Vi har nu börjat städa upp i en bit skog som inte blivit gallrad på omkring 50 år. Helt enkelt därför att vid skogsdikandet så grävdes diken kors och tvärs så att man inte kom åt bitarna. Vi har byggt broar på annat håll där det varit mera bråttom men nu i vinter så gick det bra att sätta ned trummor i den här biten förrän dikena frös.
Det är intressant att se hur en fullständigt oskött skog ser ut. Den kan man inte röra sej i alls och man börjar förstå varför vatten band samman landsdelar förr. Det var ju helt omöjligt att komma fram landvägen – något som dagens människor kanske inte förstår.
Sådär ur ekonomisk synvinkel vet jag inte om vi förlorat så mycket på att inte gallra. Skogen har gallrat sej själv ganska bra och massveden är dåligt betald samtidigt som det tar mycket tid att gallra. De omkullfallna träden kan vi flisa och använda i värmecentralen – utom de allra äldsta som ligger på marken. De torra träd som står eller nyss fallit omkull blir bra ved. Man behöver bara såga och klyva dem så går de bra att bränna direkt i motsats till färsk ved som måste torka en sommar eller två.
En studie vid SLU visade att det egentligen inte lönar sej att gallra. De starka stockträden tar i alla fall det utrymme de behöver. Massaindustrin vill förstås ha billigt gallringsvirke men ur skogsägarens synvinkel är det inte alls så självklart med gallring.
Det blir ingen större avverkning i år. Vi har fullt upp med att hugga upp vägar och städa i skogen. Arbetet vid Atomlinjen tog en massa tid och så måste jag svetsa släpvagnen där ett cylinderfäste ryckte loss en stor bit ur vagnbalken. Det var hård belastning på maskinerna i stenbacken vid linjen. Därefter körde vi upp vägar över en annan stenbacke vid Alkärret och där var nästan lika eländigt. Ett par kättingslås gick också sönder i det sammanhanget.
Svetsandet var ganska besvärligt. Jag hade acetylenflaskan till påfyllning i december men den var tom redan i januari. Jag förde den att fyllas på nytt men då den kom tillbaka som var den redan helt tom … Antagligen läcker flaskventilen men det kollade man alltså inte. Nu hade jag ingen lust att skicka den till kontroll utan köpte i stället en bytesflaska. Då kan jag byta flaska utan annan kostnad än gasen och får den nya flaskan hem med detsamma. Tidigare har påfyllningen tagit en månad. Och jag hittade en nätbutik i Varkaus som sålde bytesflaskor (och en hel del verktyg) med gratis transport om beställningen går över 100 euro. De utlovade snabba transporter i hela Finland vilket jag var litet skeptisk till med erfarenheterna från de gamla firmorna men det gick faktiskt snabbt. Gasflaskan var på väg samma dag och var framme på två dagar.
Det är troligen ett företag som kommer att gå bra om de fortsätter på samma sätt. Då är det slutåkat till Ring III. Dessutom kan man – hör och häpna – tala svenska. Troligen är det någon återflyttare från Sverige som kommit med nya idéer för Sverige är ju ganska bra på näthandel. För min del är det slut på att köra gasflaskan till någon stad, vänta en månad och sedan hämta den.
Nu är det nya fästet fastskruvat med 24 mm genomgående bultar och vagnen fungerar fint. Styrningen behövs minsann då jag åker slalom mellan träden.
Varför svetsa med gas när det finns svetsstickor? Har för mig att gasen är bäst på plåt. MIG-svets på grövre, skitigt, rostigt bonnjärn ger jag inte mycket för, speciellt utomhus och det råkar blåsa. Fodrar en hederlig gammal 200 amperes Kemppi. Intressant att det jäklas för ngn annan också. Dagen började bra med ca 20 minuter med “vedprocessorn” när det uppstod en konstig ånga mellan traktor och vagn. Tyckte inte att det borde vara något som var så varmt att det skulle ånga. Visade sig vara ett pyttelitet hål i ett högtrycksrör till yttre hydrauliken som när det kom tryck i röret spydde ut oljedimma. Ena ändan av röret satt riktigt besvärligt till under hytten så jag hade på klart att vi får lyfta hytten för att få bort röret. Tack vare en riktig traktormekaniker, Rolf, som varit med förr så löste det sig enkelt. Han hade svetsat en fastnyckel i 90 graders vinkel i ändan på en hylsförlängare och fick bort det med växelskaftet! Röret ersattes med en högtrycksslang och hela operationen var över på under en timme. På tal om det där med
stockskog eller inte så är värmevärdet med nuvarande el/oljepriser högre i A-rotblocket än vad industrin
betalar för det, så du kan Nisse lugnt flisa även bästa stockträdet så länge du gör värme av det i flispannan! Börjar man räkna så är det nästan så man blir förbannad över hur undervärderad skogen är.
Man ska sälja bra många kubikmeter stock, för att inte tala om massaved, för att kunna köpa en kubik brännolja!
Jag använder gasen mest till att skära och värma. Det gick åt en hel del då jag byggde fästet till stora Farman. Järnen var 20 mm tjocka så det var bara att glömma andra skärmetoder. Nu behöver jag inte acetylen så ofta men det måste finnas hemma om man plötsligt hamnar på en reparation.
Jag köpte en svets från nätfirman i Varkaus, troligen samma butik. En av de firmor som faktiskt förvånade positivt vad gäller både pris och leveranstid. Dessutom verkade de ha mest grejer från den mera kvalitativa ändan och inte bara billigt skräp. Samma svets var avsevärt dyrare hos den lokala märkesrepresentanten här.
Ett av problemen med traditionell gallring är ju alla vägar som krävs, ett alternativ vore väl i så fall att röja i stället för att gallra, d v s inte ta hand om det man fäller ned så att det inte behövs några vägar
Vi röjer aldrig i den meningen att vi lämnar kvar nånting i skogen. Tvärtom så tas allting till vara och flisas ned till 2-3 cm. Eller så hugger vi det till “käppved” för att elda under vedspisen. Nåja, i ungskog blir det ibland att röja för att få bort björkar och aspar som gnider mot granarna. Men då är det riktigt smala träd som vi tar bort.
Det blir ganska gallrat bara som vi hugger upp vägarna för då tar man litet vid sidan om också. Just nu är vi i stockskog så det kommer ut en hel del stock också bara som vi hugger vägar. Där finns ingen småskog alls så vi måste hugga upp för att få in ljus och början på föryngringen. Men tar man bort en stor gran på 40-50 cm i roten så blir det nog ganska mycket ljus bara med det …
En figur på ett skifte jag köpte för ca 15 år sedan såg precis lika ut. Gallrade för 10 år sedan men den har inte repat sig som jag förväntat mig. Det är bördig mark med rörligt grundvatten men det växer inte som det borde. Står skogen ogallrad för länge så tappar den nog växtfart. Skall vänta tio år till och sedan blir det nog en kalyta om den inte börjar få nå fart.
Själv börjar min fantasi vända mot andra energikällor. Vindkraft , solkraft och geologikraft. Normalt eldande skapar (onödig) värme som en förbränningsmotor som man inte direkt får någon nytta av. Saknar dock värmen i pannrummet som man kunde torka skogskläderna i efter en hård och våt (in och utifrån)dag i skogen.
Har sett på en del åkrar att det kalkats och efter en titt i almanackan är våren på väg. Markkarteringen stöder det också men en titt i odlingsbudjeten är det också röda stämplar. Investeringen lönar sig icke.
https://www.is.fi/taloussanomat/porssiuutiset/art-2000005615814.html
Förta dagen steg aktien 22cent på en fallande börs i ett oroligt läge. Det var starkt. Det kan vara ett vacuum som sitter i sedan förbudstiden. Finland är ett av de få civiliserade länder där man ej ännu kan bruka alkohol. Tiden får utvisa, men med staten som delägare borde de “skydda” firman från en öppen konkurrens för att få sin del av dividenderna till stadskassan. Del ger en hel del skatt också.
Vår skogsbit har en hel del fina stockträd men den borde förnyas så vi hugger upp gluggar för att släppa in ljus. Marken är också bördig så jag tänkar absolut inte ta upp för mycket för då kommer det f-e gräset. Man ser på dikeslinjerna att föryngringen går bra då det kommer ljus men de är tillräckligt smala för att hindra gräset att ta överhand. Vi borde kanske hugga upp mera vägar för att få in ljus samtidigt som man bättre kommer åt att köra ut virket.