören satt in ett hydraulikfilter. Allt gick bra tills jag gav litet mera gas då motorn gick fint. Då smällde det och hydraulfiltret flög långa vägar …
Jag har minskat på skogsarbetet i de temperaturerna sedan dess. Man förlorar mera tid på reparationer genom att köra sönder maskinerna. Allt är skört vid så låg temperatur. Nu kom ju kylan lämpligt för jag måste i alla fall sitta inne och deklarera.
Lite ovan med kylan är man efter flera milda vintrar men annars är det fint. Idag dock lite snålblåsigt vilket gör att kylan känns bitande trots att det just nu är endast -6°C. De närmaste 2 dagarna utlovas kallt väder men sen ska det enligt rapporten hålla sig kring -15° på nätterna och mellan -5 och -10° på dagarna ett par veckor framöver så det låter riktigt lovande. Efter slutspurt på redovisningen så ska det smaka riktigt bra med skogsarbete igen, kunde inte helt hålla mig från skogen idag heller så efter att ha fyllt flissilon så for jag för att köra upp spåren igen, det håller betydligt bättre nu än för en månad sen då jag körde förra gången. Stenar och stubbar kände man inte heller av på samma sätt som då när det var mjukt. Förhoppningsvis håller föret en bra bit in i april nu när spåren får frysa ordentligt.
Jo dom blöta ställena i skogen där man just och just vågade köra spår för en tid sedan har blivit riktigt fina vägar nu tack vare kölden. Jag håller på och försöker föryngra en ruta i bästa Nisse-stil genom att ta bort de största granarna så att plantorna slipper fram. Det är egentligen inte något som jag börjat med själv utan min far praktiserade samma sak på det stället redan för 50-60 år sedan. På bördig granmark fungerar det riktigt bra, tar man bort allt på en gång blir det två meter högt gräs över alltihopa.
https://www.is.fi/taloussanomat/oma-raha/art-2000005579566.html
Det finns många möjligheter i detta jordeliv.
Det är knappt man bärgat sig till och från bilen med allt ståhej som bokslut för med sig. Här blev det sämsta jordbruksresultatet på minst 400 hundra år. Dyrt att håll igång alla traktorer och nu överstora produktionsbyggnader som EU valet visade medföra sig.
Det har varit så brist på massaved att flera pappersmaskiner gått på minimihastighet, saktare går det inte att köra, då är det stopp som gäller. Ut till skogs alla som har möjlighet det är nu det skall huggas när det går att sälja.
https://www.youtube.com/watch?v=YYiWVB5ves8
Svensk såg eller stål har visat sig vara hållbart.
Jag fortsätter egentligen bara med farsans modell också. Han var mycket intresserad av skogen och aktiv inom reviret. På våra marker är det likadant – om man lämnar för stora öppningar så har man långt gräs som kväver allt (utom björkplantor som är tuffa men kommer långsamt). Varför svettas med att trampa ned gräset varje sommar då man kan lämna träd som skuggar det så att de nya granplantorna hinner växa upp ?
Rubriken är mångsidig. Den kan också tillämpas gällande lantbrukets lönsamhet. Precis så tänkte jag hösten 2013. Varför sälja bort skörden och köpa insatser för pengarna och kanske få samma mängd och kvalitet eller få sämre. Det är ju svårt att säga exakt hur lönsamheten skulle ha ändras om jag hade odlat mycket säd alla dessa år. Tycker i af. Att med vettig odling kan man få Lantbruk att ge skaplig inkomst men då går det heller inte att investera. Å andra sidan sätt kan man fundera vad man skulle investera i. En investering borde ju ge pengar, åtminstone på sikt. Ger ett åkerköp, skogsmarksköp eller maskinköp pengar på sikt? Jo med Entreprenad, förstås. Åkerköp är betald efter 50 år, 70 år om stöden sjunker. T.ex. metsä andelar är betala efter 17 år (om jag minns rätt). En dum fråga är det någon som vet vad vi håller på med??? 50 år jämfört med 17 år. Idag kan en gård som har t.ex. 30 ha egen Mark (15000€/ha x30 ha = 450000€ + maskiner och byggnader) generera väldigt liten vinst t.ex. 10000€. I ett fritt land så får man ha åsikter. Om man tänker en gård som har t.ex. En egendom värt 600000€ så med 4% så borde ju nog bokslutet Visa 24000 €. Visst kan investeringar och andra saker göra att det varierar men visst blir det lätt att tappa bort sig. Visst kan det verka svårt men i många fall så kan Skogen ge differensen. Nog får vi alla konstatera att om vi vill få unga att fortsätta med lantbruk så bör vi själva föregå med gott Exempel.
En del kan säga att unga sätter sig inte i gamla traktorer och Kör med föråldrade maskiner. Jag tror å andra sidan att finns det möjligheter att leva på Lantbruk (även om t.ex. 20-30% skulle tas från annat) så skulle det locka mer.
I s-ö svenska (och finska) är ekokurserna fullbokade 40 och 50st deltagare. Det är nog ett bevis att många kommit till vägens ände. Det går bara inte mera att hålla på som förut. Något måste göras. I en liten finsk grannkommun har det sålts minst 5st växtskyddssprutor. Vem som går rätt väg må vara osagt, kanske båda.
Skatteaxcisåterbäringen som skulle kompensera för en lång och blöt höst kommer att sluta i torkägarnas fickor och kommer inte torparen till godo.
Tänkvärda tankar du hade johnny. känner till ca 4st som betalt hutlöst mycket för odlingsjord och det bara en kvar som odlar och hur länge må vara osagt.
Tror inte riktigt på Johnnys modell. Hur kan det skapa intresse om man måste pumpa in pengar i lantbruket från andra inkomster(= mera arbete)? Gamla maskiner har vid en viss ålder en tendens att kosta
i reparationer vad amorteringar gör på en ny, men eftersom det inte finns ekonomiskt utrymme för en nyinvestering så… Jordköp bedömer jag som riskfaktor idag med det skattesystem vi har idag där jordbruksmarken skall betalas med skattade pengar för att sedan när den avyttras beskattas ytterligare
med kapitalskatt. Sjunkande stöd och produktpriser kommer att leda till lägre markpriser vilket gör att
säkerheterna minskar för lånen osv Facit finns från Danmark på 70-talet med dess konkursvåg. 40-50 ekokursdeltagare betyder lika många som försöker gripa det sista stödhalmstrået när ekonomin
haltar.
Skogen kan trots att vi har i stort sett samma massavedspriser som år 1974 vara lönsam ifall tillväxten är i skick. En skogshektar i god tillväxt motsvarar väl en hektar korn och fodrar minimalt med pappersexercis.
Förståss finns där också kostnader.
Börjar man räkna på lantbrukets insatser av kapital, maskiner, förnödenheter, arbete på ett företagsmässigt räknesätt så är det en ekonomisk katastrofkalkyl. Är ju knappast någon nyhet för
bloggarna…
Det som jag saknar mest är att det inte kommer mer vettiga råd samt ordentlig förevisning av lönsamhetsstatistik. Man känner till att det finns gårdar som klarar sig bättre och sämre. Det vore i allas intresse att fördjupa sig i dessa saker. Det jämförs alla möjliga borrmaskiner, traktorer, damsugare etc i tidningar men att jämföra lönsamheten på två olika eller lika gårdar verkar omöjligt. Jag skulle i af vilja se en teoretisk eller verklig jämförelse t.ex. Mellan konventionell och eko gård. Tycker att det är bra att så många är intresserade av eko just nu. Det visar att det finns problem och förhoppningsvis en lösning. Men som en utryckte sig; de som inte lyckats bra med konventionellt så lyckas knappast med eko heller. Jag håller fullständigt med. Ibland är inte frågan om eko/konventionell utan att ta in hjälp utanför gården eller så är frågan att arrendera ut. Vi får ju va glada att alternativ finns, där var ju redan 3 radikala. Jo, Per vi har mycket osett ännu. Det rätta valet är inte alltid radikalt utan det kan vara en ändring av flera olika saker som i af ändrar lönsamheten avsevärt.
Jag tror du missförstod mig lite Micke. Jag menade absolut inte att man ska pumpa in pengar i lantbruket från annat håll. Men om t.ex. Lantbruket skulle ge en årsinkomst på 15000€ men det är för litet att leva på så kunde årsinkomsten drygas ut med 5-10t€ Från annat håll eller genom Entreprenad. Istället för att köra ett Lantbruk som har ett värde på t.ex. 500t€ att ge ett bokslut på 5000€ och ha ett heltidsarbete utanför gården. I det första exemplet måste jordbrukaren sätta sig mer in i lönsamheten och i det andra fallet är det en hobby. Allt har sina fördelar och nackdelar. Men vill vi få unga att fortsätta så behöver vi i af försöka att göra Lantbruk lönsamt. Klarar vi inte av att leva på det helt och hållet så tror jag att det ser ljusare ut för lantbruket om det är huvudinkomstkällan. Jag menar absolut inget illa om de som har heltidsarbete men jag tycker att det är intressant att fundera över sånt här. Tror inte många skulle utbilda sig till timmerman om man först måste investera t.om flera hundra tusen för att sen få en 5€ timmpeng.
I grunden så är det ju så att vi alla bönder har köpt oss en arbetsplats någon gång. För de som blev bönder innan EU-inträdet gick det väl ann med riktprisuppgörelser och som kompenserade för den tidvis galopperande inflationen samt räntor som via statliga lån med räntestöd var överkomliga. Efter EU-inträdet har lantbruket haft en rejäl deflation med sjunkande produktpriser och de stödnivåer som utlovades då är ett minne blott. Detta trots att nog samhället i övrigt har haft inflation med stigande kostnader varje dag.
Syns väldigt bra på de beräkningar som t.ex MTT gör om lönsamhetskoefficienter i olika grenar inom lantbruket som Johnny efterlyser. Jfr därtill en vanlig löntagares köpkraft om han köper baslivsmedel för lönen till producentpriser. 2000 kg griskött eller ca 21 ton vete/ mån t.ex om månadslönen är ca 3000€.
Mjölk får han en mindre dragbil, 8500 liter. Hittills har det varit möjligt att leva på rost och röta med investeringar gjorda på den gamla goda tiden i den skyddade verkstad som det gamla riktprissystemet trots allt var. Att även läsa bondeägda andelslags börsnoterade marknadsföringsbolags kvartalsrapport
där höga råvarupriser sägs belasta resultatet visar väl vilken väg det går. Råvaran ( bondens produkt)
är för dyr och ett problem för dividendutdelningen! Mjölksektorn har klarat sig bäst pga att andelslaget också
marknadsför. Varen alla mjölkbönder rädda om detta! Att motivera ungdomar i detta läge är en utmaning.
Idag har vi i gamla Pedersöre kvar tre (3) grisfarmare, med andra ord en utrotningshotad art. Snellmankoncernen påstår att trots gott resultat kunde det varit bättre men pga brist på råvara till
köttförädlingen så…
Jag deltog i lönsamhetsbokföringen under några år efter EG-anslutningen och fick på så vis ta del av lönsamhetssiffrorna gårdarna emellan. Med en handfull deltagare inom min bransch gav det inte mycket vägledning då man inte hittade en jämförbar gård, det blev mest att jämföra med medeltalet, så tyvärr var det svårt att dra några mer djupgående analyser.
Här hittar du aktuell statisitk : https://portal.mtt.fi/portal/page/portal/ekonomidoktorn/lonsamhetsbokforing/period/lonsamhetskoefficient_enligt_produktionsinriktning
Men som sagt inom många grenar är det för få deltagare för att ge en bra bild över läget.
Tack för kommentarerna! Jag har sett och hört om lönsamhetskofficienterna ett par gånger men jag tycker att man kunde förevisa dem mer bl.a. I tidningar. Men tycker också att det behövs mer. Bara en sådan sak att jordbrukare själva föreläser kan ge mycket nytta. Men sen tror jag att vi behöver ett system till.
Om man ser på spannmålsodlingen så var koefficienten 0,39 år 2012 (det var ett ganska bra år). Åren 2013-2016 så blev koefficienten 0,11 i medeltal. Jag tror de flesta förstår problemet. Vet att jag inte räknar rätt nu men om vi utgår från 40000€ X 0,39 så ger ett bokslut på 15600€ år 2012 och för åren 2013-2106 så blir medeltalet 4400€. Fastän jag inte räknar rätt nu så ger detta en mycket bättre bild av spannmålsodlingen? Om resultatet blev 15600€ år 2012 och efter blev det 4400€ per år.
Skulle man fördjupa sig i detta så skulle man förstås vilja veta hur mycket det skiljer sig på olika gårdar. T.ex. 90/10 odling, 70/30 och 50/50 odling och förstås förutom de gånga 5 åren även med jämförelse med året då det verklig var ok spannmålspris som det var 2012. Naturligtvis också en jämförelse med eko odling. Samt på en nivå jämförelse med lite olika maskinparker och skördenivåjämförelse inom grupper. Om man tänker hur mycket pengar som all förvaltning etc använder av våra skattemedel så borde nog mer resurser sättas på sånt här. Men det ska vara ett överskådligt system som varje bonde förstår, världens finaste system är inte mycket värt om de flesta inte förstår sig på det.
Micke har rätt! De flesta andra får hela tiden högre lön pga stigande kostnader. För oss är det tvärtom. Stigande kostnader (både förnödenheter och privat konsulmtion) och sjunkande inkomster har en dålig framtid.
Roligt att det blev en såhär konstruktiv diskussion av mitt inlägg.
Mitt bidrag till diskussionen blir nog att våra maskiner och våra investeringar är en stor börda för nästan alla av oss. Jag har kännedom om en jordbrukare som egentligen inte nyinvesterat nånting alls de senaste 20 åren och där är nettolönsamheten bättre än vad jag har trots ungefär samma areal. Det torde stå ganska klart att man inte kan behöva en sex meters harv för att bereda vårsådd på 30 hektar (som bla jag då har) Det åtminstone jag förblindar mig av är att ett större redskap oftast gör ett bättre jobb pga sin tyngd, men investeringen betalar nog inte sig tillbaks själv – någonsin. Jag anser mig inte ha speciellt mycket lån men ändå går amorteringarna på över 10.000 euro per år, något som ju är direkt bort från vinsten. 10.000 är en tredjedel av en hyfsad årsinkomst. Så här har nog vi jordbrukare lite oss själva att skylla – de flesta av oss har definitivt en överkapacitet på maskiner. Vi brukar ju ofta lyriskt tala om 50-talet då ett hektar slutavverkning räckte till en ny Fordson Major. Så var det, men ändå var vi här två gårdar som samägde vår Major. Idag då det skall många många hektar skog till en ny traktor har ändå alla en egen. För bara tio år sedan kunde jag inte ens förmå mig att tänka tanken att inte ha egen tröska. Idag visar mina kalkyler entydigt på att någon ny tröska inte kommer till detta hemman under min tid. Det går helt enkelt inte ihop när man jämför med att anlita frakttröskning. Nu i bokslutstider kom jag mig för att göra ett skuggbokslut där jag tog bort kostnaderna för maskininvesteringarna de senaste sju åren och vips var lönsamheten mycket mycket bättre. Inte superbra, men helt ok i förhållande till arbetsinsatsen. Nu kan man naturligtvis argumentera om att tid är pengar och att gamla maskiner skall underhållas, men min egen empiriska uppfattning är nog att en 20 år gammal Simulta lättbogserad såmaskin är billigare i underhåll än ett några år gammalt dataunderverk.
Helt rätt så är kapitalkostnaden den största posten på sk säsongsmaskiner som Kalles Simulta t.ex. Egen tröska har jag klarat av att ha på grund av att den till största delen utnyttjats för entreprenadkörning.
Trots, i mitt tycke maximal användning, så finns inte rum för nyinvestering där heller med nuvarande taxor.
Brukar bli ca 130-160 hektar/säsong och effektiva trösktimmar lite på 80 timmar. Införskaffad 1999 och
knappt under 2000 timmar på mätaren. Antingen är det en otroligt bra maskin eller så har jag haft tur för totala reparationskostnader under alla år stannar under 2500€ varav 1700€ består av eget slarv att inte byta bromsvätska med bromsrenovering som följd. En ny Avero idag kostar lite på 100.000€ utan skärbord. Betyder att bruttoinkomsterna inte ens täcker amorteringarna, än mindre bränsle, reparationer och ev förarlön. Mera timmar är svårt att få med vårt klimat och korta säsong. Högre timtaxa begränsas ju förstås av usla spannmålspriser. På agronet fanns ett reportage om en spanjor som hade 26000 timmar på sin Claas Dominator 88 när han funderade på en liten renovering och efter det köra vidare!! 3 olika slags skärbord och säsongen startade i början av maj och slutade i mitten på december! Däremot finns nog också exempel på höga underhållskostnader med maskiner som används mer kontinuerligt som t.ex gamla skogslastaren blev betydligt dyrare i underhåll än finansieringen av en ny/år. Claasen lär nog få hänga med ett tag till ifall fraktkörning finns och gubben håller. Perkinsmotorn börjar ju snart vara inkörd. har hittills fodrat rejält med oljepåfyllning men börjar avta. Brukar fodras ca 2500 timmar för Perkinsmotorer innan de slutar dra olja och är inkörda!
På tal om lönsamhetens koefficienter, tack för länken! Spannmålsodling hade 0,39 år 2012, som var ett skapligt år. Medeltalet för åren 2013-2016 blir 0,11. Skulle man lägga fram sådana här siffror och fördjupa sig i dem så skulle det ge mer åt jordbrukarna. Om man utgår från t.ex. 40000€ X 0,39 så blir det ett bokslut 15600€ år 2012 men bara 4400€ / år de följande tre åren. Knappast kan man räkna så här men jag gör det i af. Om någon undrar så ja, bokslutet fick gärna Visa 40000€ så då fick man full ersättning för arbete och satsat kapital, tror jag.
Vi vet allihopa att spannmålspriser och förhöjda insatser spelar stor roll i sammanhanget. Det som vi inte får fram är det att det kan finnas gårdar som hade 15600€ år 2012 och ca samma bokslut de följande tre åren. Det finns också gårdar som kanske hade 15600€ år 2012 och bara 2000€ de följande åren.
Tycker diskussionen om maskiner är väldigt hälsosam! Det är i af bättre att göra en “dum” investering men att veta om vad det innebär än att bara tro. Intressant där Kalle med att ta bort investeringarna och se hur det ser ut då.