Som det säkert framgått i de få inlägg jag gjort under sommaren så har prövningarna varit många och glädjeämnena få. Ska belysa några av dem i detta inlägg.
Hoppingivande prat.
Jag har under årens lopp via en del projekt och dylikt haft förmånen att träffa branschfolk från restaurangvärlden. Till min glädje så har de ofta lyft fram de fina egenskaper som våra produkter odlade i våra rena förhållanden under svala långa och ljusa dagar får. Två av dessa restaurangsidans profiler har i sommar haft sommarprat i radion.
Micke Björklunds personliga och berörande prat påminde mig om att likheterna mellan produktion och slutanvändning av grönsakerna är många dessutom påmindes jag om att vi har en ytterst tråkig livserfarenhet gemensamt och jag fällde en och annan tår medan jag lyssnade.
Paul Svenssons sommarprat hörde jag inte direkt eftersom det gick på P1 i Sverige, en kanal som jag sällan lyssnar till, men en Glad vän sände länk till programmet i en stund då jag behövde lite uppmuntran. Och visst gladdes jag åt pratet och om budskapet om hur viktig vår produktion är och hur många värderingar vi delar. Känns hoppingivande då personer med inflytande som dessutom representerar den urbana världen tar upp saker jag själv som producent omfattar. Vi bönder som tycker det känns lite motigt ibland kan nog gärna lyssna till inledningen i pratet, arbetet går nog lite lättare att utföra efteråt. Och det skadar nog inte att andra tar del av det heller …… 🙂
Ingen kompensation.
Det varma och torra vädret med dess följder för jordbruket har knappast undgått någon vid det här laget och både här hemma och i flertalet nordeuropeiska länder har man gått in för att på sätt eller annat kompensera bortfallet i skörd och intäkter för bonden. Ett stödpaket har också godkänts här men tyvärr utan stöd till grönsaksodlaren, liksom tidigare glöms oftast vår lilla sektor bort i förhandlingarna.
Jag som anses som nån form av talesman för sektorn (jag sitter bland annat med i SLC’s trädgårdsutskott och är ordförande för frilandsodlarna här i Österbotten) har den senaste tiden fått samtal av upprörda odlare som inte förstår varför vi som kanske drabbats hårdast av vädret inte får någon kompensation alls. Ingen har väl direkt anklagat mig men visst känns det som om jag kanske borde engagerat mig lite mera i frågan. Problemet är dock att vår sektor är så diversifierad och att få till nåt förslag som tillfredsställer alla är inte lätt och att kräva stöd utan att ha förslag om hur det kunde fördelas ser jag som mer eller mindre lönlöst. Dessutom är det lite som i Mickes sommarprat att när man har händerna fullt upp i den egna degen så ser man inte eller hinner inte med allt som sker runtomkring. Jag är nu heller ingen stor vän av jordbruksstöd men dock helt ok med kompensation och ersättningar för påtvingade eller rekommenderade åtgärder i produktion.
Vår sektor har kanske det lägsta stödet, blott någon procent sett till omsättningen, och därför slår missväxten till extra hårt för vår del. Som jämförelse får spannmålsodlingen kring hälften av inkomsterna i form av stöd vilket redan i sig kan ses som en skördeskadeersättning eftersom det utbetalas oberoende av skörd. Ifjol beviljades en förhöjd accisåterbäring för att kompensera förhöjda torkningskostnader och en motsvarande åtgärd har diskuterats i år som i viss mån kompenserar de ökade bränsleutgifterna för bevattningen. Jag har också förstått att till exempel mjölkbönderna ska kompenseras för högre foderkostnader vilket kunde jämföras med förhöjda konstgödselpriser i grönsaksproduktion, någon sådan kompensation skulle knappast komma ifråga.
Det sägs att vi ska låta marknaden kompensera inkomstbortfallet och visst ser jag att priserna på en del drabbade produkter ligger högre nu än tidigare. Prishöjningarna har lyckats tack vare att hela Nordeuropa drabbats så att import av motsvarande inte är lika lätt som tidigare. Tyvärr är högre priser till ingen nytta för den som fått största delen av produktion förstörd och inte har nåt att marknadsföra. Rätt allmänt har jag fått rapporter om 75-80 procents skördebortfall för bland annat broccoli, blomkål och lök. Också jag själv har drabbats i motsvarande mån för dessa produkters del men med ett 40-tal olika grödor så undviker jag personligen en ekonomisk totalkollaps. Jag är också skuldfri och har satt undan lite sparskog för dylika år, men alla är inte i den situationen och vintern kommer att bli svår för många.
I stället för kompensation så förs till råga på allt fram förslag om en nedskärning av lagerstödet. Jag hoppas nu ministeriet tar sitt förnuft till fånga och låter det vara orört och eventuellt ger tilläggsanslag så att det kan utbetalas fullt ut på alla stödområden. Dagsläget ger vid handen att lagermängderna blir uppåt 30% mindre så allt för stora uppoffringar torde inte krävas. Stor del av heltidsgrönsaksodlarna håller också produkter i lager så fördelningen kommer de flesta till dels.
En skör tråd.
Att livet är skört fick vår familj ytterligare en påminnelse om då frugan efter en veckas sjukhusvistelse diagnostiserades för hjärntumör. Hoppingivande är dock att den är liten, växer långsamt och ligger väl till för operation så det ser inte helt hopplöst ut och neurologen menade att 5-20 år till är helt normalt i dylika fall. Det fick mig i alla fall att åter fundera på pensionering, vilket jag torde ha möjlighet till. Påverkar kanske inte så mycket för egen del men om jag pensioneras så torde frugan kunna via vilande pensionering ha möjlighet till det om ett par år.
Det finns att fundera på. Och förargas över…. fick ett pensionsutdrag häromdagen och kunde där konstatera att man konfiskerat pensionsinbetalningarna från mina första 8 år i arbetslivet
De sista omgångarna isbergssallat, broccoli och blomkål ser i alla fall bra ut men stor del av säsongen har spolierats av vädret som vi sägs ska njuta av.
Jo det märks nog vilka produktionsgrenar som har flest utövare när det ska förhandlas om olika stöd. Vi får väl hoppas att den förhöjda prisnivån kunde hållas även till nästa år ifall det skulle vara ett normalt skördeår, vad det nu innebär nuförtiden.
Så är det, med egna lobbarorganisationer dessutom…..
Det var väl för 10 år sen som en viss ljusning på prisfronten för jordbruksprodukter syntes, då var det frågan om spekulationer som drev upp priserna. Nu är det nog en allmännare missväxt som ligger bakom, då höll priserna inte länge men man kan ju alltid hoppas om en mer bestående effekt denna gång. Frånvaron av marginaler gör säsongvariationerna så förödande.
Om det stämmer som ryktats så kan nog Spanien få svårt att förse hela Europa med grönsaker. Och vår egen nationalekonoms ideér om att låta Sverige sköta vår försörjning kom på skam, blir intressant att höra hans nästa radioframträdande 🙂
Ni är starka som klarar av allt! Minns när ni Vattnade på nätterna och arbetade i alla fall för fullt på dagarna. Jag minns också att ni mitt på sommaren tog några dagar ledigt och for till Prag och efter det kom det regn. Det var nog många som blev glada att ni fick lite semsester och regn direkt efter även om semstern var kort! Jag tycker grönsaksodlare borde få stöd för det torkan har ställt till med. Även om man kan se stöd för spannmålsodling som en sorts försäkring så ser jag ännu mer de gröna arealer som en försäkrning. Där vet man vad man får i slutet av året. Åt spannmålsodling så går nog en del åt att finansiera odlingen.
Det är duktigt att försörja sej på odling utan större stöd såsom Christer gör. På spannmålssidan har lönsamheten redan länge varit så usel att en missväxt knappast märks – man måste även under goda år ha ett arbete vid sidan om. Oftast är bägge i familjen på lönearbete. Om stöden tas bort så upphör odlingen av spannmål över en natt. Det finns inte en chans att få det att gå jämnt ut ens efter det. Visst har priset på vete gått upp litet men det krävs 5-10 GÅNGER högre priser om man tar bort stöden. Stöden finns till bara för att få billiga produkter till livsmedelsindustrin.
Jag har redan länge sysslat med att dra ned utgifterna för inkomsterna får man inte upp fastän man står på huvudet. I år är det dessutom så att fodervetet har högre pris än brödvetet så allt som har satsats på falltal och proteinhalt och kvalitet har varit bortkastat. Vetet kan transporteras runt jordklotet billigt men färska grönsaker som inte är besprutade 20 gånger får man inte utifrån. Så det vore all idé att politikerna tänker om och beaktar grönsaksodlingen bättre. Jag understöder gärna grönsaksodlarna. På spannmålssidan är lönsamheten så hopplöst usel att det skall ske en mindre omvälvning innan den blir ens hyfsad.
Vi är lite på 2000 kvar och närmare 100 slutar varje år så sker ingen förändring så tar det slut inom ett par tre decennier. Det är inte många ungdomar som är beredda att offra årets bästa tid till jobb dygnet runt med den ekonomi som gäller idag.
Joo vi tog nya tag under några dagars resa, bevattningsvattnet tog slut och det kändes ganska hopplöst. Nu börjar som sagt odlingarna åter likna sig och vi hoppas på en fin lång höst för skörd under goda förhållanden.
Självklart är jag medveten om att en stor del av stöden till spannmålsodlingen går åt till att finansiera produktion speciellt med de priser som rått under de senaste åren. De är ju inget som kommer som en julklapp på senhösten.
Tack för support och uppmuntran Nisse.
Vi sitter nog alla i samma båt vad gäller ekonomin så därför ifrågasätter jag varför vissa sektorer ska stödas och andra inte. Är det en medveten strategi för att hålla jordbrukarkåren oense?
En liten korrigering: Det där fjolårets torkningsstöd som du talar om betalas ju ut denna höst som en förhöjning av fjolårets accisåterbäring och det får ju grönsaksodlarna också del av i den mån ni har förbrukat brännolja vare sig ni har torkat något eller ej. Men det blir ju inte till några pengar för någondera.
Vad jag har förstått så ska också årets stöd åtminstone till en del betalas ut som förhöjd accisåterbäring och det kommer ju också grönsaksodlare till godo även om det inte täcker skadan på långa vägar. Ville bara påpeka detta för jag tyckte ditt resonemang blev en aning snedvridet.
I övrigt har jag full förståelse för er situation och grönsaksodlarna är kanske också den gren i Österbotten som lidit mest av torkan.
Det ser ut att det faktiskt blir en varm höst. På onsdagen skall det bli över +20 grader och nätterna skall vara över +10 grader (efter måndagen som är litet kallare). Jag hoppas det blir lika fint väder i Österbotten så att åtminstone en del av skörden kan räddas. Tills vidare har jag inte behövt ångra mej att jag väntat på det gröna i vetet men jag siktar nog på att börja tröska då det torkat upp efter tisdagens regn.
Ok, det var så det blev till sist. Hade förstått att det ytterligare skulle lagts till accisåterbäringen som en skild post för spannmålstorkningen, va det inte så diskussionen gick i höstas?. Ska rätta texten.
Sant att det inte blir frågan om några stora pengar, har väl gått närapå 1000 liter extra för bevattningen här i sommar. Men den återbäringen har det väl ännu inte fattats beslut om?
Vi fick ju lite regn i morse så nu passar det med uppehåll och ingen nattfrost. Nattfrosten har vi klarat oss ifrån tillsvidare även om det var nära under morgontimmarna den 22:a augusti då det fanns lite rimfrost i dikena.
Nej det blev ingen skild post för spannmålstorkningen även om det kanske diskuterades så. Det här var det enklaste och “snabbaste?” (påstods det) sättet att få ut pengarna utan att en onödigt stor del skulle gå åt till administrationen.
Jag är inte helst säker på om det har fattats beslut om årets förhöjda accis. Men jag tror det var i LF i fredags där det stod något om det och att de skulle försöka få det utbetalat i början av nästa år eller senast till vårbruket. Hur det blir med den saken kan vi ju alla ana.
Levde i samma tro som Christer, för min del är det småpengar men för såna finns nog räkningar att kvitta med.
Det är bra att ställa sig frågan någon gång om man har framtiden framför sig eller bakom. Sätter några länkar som exempel https://www.maaseuduntulevaisuus.fi/ruoka/artikkeli-1.301065
https://www.youtube.com/watch?v=odjAZZUOIaY
Då va de de jag for efter…. det där med händerna i degen 🙂
Akuta likviditetskriser ska man nog lösa på andra sätt än att vänta på stöd men bra ändå att majoriteten i landet är beredda att skjuta till lite medel. De flesta kommer väl att minnas rubriken om 1300 euro till varje gård som kablades ut till först?
Joo, mattraditionerna har nog förändrats mycket under vår tid. Ska man börja följa alla trender så kan man snart inte äta nånting alls, än är det ena och än är det andra livsfarligt för att några månader senare vara rena rama hälsokosten. Det tycks finnas undersökningar som stärker allt.