Det här börjar vara den värsta sommaren som jag kan minnas. Visst var det hett också 2013 (Potatiskällaren nästa) och 2010 (Aah – svalka) men nu har hettan varat ovanligt länge. Allt sedan mitten av maj har det varit stekhett nästan utan uppehåll. Jag börjar lida av långvarig överhettning och man är alldeles slut redan innan eftermiddagshettan kommer. Inte orkar man göra nånting och inte skriva heller för hjärnan känns som potatismos. Nu på morgonen är det litet svalare och med dörrar och fönster på vid gavel hela natten börjar det bli drägligt.
Temperaturerna den här sommaren kan jag tyvärr inte se fastän jag har haft mätsystemet igång hela tiden. Åskan i fredags tog nämligen livet av min mätdator och jag har inte fått systemet att fungera än. Det var mycket som strök med i byn. Nätet fungerade inte på två dagar och jag fick jobba hårt för att alls få igång det på nytt. Två växlar tog åskan och även om det är igång igen så är det ganska provisoriskt och måste repareras grundligare.
Jag stod bakom ladan och grävde då den första smällen kom. Blixten slog ner alldeles nära och katten som jag har som sällskap hoppade högt – liksom jag. Nu kan jag inte enbart beklaga åskan för det kom sedan ett häftigt åskregn som gav oss närmare 30 mm även om det var kortvarigt. I det här vädret är det enda som kan ge regn just åska.
Men det var inte bara elektroniken som gick sönder. Vi hade två elavbrott och eftersom jag höll på att reparera fibernätet så var jag inte hemma. Panna slocknade och då strömmen kom tillbaka så matades obrunnen flis in i pannan tills skruven pressades bakåt och lagret (som jag nyligen bytt) gick sönder. Jag hade fyllt på flissilon och allt skall nu skyfflas ut igen. Skruven sitter nämligen stenhårt och jag måste troligen skruva isär den för att få bort den packade flisen. Vanligen har jag reservlager men det förra gick sönder under vårsådden i maj och jag har inte ännu hunnit skaffa fler. Visst har jag en brytare som skall stänga av matningen om skruven skuffas bakåt men den är urkopplad sedan förra bytet av brännhuvud. Det är sällan tid att göra nånting ordentligt utan nästa katastrof får en att lämna allt på hälft så fort det fungerar behjälpligt. Och så får man lappa ihop allt på nytt och på nytt …
Vi har nu former för cementbalkarna under ladan och i morgon kommer cementbilen. Det tog en massa tid att få bort de gamla stenarna så jag har inte gjort nånting annat den här sommaren utom det allra nödvändigaste inom jordbruket – och så katastrofreparationer på nätet. Allt är uppskjutet tills vi får cementarbetet gjort för det skall sedan torka i en månad.
Under arbetets gång har de ursprungliga planerna ändrats en hel del. Dels måste jag gräva flera nya broar och diken för att få bort vattnet under grunden och dels minskade balkarnas längd. Mitt under ladan blir det bara en kort cementbalk för där har de gamla stenarna hållit bra och det som hållit i 90 år bör man helst inte röra enligt den gamla goda principen om att inte fixa det som inte behöver fixas. Rör man om nånting i onödan så ställer man bara till elände. Jag minns bra hur det byggdes om i början på 60-talet. Många hus som stått i hundra år utan problem “förbättrades” med cement, mineralull och plast varpå man for genom golvet följande år …
Stenar på lera fungerar bra men sjunker så småningom i jorden och efter hundra år måste man göra nånting. Nu gjuter jag cementbalkar under stenarna men gör INTE cementgolv som bara dra upp fukt ur jorden (plast under hjälper inte). Stenar kommer utanpå balkarna och sedan sätts det gamla trägolvet tillbaka. Sten och trä är mina material och de vet man att fungerar. Sten suger inte upp fukt liksom cement. Trä skall inte vara i kontakt med jorden och skall vara under tak så det torkar upp emellanåt. Då håller det i hundratals år utom i solen där det måste bytas ut vart hundrade år. Tryckimpregnerat tänker jag alls inte börja använda. Dyrt och svårt att bli av med. Man skall se till att konstruktionen är rätt så håller vanligt trä precis lika bra. Öppna balkonger och altaner skall inte byggas av trä. Punkt. Vill man använda trä så skall man sätta tak över.
“Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett” är ren poesi och handlar inte om värme utan mera om arbete. Tyvärr börjar en del av mänskligheten tappa bort arbetets betydelse. De tror att allting kommer av sej självt till butikerna på något magiskt sätt. Uppvaknandet kan bli mycket brutalt. Därför är jag skeptisk till medborgarlön även om den kan ha vissa positiva drag. För varje år gör vi av med jordklotets resusrser allt snabbare och lever över våra tillgångar. Det måste ta slut med förskräckelse. Jag är varken för Slösa eller Spara (även om jag mera lutar åt Spara). Det är mera en fråga om förnuftig användning av de resurser vi har – inte någon ideologi. Ideologier är helt värdelösa om man inte beaktar verkligheten. Tyvärr är det numera viktigare att tycka än att veta. Att strunta i fakta är på modet och det leder raka spåret till fördärvet.
Att sitta och “läppja på en kall drink” är definitivt inte min grej. Snarare då att hälla i sej stora mängder saft eller vatten då man genomsvettig kommer in från grävandet. Inte tänker jag heller byta det svettiga arbetet mot nån semester. Det som kallas semester är TRÅKIGT – rent ut sagt mördande SLÖTT. Men litet omväxling skall vi ha för i augusti åker vi på kanaltur till Dalsland. Om det nu finns så mycket vatten kvar i kanalen att båten hålls ovanför bottnen. Kanaler gillar jag för de var 1800-talets motorvägar och på dem fraktades grymma mängder med material och människor. Tekniken är enkel men genial. Jag såg en engelsk dokumentär om Oxford kanal och en gammal gumma kunde manövrera slussportarna även om de vägde 2 ton … Men redan de gamla romarna var ju mästare på att bygga akvedukter och leda vatten till helt otroliga platser. Som gammal bonde och ingenjör är jag helt fascinerad av den gamla tekniken som i många hänseenden är bättre än den nya kortsiktiga slösa-tekniken.
Nu gäller det att ännu binda ihop en form med ståltråd medan det är skugga utanför väggen. Då solen börjar gassa där så är det rent livsfarligt att arbeta på det stället. Den kalla och regniga nordiska sommaren har vi inte sett mycket av i år men man minns ju ännu fjolåret …
Hej
Det blev ingen kall och regnig sommar, som du befarade i maj. Klimat är vad man har och väder är vad man får, eller hur det nu brukar sägas.
Får se hur hösten ska bli.
Jo, det visar att man aldrig vet vilket väder det blir. Just nu längtar man bara tillbaka till föregående års kalla sommar.
Nu är det som farsgubbens barndomssomrar på trettiotalet, ända han saknar är ljudet av tordyvlarna som i skymningen kom och landade på grusvägarna vid någon hästspillningshög. Somrarna var 30 grader + och vintrarna var -30 och mer. Då var det riktiga somrar och riktiga vintrar sade han.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tordyvlar#/media/File:Geotrupes_vernalis01.jpg
På 60 och 70 -talet tycker jag vi hade här ungefär som Per beskriver, om nu aldrig som denna otroliga värmebölja vi haft och synbarligen kommer att ha ännu. Men haven förtröstan gubbar! Bara jag tar ut tröskan börjar det regna och regnar i en fart i 3 veckor! Liksom att jag varje år förundrat mig hur min föröhållandevis lilla tork kan påverka världsmarknadspriset på olja. Stiger alltid när jag startar den för att sakteligen sjunka när jag har färdigt torkat! Ett visst samband kan finnas i att starten sammanfaller med
semestrarnas början ute i Europa, men jag tror mer på torken.
Har röjt sly med gamla 390 utan AC hela dagen. Varmt är bara förnamnet när solen skiner genom rutorna och växelhuset blir så hett att man säkert kan steka ägg på det när allt står på fläcken och ingen fartvind ens kyl utan värmen stiger upp genom hyttgolvet.
He-he, det var kalla vintrar och varma somrar också på 50-talet då jag var liten :-).
Noterade 32 grader i skuggan på baksidan av huset idag. Det vill inte gå att göra nånting utom att hålla siesta när det är så hett, och man förstår bra varför man gör så på sydligare breddgrader. De senaste åskskurarna har lyckats undvika vår by, och nu brådmognar säden. Kan bli en tidig trösksäsong med den här farten.
Det blir snart tröskning, kummin borde bli först moget.
Tycker själv att det är bra både med semester men också dagsutflyker. Arbetet väntar nog på en. Har du funderat Nisse att åka utomlands och besöka t.ex. Lantbruksgårdar el. Dyl. Som du är intresserad av. Jag tror de flesta njuter av semester bara man hittar det man vill ha. Man blir ju lite nollställd och får ny inspiration också.
Visst väntar arbetena. De bara ökar och ökar. Listan på saker som borde ha gjorts blir längre och längre. Vissa saker kan man bara inte skjuta upp som flisningen för då är man utan värme på vintern. Andra saker måste man ta itu med för att kunna komma vidare. Förr åkte jag till mässor och det ena och det andra men behållningen var ganska usel. Speciellt nu då alla maskiner är gjorda för 500 hektars jordbruk så kan jag inte se nånting av intresse. Mässor har förlorat sin betydelse nu då så gott som allting finns på nätet.
Stressad blir man av ogjorda saker och bästa medicinen är att ta itu med nånting. Då jag håller på och arbetar kan jag bli trött men inte stressad. Och man sover bra efter en ordentlig arbetsdag. Ny produktionsinriktning får nästa generation sköta om. Jag tänker förbättra den nuvarande vilket mest går ut på att minska utgifterna eftersom man inte kan öka inkomsterna så lätt i dagens läge. Ledigt skall vi ta i augusti då vi åker på kanalsegling till Dalslands kanal. Sedan är det slut på ledigheten tills tröskandet är över. Då börjar maskinöversynen av skogsmaskinerna. Inga fritidsproblem …