Under mina nästan 30 år som egendrivande bonde har man hunnit uppleva en del jäkelskap. Havererade redskap, tröskan full med jord eller ihopkladdad halm, sådd mellan regnskurar, regn som fått den nysådda jorden att bli hård och ogenomtränglig för allt växtligt liv, fastkörda maskiner och liggsäd som tagit dagar att ta sig igenom, gärna ackompanjerat av ett stilla regn, säd som varit så blöt att den inte runnit av vagnen, och ändlösa nätter i torken med spannmål som inte samarbetar. Ellen när plogen har gått som en båt ovanpå frusen mark. Bara för att ta några exempel. Sen har det ibland varit värre också…..
Dock inte i år. I år har det överhuvudtaget inte varit några problem alls. Sådden gick som på räls i vackert väder och fin jord, inte en regndag som störde utan det bara rullade på. Skörden var ännu lättare, ingenting packade på skärbordet som det brukar på Claas, inget packade nån annastans heller. Korta torktider med nästan lagerfärdig säd och inget regn som störde skörden. Både kronet och rapsen var så lättröskade att det liksom bara var att sitta av hela föreställningen. Allt har liksom gått precis som på Strömsö, när man vridit om en nyckel har det önskade resultatet varit uppnått precis enligt plan.
Sen var det ju förstås nog en liten motgång också – skörden uteblev ju nästan helt och hållet
Det “fina” vädret for nog iväg med allt vad resultat hette denna nådens sommar 2018. Slutsaldot på 2,4 ton korn och 650 kg raps per hektar berättar väl allt man vill – eller kanske inte vill – veta.
Att utsikten från tröskan ser ut såhär är liksom bara löjligt. Det är många generationer raps i denna bild, allt från färdiga, nygrodda, blommande och jag vet inte allt. Lite har jag nog dramatiserat bilden, den är från absolut sämsta hörnet av åkern, men ändå. Raps som är sådd 9.maj skall nog inte se ut såhär 29 september.
Ej heller skall det som kommer ur tröskan se ut såhär. Lite samma sak, det är ur sämsta änden, men ändå, rätt absurt.
Att det sedan var korta torktider och att priserna är bättre nu är inte till så stor tröst då det inte just finns något att avyttra. Det finns liksom ingen konkurrens, nog har det varit dåliga år förr också, men inget som ens liknar detta. Ibland satt man på tröskan och undrade vad man egentligen håller på med, hela skärbordet gick tomt för att det helt enkelt inte fanns någon annan växtlighet än 10 centimeter långa illgröna kornstrån som man nu för allt i världen inte ville ta vara på.
Trevligt var det ju förståss att torka, man startade torken, gick bort en stund och när man kom tillbaks hade den stannat. Inte för att något krånglade utan helt enkelt för att det var klart.
Samma sak var det med tröskrengöringen. Det som brukar ta en vecka i anspråk gick på fyra timmar i år. Öppna luckorna, blåsa rent med lövblåsare, dammsuga tanken och blåsa rent skärbordet. Där var det. Olja in och köra in. Klart
Nu håller jag på och plöjer och även det går lite av sig själv. Fast man börjar nog märka resultatet av flera oplöjda år, marken är stenhård.
Hur som helst, vi kan börja knyta ihop 2018 och konstatera att det var ett enkelt år. Så enkelt att det inte blev till något.
Året var minst sagt ovanligt. Jag föredrar både som jordbrukare och speciellt så där annars detta år jämfört med fjolåret. Om tröskningen blir sen så blir allt mer lidande. Nu fick man tröska och torka då det var varmt och ljust. Eventuella glyfosat sprutningar och t.ex. Jordvallar kunde göras i goda förhållanden.
För min del blev medelskörden aningen sämre än 5-års meddeltalet men ändå bra med tanke på året. Kummin var en besvikelse. Jag har i ungefär 5 år både harvat och sått djupare än tidigare. Ett år som detta gjorde det mycket men ett år då vi får skorpa gör det också mycket. Hur ska man bryta skorpa med harv om utsäde ligger i medeltal på 2,5 cm? Jag tycker att då man kollar utsädedets sådjup då man ställer in så borde man beakta att medeltalet blir grunnare än vid mätningstillfället. Men ännu viktigare än sådjup är nog att få finjord kring fröet. Då det gäller att harva djupare så får man aldrig harva direkt på 5-6 cm djup på lerjord, i så fall endast om den sladdharvats en vecka före. Du får ta nya tag nästa år Kalle! Kanske vi då får ett normal år.
Texten är väl formulerad och klar så den behöver ej kommenteras.
Men sätter en länk hur det kan sluta på ett lantbruk.
https://www.youtube.com/watch?v=gwKTVOTRdNQ
Allt hittar du nu också Per. Lite vemodigt ta del av övergivna gårdar men tyvärr så går utvecklingen i den riktningen anefter som jordbruken blir större och marken arrenderas ut eller säljs av arvingarna då de tidigare ägarna antingen flyttar till stan eller gravgården.
Mat är något det pratas och diskuteras om i olika arenor.
https://www.va.se/nyheter/2018/06/28/Smaken-av-en-hallbar/
Blir väl något i den här stilen när inte mera “ungdomarna” kan konsten att odla och odlingskunskapen helt och hållet glömts bort efter många, många år av olönsamhet och lantortskommunens ekonomi för länge sedan är körd i bottnen. Åldringshemmets patienter får ta till gamla metoder och ge sig ut på fältet och odla mat åt sig själva om de skall ha mat för dagen.
https://www.maaseuduntulevaisuus.fi/kantri/artikkeli-1.321172
Grötrecept för två personer.
4-5dl vatten kokas upp och 2dl havreflingor(tex hon med kärven) vispas ned. kokas i 10 minuter under omröring och ungefär efter 5 min röres lite salt in. Låt stå och dra två-tre minuter när en tidning hämtas. Sätt på en smörklick och lite bär och lingonsylt, jordgubbssylt som (i mitt fall)plockats på lämplig höjd i butiken.
Det finns inte många bönder som inte ägt eller haft en granne som inte ägt en ford(son)
Ibland stöter man på någon som kan lite mera än andra, så det blir till en länk:
https://www.youtube.com/watch?v=AH3SpN2ck1c
Nu får vi se på Metsa Manin ostoskassi :
https://www.youtube.com/watch?v=wcf2nzPnJwk
Intressant med gamla godingar till traktorer Per. Har själv en Ferguson (Grålle) som var en av de första dieslarna i Finland. Eftersom misstron var stor mot dieseln, framförallt vinteregenskaperna, så helgarderades
gamlingen med halvkompression, Ki-gas glödstifts-petroleumgas, tvångsmatning av insprutningspumpen, dubbla batterier och när allt annat var prövat, veven! Det skulle helt enkelt starta! Trots att gamlingen är äldre än chauffören så drar den gamla Kronos C-pinnharven, kultivatorn och “päroaali” vid behov.
Trodde inte mina ögon vid Lidl i kväll. First time att inhemska tomater skulle prissatts förmånligare än importerade! Vet Christer ngt om detta fenomen…?